Är dejting fortfarande roligt?

Förr kändes det roligt med uteliv, dressa upp, dricka, festa, dansa, synas, sjunga, skåla, hurra, vara en i gänget, dra kokain, ragga, chatta och dejta.
Fantastiskt var att resa, turista, one-night-standa, ha vänner, meningsfulla konversationer och accelerera bilar vid Drottningholm.
En ny look med solbränna, parfym och modeväska på Gröna Lund var wow! och allt gick av bara farten. Att träna taekwondo och brasiliansk jujutsu var nått man ville.

Numera vill jag endast ha det vill ha. Eskorter och kypare med lucka på dörren.
I don't speak or kiss anyone anymore for nothing. I have been there, done that, and seen it all. Tankarna har till och med varit i andra universum.

Tycker ni fortfarande att dejting och relationer är roligt? Varför i så fall?

Du börjar kanske bli vuxen?

Relationer är väl alltid trevligt i lagom dos.
Dejting och förhållanden har jag slutat med.

Du har blivit äldre och mognare.

Testosteron halterna i din kropp har sjunkit, ditt sinne har svalnat.

Människor är biologiska maskiner, som styrs av programkod i våra gener, som reglerar hormonnivåer, som i sin tur reglerar vårt beteende.

Du är färdig. Du har åkt hela bergochdalbanan, och nu har du den sista nedförsbacken kvar innan det blir avstigning. Njut avslappnat av åkturen som finns kvar.

Grattis du är vuxen nu! Nej dejting har jag slutat med och har gått över till ett mer stabilt förhållande!

Ju äldre jag blir desto mer övertygad blir jag om att de relationer jag har är nått av det mer värdefulla i livet. Iallafall för mig, och det kommer jag nog fortsätta tycka.

Okej men man har väl alla ingredienserna som behövs även utan förhållanden. Vad saknar du i din säng eller på toaletten när du vaknar eller är själv?
Om jag är vuxen vad borde i så fall Carl XVI Gustaf, The Seven Emirates of UAE eller presidenter vara?

Menar ni att ett testosteronplåster skulle gjort mig ung i själen för 1000 år

Jag tror det är roligt för jag har inte exakt gjort det. Mitt hjärta får hoppa runt nu framöver från botten till toppen.

Jag är nog relationsskadad.

Det som händer när man växer upp är att din hjärna redan har varit med om saker och inte tycker det är lika kul samtidigt som ditt risktagande minskar och du bedömer mer för och nackdelar innan du gör något utifrån din livserfarenhet.

Om du inte redan varit det kan du testa att vara genuin och ärlig och se vem du träffar eller möter. Jag tror det är vägen om man gått på lite minor och inte vill göra det igen. Då är chansen stor, tror jag, att man hittar någon mer som passar dig än att kroppen ska leda dig till din "vanliga typ" som du faller för.

Hastigheten med vilken människor mognar beror på mängden tankar som hinner strömma igenom var och en och ackumuleras.
Inte på antalet förvärvade år, platser, förhållanden eller saker.

När jag var omogen sa äldre män till mig att när man blir äldre så blir man tillräckligt egoistisk för att inte dejta. Man lär sig vad man vill ha och kommer underfull med att alla de där 999 tingen och upplevelserna av 1000 inte var nått att ha eller känna.

Detta är inte en kurator-psykologtråd av MIND till för att läsas av freak som om taekwavondo bad någon om råd.

Ja det är roligt. Inte lika roligt som när en rövhatt snackar svengelska som en 14 årig tjej men roligt är det

Jag antar att du är en kvinna eftersom du uttrycker dig så feminint. Tiden går, och livet handlar inte längre om att bara fokusera på sig själv. Man växer upp och blir mogen, och du börjar tänka på att bilda familj och du vill ha barn.

Känner typ igen mig, dock inte det där med modeväska.

Men det är väl bara att acceptera att man blir gammal och bedagad.

Och nej, dejting är förmodligen inte direkt intressant när det bara finns typ tanter att gå ut med.

Rationaliserar knarkande, som det vore nåt normalt. Låtsas sådär i förbifarten att det är nåt alla gör.