Är dejting fortfarande roligt?

Det var ganska lite i det här, som människor normalt förknippar med att "dejta".

Jag är 35+ och har aldrig varit på en dejt. Någon som kan berätta hur det är? Hur är det när det är roligt respektive inte roligt?

Texten är beskrivande, inlevande och könsneutral som inte går att applicera på person.

Satt vid fönstret med nackkrage och studerade människor här i Las Vegas. Obs att jag endast har tråkigt och inte försöker framhäva mig. Varje interaktion man inte själv initierar är stressande, dryg och leder ingenvart.
Man är en people pleaser som möter upp andras behov men som vill undvika det för fridens skull.

Man har dykt djupt så att börja om igen blir antingen oförstånd eller tysthet, och det är det man vet. Folk tror att man är en konstig individ. Så är det inte egentligen men bra där.

Man kan hela mänskligheten och världen och det finns inga överraskningar kvar. Bara besvikelser.
Kroppen känns varm och obekväm. Inte skön. Blickar, tilltal, förväntningar och möten är jobbiga krav.
Man har blivit den som sätter sig ensam längst bort, det gamla djuret som drar sig undan i skugga för att vila.

Man har inte lusten, orkar inte och vill knappt för vad ska hända. Om man vill ha nått så vill man enligt meny som McDonald's. Man stör inte varandra med dejting i köer när man vill gå ifred med egna tankar.
50/50 knarkar nått en helg vid Stureplan. To enjoy a good burger, you better just drive through.

Fläkten i taket hörs som regn och undertill spelar en hel orkester rock'n'roll. Ändå mysigt att trivas med sig själv. Det är en viktig lärdom av största vikt för världen har inget annat att erbjuda för nån.

De flesta tycker det är kul att festa och strula runt som ung. Sedan blir man less och söker en stadig relation.