Betydelse av längden på din livstid !

Själv kan jag undra varför en del tycker att det är så förtvivlat viktigt att klamra sig fast vid sitt Flashbackliv att de inte kan ta en utvisning som en man. Är ju en promenad i parken jmf m att vara död på riktigt. Bara en random tanke. Hej på dig förresten, nice to meet you.

För mig är det viktigare att leva ett lyckligt och meningsfullt, än ett långt liv. Ser inte alls meningen med varför en ska försaka sig eller offra något av livets goda, bara för att leva lite längre. Bättre då att ständigt lära sig saker, ha intressanta diskussioner, skapa fina minnen.

Ska dock sägas att jag själv "bara" är ett par år från 30 hittills, aldrig smakat alkohol, går ungefär 15 000 steg/dag och tränar 2 h/dag 7 d/v. Så helt ohälsosam är jag väl inte, men har samtidigt ett BMI på typ 25 ( = övervikt), äter knappast enligt tallriksmodellen och därtill kakor/sötsaker/chips 2-3 d/v.
Föredrar dock att fortsätta på denna inslagna bana, även om det innebär att jag bara blir 60 år gammal, och således snart levt halva mitt liv, än att äta efter strikt diet, gå ned i vikt och bli ännu sundare, för att potentiellt bli närmare 80.
Rent genetiskt så började mina föräldrar också tackla av kraftigt redan i 60 års åldern, med både begynnande demens och parkinson, så pass att de inte klarade av att uppnå full pensionsålder ens, utan tvingades pensionera sig i förtid pga sagda åkommor. Så särskilt med det i åtanke också, lär jag knappast vara "funktionell" i mer än 30 år till heller. Så ser än mindre anledning att försöka leva extra sunt bara för att då.

Jag har faktiskt fått förtroendet att moderera en antinatalistserver, men när det är stiltje där så kan jag ju reta upp NPCs här på forumet.

Precis evolutionen har ställt in människan på just den här livslängden. Längre liv än såhär så hade alla människor bara blivit överflödiga useless eaters.

Du har redan fått svar på den frågan innan, men du tycks nu fråga något annat. Möjligen förstod du inte själv din fråga vilket är rätt vanligt inom filosofin. Att ändra sin förståelse av frågorna kanske t.o.m. är filosofi.

Men än en gång.
Om man sätter värde på livet och på saker som skönhet, kärlek, vänskap, kunskap, naturen konsten, musiken med mera så blir det en förlust om man inte får uppleva dessa saker.
Det är negativt om en ung människa aldrig får uppleva sin första kyss eller eller se solen gå ned sittande i ett tält i vildmarken osv.
Det är också en förlust för de personer som finns runt oss, våra familjer och våra kära, i vissa fall även för mänskligheten som hade varit fattigare om Dostojevskij dött i barnsängen.

Så ser man på världen på detta sätt så spelar det roll om man lever ett år eller 80 år.

Nu kommer vi till varför du kanske inte förstår din egen fråga.
För om man inte köper resonemanget ovan så ställer man istället frågan har livet något värde?
Det är en intressant fråga som jag berörde i svaret ovan men det är inte samma fråga längre som tråden började med.

Det har betydelse under den tid du lever.
Vilket ju allt som räknas.
Ditt "djupare" perspektiv är ju meningslöst!
Självklart har ingenting betydelse när man är död.

---
Det är helt ok för mig att andra inte tänker som jag om olika saker. Men förstår du öht mitt perspektiv? Jag är inte direkt ensam om det.

Du har redan fått svar på den frågan innan, men du tycks nu fråga något annat. Möjligen förstod du inte själv din fråga vilket är rätt vanligt inom filosofin. Att ändra sin förståelse av frågorna kanske t.o.m. är filosofi.

Men än en gång.
Om man sätter värde på livet och på saker som skönhet, kärlek, vänskap, kunskap, naturen konsten, musiken med mera så blir det en förlust om man inte får uppleva dessa saker.
Det är negativt om en ung människa aldrig får uppleva sin första kyss eller eller se solen gå ned sittande i ett tält i vildmarken osv.
Det är också en förlust för de personer som finns runt oss, våra familjer och våra kära, i vissa fall även för mänskligheten som hade varit fattigare om Dostojevskij dött i barnsängen.

Så ser man på världen på detta sätt så spelar det roll om man lever ett år eller 80 år.

Nu kommer vi till varför du kanske inte förstår din egen fråga.
För om man inte köper resonemanget ovan så ställer man istället frågan har livet något värde?
Det är en intressant fråga som jag berörde i svaret ovan men det är inte samma fråga längre som tråden började med.

Du syftar på att värdet finns sålänge man lever, men du kan ju faktiskt ifrågasätta den betydelsen !

Jag har ju såklart alltid hävdat att sålänge man lever så ska man göra det bästa man kan , men har det någon betydelse hur länge denna tid varar ?

Jag menar att om jag bara får 10år på jorden och någon annan 90år har ingen betydelse !

Ja, du har upprepat den tesen rätt många gånger nu. Den blir inte bättre eller sannare om du upprepar den tio gånger till. Den är varken djup eller svår att förstå.

Jag ska inte heller upprepa mig, så jag klipper här, och konstaterar bara att vi inte alls är överens.

Jag läste återigen mitt första inlägg i tråden och om längden på tiden vi har här har för betydelse !

Hur tolkar du min frågeställning ?

Läs gärna om den..

Som sagt jag har inga som helst problem med frågan, citat från dig för några minuter innan detta inlägget: ”Jag menar att om jag bara får 10år på jorden och någon annan 90år har ingen betydelse !”

Jag vet inte hur påläst du är inom filosofin men värde och mening är begrepp som definieras olika av filosofer genom historien.

Jag är själv mest influerad av existentialisterna och hävdar:

Ett långt liv levt i självbedrägeri/ Mindre värdefullt än ett kort, ärligt liv men har ändå ett värde.
Ett liv levt i revolt mot det absurda/ Högsta formen av värde, oavsett längd
Ett kort liv (t.ex. barns död)/ En tragisk förlust av möjligheten att leva fullt

ett barns död är en förlust – inte för att livet hade en förutbestämd mening, utan just för att det var ett levande, oskyldigt medvetande vars möjligheter att uppleva, känna och välja togs ifrån det.

Så det har betydelse hur långt ett liv är då ett liv har ett värde och ett barn som dör är en förlust.

Allt som har ett värde, människor, natur eller materiella ting som konst och musik har värde och det är därmed också en förlust när dessa förstörs.
Detta gäller även om man glömmer bort detta när man dör.

Hur länge hade vi ansett barndomen varar? Hur hade vi satt åldersgränsen, byxmyndiga vid 50? Hur hade man sett på relationer, bilda familj/er, hade vi fått en annan syn på porr och jaga kvinnor, och bara en sådan sak som pengar och karriärer? Vad hade den vanligaste dödsorsaken varit? Och den personliga utvecklingen, hinner du gå från att vara en seriemördare till en god medborgare över en period på 500 år?

Ju mer man tänker på det så känns längden på livet ganska noga uttänkt. Om men vi ju hela tiden tycks kunna tänja på den gränsen.

Precis som med idrottsprestationer så tycks även åldern vara något vi ständigt lyckas förbättra. Eller hur man ska se det.

Men att vi ska dö är väl ofta en motivation människor använder sig av för att få saker gjorda.