”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Står bland annat i domen jag saxade från att barnen förbättrats samt att samtal med barnen lett till att anklagelserna mot pappan ändrades. Och att barnen är i en lojalitetskonflikt.

Ja men vad är det här för slags dom?

LVU-domar måste man ta med en grov skopa salt. De bygger på uppgifter från soc som i sin tur kommer från orosanmälningar som kan bygga på rent skvaller.

Men det här med faktagranskning och källkritik verkar inte vara din lilla klubbs starka sida?

Är det inte väldigt märkligt att hitta på tex saker som att barn är mycket våldsamma , har avvikande beteende , har motorik som ett mycket mindre barn , har stora problem med talet osv när det om det inte stämmer kommer att märkas inom mycket kort tid

Nej, det är inte märkligt alls. Det finns alldeles för många som älskar att lägga sig i andras familjeliv och som sitter och orosanmäler till höger och vänster. Sådana människor går inte att lita på. Det var faktiskt bättre förr, när de nöjde sig med att läsa sina skvallertidningar, där åtminstone kändisarna själva får betalt för uppmärksamheten.

När orosanmälningar börjar användas som ett vapen, där människor kan ge sig på andras barn och en myndighet tillåts agera utan faktisk bevisning, då är vi riktigt farligt ute.

Det har hänt i fallet Adam och i så många andra fall att det är direkt skrämmande. Tro och spekulation räcker i dagens Sverige för att tvångsomhänderta barn. Sug på den. Nästa gång kan det vara ditt barn. Eller någon du känner.

Om påstående är att barnet inte är tex åldersadekvat så kommer det att märkas att det är felaktigt vid läkarundersökning eller efter mycket kort tids kontakt med barnet . Kommer en orosanmälan från förskola/ skola gällande barns beteende och utveckling så är det högst troligt att det stämmer med tanke på att personal där jobbar med barn , Knappast troligt att arg granne anmäler att barn inte är åldersadekvat , har eftersatt tal osv och att detta skulle tas på allvar av soc , inte minst för att många barn knappt svarar på tilltal av de de räknar som främlingar

Jo, men just där ligger ju problemet. Socialtjänsten kontrollerar sällan sanningshalten i orosanmälningar innan de börjar utreda, oavsett vem som anmält.

Att du tror att det knappast tas på allvar om det kommer från en granne visar mest hur långt ifrån verkligheten du befinner dig. Det finns massor av fall där just sådana orosanmälningar lett till fullskaliga barnutredningar, hembesök och ibland till och med tvångsomhändertaganden, utan att något faktiskt fel påvisats.

Och det du skriver om att felaktigheter märks vid läkarundersökning låter bra i teorin, men i praktiken bygger socialtjänstens utredningar inte på medicinska fakta, utan på subjektiva tolkningar och upplevelser från personal som ofta saknar medicinsk eller psykologisk kompetens.

De kan även skruva på de uppgifter som kommer från exempelvis läkare och BUP, till något helt annat än vad som egentligen stor i originaldokumentationen. Detta har domstol och nämnd ingen som helst aning om. Det måste föräldern i sådana fall själv dubbelkolla, vilket det är mycket svårt att hitta tid till när de dessutom ofta är i någon form av kris samtidigt.

Skolan eller förskolan har dessutom inte alltid rätt, de har sin tolkning. Ett barn som är tyst, blyg eller reserverad kan lika gärna vara understimulerad, stressad eller missförstådd, inte utvecklingsstörd. Men när en sådan orosanmälan väl är gjord hamnar föräldern direkt i försvarsställning, och det tar ofta månader eller år innan någon faktiskt konstaterar att det inte fanns något fel från början.

Det är just dessa brister du inte begriper dig på. Du verkar tro att allt som skvallras om är den absoluta sanningen, men så ser dessvärre inte verkligheten ut.

Avviker ett barn för att det är understimulerat i hemmet så ÄR det ett allvarligt hot mot hälsa och utveckling .
Är bla pedagoger, psykologer och beteendevetare FU och övriga vill ska vara de som utreder och/ eller ska vara stöd i hemmet , nu är tydligen inte deras utlåtande något att ha om det leder till att barn omhändertas

Ja, men vem är egentligen en socionom att avgöra något så avgörande? Inte minst när deras bedömningar bygger på uppgifter från personer som själva inte är experter, utan bara gjort sina egna tolkningar. Informationen passerar alltså genom flera tolkningsfilter, där varje steg riskerar att förvanska verkligheten ännu mer. Till slut hamnar allt i domstol, där det som i praktiken är en kedja av missuppfattningar fastställs som sanning och "fakta".

Det är en slags vuxenversion av viskleken, men med skillnaden att barnen blir de som hamnar i kläm och skadas för livet.

Och ironin är att det som ofta utmålas som ett "skydd" för barnet dvs själva tvångsplaceringen, i många fall är det verkliga hotet mot barnets hälsa, utveckling och till och med liv. Forskningen är entydig: tvångsplaceringar orsakar i många fall mer skada än nytta. Om barnets situation riskerar att bli värre av en placering, borde inte utgångspunkten då vara att barnet ska få rätt stöd i sitt eget hem istället?


Ja, men hur vet du egentligen vad som står i originaldokumentationen? Det kan man inte veta bara genom att läsa en dom. Domstolen bygger ju sin bedömning på det som socialtjänsten valt att presentera och där har de ofta redan skruvat på vad olika experter faktiskt sagt.

Det är just där rättsosäkerheten uppstår i LVU-processen i omtolkningen och filtreringen av andras ord, tills det som når domstolen inte längre är en objektiv bild av verkligheten. Men det verkar du såklart inte ha förstått. Det rinner liksom av som vatten på en gås.

Även en lekman kan se om ett barn har en avvikande utveckling eller ett avvikande beteende , går tom att se hos mycket små barn att de är uppgivna Förskolepersonal kan redan när barn är mycket små se vilka som är är riskzon för att det inte kommer att gå bra i livet .

Det är just där ligger problemet. För vad du beskriver är inte vetenskap, utan subjektiva tolkningar.

Att ett barn verkar tyst, avvaktande eller uppgivet kan bero på tusen olika saker, som exempelvis temperament, miljö, eller bara en dålig dag. När sådana intryck sedan förvandlas till "fakta" i en orosanmälan, och socialtjänsten dessutom tolkar om dem ännu en gång, så uppstår just den visklek som gör LVU-processerna så rättsosäkra. Det blir en visklek som passerar flera filter = visklek.

Lägg till att soc ibland även inte ens namnger sina vitten i sina anklagelser mot föräldrar. Hur ska föräldrarna eller domstolen också för den delen då kunna ha en rimlig chans att dubbelkolla att informationen ens stämmer?

Förskolepersonal kan absolut bidra med vissa observationer, men de ska inte agera som små psykologer eller framtidsprofeter. Att säga att man redan i förskoleåldern kan se vilka barn som inte kommer att gå bra i livet är att gå långt utanför sin expertis och bygger på rena gissningar och spekulationer. Det är just det som är problemet med socialtjänstens sätt att bedriva utredningsarbete av barn. Rättsosäkert är bara förnamnet.

Vilket incitament har EÅV att omhänderta hennes barn menar du?

Hur ska jag kunna veta det utan att ha all dokumentation? Ibland kan det vara så enkelt att tjänstemännen vill slippa ansvar om något händer och minska risken för kritik att de inte ingrep.

Problemet är bara att de kan ha fel och då är det barnet och familjen som tar hela smällen.