Citat:
Det är just därför bifallsgraden ligger så nära 100 %. Om en domare nöjer sig med att läsa socialtjänstens BBIC-utredning som om den vore fakta, utan att granska hur materialet valts ut, om det verkligen finns stöd för uppgifterna eller om det förekommer ihopklippningar, tolkningar och egna diagnoser från handläggarna, då är det inte svårt att förstå varför socialtjänsten nästan alltid får igenom sina förslag.
@Eldey
Tack för att du delar din mänskliga syn och kunskap i detta. Jag är själv relativt nyskild från mina barn och märker hur man förstår mer och mer för varje dag som går. Alla enskilda fall är förstås unika, men jag upplever en kultur av socialkonservatism där berättelser snabbt blir till ”sanningar”. Saker får egna fötter och blir nästan omöjliga att stoppa – det som börjar i ett möte mellan en handläggare och en förälder kan senare fastställas av domstol, utan att någon egentligen har ifrågasatt grunden.
Tack för att du delar din mänskliga syn och kunskap i detta. Jag är själv relativt nyskild från mina barn och märker hur man förstår mer och mer för varje dag som går. Alla enskilda fall är förstås unika, men jag upplever en kultur av socialkonservatism där berättelser snabbt blir till ”sanningar”. Saker får egna fötter och blir nästan omöjliga att stoppa – det som börjar i ett möte mellan en handläggare och en förälder kan senare fastställas av domstol, utan att någon egentligen har ifrågasatt grunden.
Det krävs ingen konspiration för att förklara det.
Det räcker med ett system där domstolen litar mer på myndigheten än på människan, och där själva underlaget aldrig granskas på djupet.
Citat:
Begreppet "barnets bästa" har i praktiken förvandlats till “myndighetens bästa”.Det förvånar mig, även om jag sett mycket inom myndigheter tidigare. Jag hade förväntat mig en större noggrannhet när det gäller barn. Det är min personliga reflektion, och jag är medveten om att våra egna erfarenheter kan ta större plats i vår verklighetsbild än vad statistiken kanske visar.
Enligt socialtjänsten och domstolarna betyder barnets bästa nästan alltid att barnet ska vara "skyddat", även när det är just det skyddet som skadar mest.
Så många barn och familjer har redan krossats av detta haveri, som ändå får fortsätta år 2025 utan någon reell självrannsakan. För ingen på socialtjänsten, och ingen domare heller, hade någonsin accepterat samma behandling om det gällde deras egna barn. Det är alltid andras barn som får betala priset, jagade av en skvallerpolis som uppträder mer som en myndighetsmaffia än som ett skyddsnät.