Någon som ibland ser tillbaka på hur vi hade det fram till runt 2000 ish?

Sluta bete dig som en först själv då. Vi kan börja där.

Det är dock inte så att dagens kaos inte hade gått att förutse år 2000. Vid det laget hade det pågått fullskalig indoktrinering i 5-6 år, om det kommande mångkulturella samhället. SVT och TV4 hade kört ungdomsserier varje år, som alla gick ut på det kom blatte-killar till klassen/byn/stan, som var mycket coolare än de svenska snubbarna. Den miljonprojektsförort jag bodde i just år 2000, hade 80% genomströmning av invånare varje år, så jag började inse hur stor invandringen faktiskt var. Vid det laget hade också "kickers"-kulturen gällt i typ 13 år, och i den var det ju extra cred om du var blatte. Skolorna hade förbjudit sverigeflaggor och torshammare i flera år, och alla pratade om att det ändå fanns så mycket plats i Norrland, så det fanns egentligen ingen gräns för hur många invandrare som skulle komma hit.
Peter Birros "Hammarkullen" hade vistats på SVT under stort ståhej, och alla stod beredda att öppna sina hjärtan för invandrarna.
Mona Sahlin hade bara några år innan gått ut och förklarat att svensk kultur ändå inte var något att ha, och att den enda påverkan som invandring kunde ha på Sverige, är "berikning". Siktet var - utan omsvep - inställt på self destruction.

I husen där jag bodde fanns det "bossar", dvs invandrarmän som hade något sorts lokalt inflytande, och som förmedlade kontakt med mynidhgeterna för att söka bidrag och liknande. Givetvis mot viss betalning. Annars hade svenskarna flytt området. Några enstaka fyllon och ADHD-morsor bodde kvar.
Det var Feven, baren-Meral och Laleh. Om du var vit, så hörde du till dåtiden.

Redan i slutet av nittiotalet började man i public service-medierna tjata om det vitas underlägsenhet. De "svarta" hade bättre musik, var snyggare och var liksom mer erfarna. Vi vita var o-ofunkiga, osexiga och visste inte hur man dansade. Karolina Ramqvist åkte till Jamaica och knullade svarta snubbar, och konstaterade att trots att det Jamaicanska samhället var helt könssegregerat, så existerade liksom ingen riktig sexism (i alla fall ingen som Karolina märkte något av, när hon hade fittan full med jamaicansk kuk). Det måste ju vara DET VITA, eller hur? Då skrev hon "När svenska pojkar började dansa" - boken om hur svenska killar insåg att de var underlägsna sina svarta bröder.

Jag minns verkligen inget utopia från år 2000.

Finns bara karriärpolitiker i Sverige och de gör bara som dom blir tillsagd av dom rika som i sin tur lyder USA. Svenska politiker skiter fullständigt i Sverige och dess befolkning.

Du skall sluta packa bajs i röven på andra män....
Och sen lära dig varför vissa nationer blir framgångsrika och andra inte!!!

Knulla sina syskon, kusiner och barn förstör det genetiska urvalet, varför skall alla blattar hit???
Jo för vi kan ge dem tak över huvudet och försörja dem, lite som husdjur :-)

De husdjur som uppvisar ett felaktigt beteende skall avlivas och även deras avkomma.

Du fattar ju ingenting :-) :-)

I vissa av våra städer ser man idag fler kvinnor med slöja än utan. Slöjan är ett förtryck av kvinnan men accepteras tydligen i Sverige. Egentligen obegripligt.

Sen att det förekom skit även på 80- och 90-talet, visst, men SKALAN. Idag sprängs, mördas och rånas det för fan i minsta lilla håla och ännu mer i städerna. Så var det inte förr.

Du fattar ju ännu mindre än mig i så fall av detta hysteriska inlägg att döma.

Och du framstår själv som inavlad.

Ser väl inte direkt tillbaka. Men givetvis tackar jag min lyckliga stjärna att jag är född på 1960-talet. Att vara barn på 1970-talet och tonåring/ungdom på 1980-talet var härligt. Det fanns en gemensam svensk kultur, till skillnad från nu. Just nu försöker jag bara undvika alla problem som har skapats i Sverige. Sverige är för mig numera det land jag bor i utan någon glöd för Sverige.Patriotismen har effektivt tagits ur mig. Har egentligen ett gott hjärta, men nu tänker jag mer på att skydda de mina från svenska företeelser som inte fanns då jag växte upp.

Knacka på min dörr och be mig komma till politikerna för att ge dem vackra inputs om var de själva går fel. Men det saknas balle i detta skede. Ingen av dem vågar. Jag förstår dem. Och jag förstår varenda sopa som inte har snopp nog att knacka på dörren. Ty verkligheten kommer för nära inpå dem. Det är just därför de fattar egna beslut. Socialism, javisst. Så länge pengarna går tillbaks till deras egna fickor med ränta. Ni är påkomna och har mycket att förklara. Särskilt er okunskap. Kanske just den som leder till eget bankkonto som mättar egna? Jobbiga människor och kommentarer undanbedes?

Jag väntar med mina nyfikna små tassar i luften 😺

Här kommer en liten lärdom till dem som vill vara fria: när "någon har en lucka" - tacka artigt nej. De fyller upp dig bland sina egna semestrar. De vet att jag har rätt, och jag vet att de vet. Så kommer det alltid att vara, fram tills vi åker på semestrar på lika villkor.

Är du född 93 var du bara barnet i början av 2000-talet, så då visste du inte mkt. Jag var 32 år, år 2000.

Jag växte upp då. Jag började skolan då. Klart som fan jag minns de mest kritiska åren i mitt liv. Jag minns Malexander trots att jag var sex år. Jag minns elfte September trots att jag var åtta år. Jag minns Anna Lindh trots att jag var tio år. Jag minns Bush alla lögner kring Irak kriget trots att jag var tio år. Jag minns dubbelmordet i Linköping trots att jag var elva år.

Jag kan också minnas mer personliga grejer ur min traumatiska och dysfunktionella barndom och uppväxt. Men det är information du inte ska få ta del av.

Eller när tror du egentligen människor börjar minnas? Vid 20? Är du hjärnskadad?

Jag visste mer om omvärlden och samhället vid femton års ålder redan än du ens orkat ta reda på under hela din livstid. Det kan jag bara fastställa redan nu. Det märks på dina inlägg att du är en låginformerad normie.

Jag kan minnas från att jag var runt fyra, men mycket stjäls från det möjliga inför öppen ridå, just för att bibehålla en slags trans, ett slags ego vi alla av nödvändighet "måste" leva upp till. Är det jag själv? Säg det, hur och på vilket sätt? Lever andra i villfarelser kring mina tankar och mina egna verkliga upplevelser? Verkar inte bättre. Eller sämre.

Vaknat på dålig sida? Onödigt av dig att använda skällsord i en diskussion.

Jag talar om Sverige nu, inte utlandet. Kriminaliteten var mindre i Sverige och det var lugnare på gatorna, överallt.

Klart det fanns lite då o då som te.x Malexander som var hemskt eller dådet som Mattias Flink utförde eller stureplanmorden. Men idag rycker man på axlarna när sådant sker, för vi har vant oss vid det.