Någon som ibland ser tillbaka på hur vi hade det fram till runt 2000 ish?

Det är inte att de har ett krav på trygghet det är att kvinnor och resurser och uppmärksamhet är extremt ojämlikt fördelat. Fuck trygghet, det handlar om att man inte ska leva som i en fängelsecell där man tvingas betala skatt för främlingar och folks som hatar en.

...Utveckla? Det var en kombination med tekniska framsteg men samhället var fortfarande inte beroende av sociala medier.

Vad är det med dessa påhopp på folk som tycker annorlunda än dig?

Jag lider av trauman från denna tid du inte kan börja stava till. Kanske därför jag gör dessa "påhopp" så fort jag läser något korkat nostalgiskt om det.

Tycker det är stört vilken skillnad det är från bara 2000-2010-idag. Jag passar alltid på att promenera ganska mycket när det är sommar, och jag minns när jag brukade gå promenader runt 2010 att jag lade märke till att aldrig kände igen människor som jag såg på gatan, såg enbart nya ansikten som jag aldrig hade sett förut och såg endast invandrare. Idag är det ju ännu värre, idag vet jag inte ens vilka som är mina grannar, ser aldrig svenska efternamn på postboxarna längst ner. Åker jag tunnelbana på vissa linjer så ser jag nästan aldrig svenskar stiga av eller på. Jag kan tycka att det är deprimerande nästan dagligen, jag vill inte ens föreställa mig hur det kommer se ut om bara fem-tio år, har ingen aning om vilken stad/ort man ska bosätta sig i, i framtiden.

Blattarna har gjort skit av sina hemländer och skapat sitt eget jävla kaoz av Sverige. Och vi svenskar tillät det hända. Men två fel gör inte ett rätt.

Men det är aldrig för sent - den absoluta merparten av blattarna måste åka hem. Riv deras svenska fejkpass och "medborgarskap" och skicka HEM dem. Spelar ingen roll om deras morsor valt att knulla sina kusiner just då. En råtta som föds i ett stall osv.

De få av blattarna - det handlar inte om särskilt många - som inte har begått brott, som inte varit en del av en kriminell klan, som inte levt på bidrag från dag 1 och till dag slut - ni är naturligtvis välkomna att stanna och vara goda krafter i Sverige.

Kiruna är ett säkert kort.

Jag var i Tallinn i vintras,, var en skön kontrast att det enda utlänningar man såg var indier som körde Foodora mat.

Tiden innan 2000 var nästan hela den tid då jag formades, så ja självklart tänker jag på den och ofrånkomligen det tillhörande som tycks ha gått förlorat. Jag behöver inte heller tänka på brottsfrågan för att känna en saknad utan för att landet fortfarande var (mer) svenskt och det fanns ingen oro för att det skulle förändras på fel sätt (vilket så klart var naivt men det är väl det mänskliga, få vill oroa sig mer förrän det blivit kristallklart vart det barkar)

Det är en faktor som inte behöver tjafs om vad som ökat eller eventuellt minskat

En enkel fråga jag vill ställa är följande: Vad har egentligen blivit bättre sen 2000 ?

Det enda jag kommer på är relaterat till teknologi, och även det är ju ofta ett tve-eggat svärd. Till det negativa hör jobb som går förlorade till AI och social media som gör att folk slutar att umgås IRL, mängder av personer som blir beroende utav datorspel, online gambling och dylikt. Dessutom så har ju de teknologiska framstegen väldigt lite att göra med specifikt Sverige. Men visst teknologiska framsteg är väl i mångt och mycket bra, speciellt när det gäller att utveckla bättre mediciner, bättre material, mindre miljöförstöring och så vidare.

Men i övrigt? Vad jag kan se i samhället, (och nu försöker jag att bortse från mina egna personliga upplevelser från 00-talet och tänka mer objektivt) så har i stort sett allting blivit sämre, och allting fortsätter att bli sämre, ganska snabbt. Både ekonomiskt och socialt. Och jag vill påstå att statistiken stöder min tes, även om statistik förstås kan vara svårtolkad och missvisande ibland.

Jag har svårt att förstå framför allt de som är äldre än 40 som inte ser detta. Ungdomarna som har växt upp i skiten vet ju inte bättre. De minns inte att 90-talet var som en annan värld. Men de som är 40 och äldre, vad har de för ursäkt? Hur kan folk tro att något gradvis har blivit sämre i låt säga 19 år plötsligt ska gå uppåt det 20nde året på något magiskt sätt när ALLTING visar på att det 20nde året kommer att vara ännu sämre än de föregående 19? Det är lite svårt för mig att förstå, hur vuxna, utbildade människor med lång livserfarenhet tycks resonera så. Eller bryr man sig inte? Har man givit upp?

Än värre blir det när man inser att många av dessa personer har barn och barnbarn som kommer att tvingas försöka överleva i en dystopisk framtid, som deras dumsvennar till föräldrar röstade fram. Jag vill verkligen inte tänka att svensken förtjänar att utplånas. Men det blir allt svårare för varje år som går.

Knappast. Din läsförståelse är dock tydligt begränsad.

Hur så? Eller ironiserade du bara om att 90-talet var någon sorts reaktionär guldålder. För om du inte var ironisk så vet jag att din bild inte stämmer. Det var turboliberalt.

Jag kan ärligt talat inte komma på något som blivit bättre. Inte ens på den teknologiska fronten. Och då har jag spenderat denna tråd med att försöka tona ner nostalgi så mycket som möjligt. Men även jag medger att det ändå var mer kreativt enbart för tre decennier sedan.

Sådana här hood classics görs helt enkelt inte längre till exempel:

https://youtu.be/buVfH01JzqU?si=urdIJzh9NDGchIz8
https://youtu.be/zCnOVFGnh_U?si=YiAunbJcHCTTMThY
https://youtu.be/TjB-DotLdWk?si=taUiPyF7qmzRnYl_

AI slop kommer aldrig komma i närheten.

Och inte ens miljöförstöringen minskar ju egentligen. Bara blivit värre på vissa sätt. Trump tänker börja skövla nationalparker i USA nu för fan. Här har vi haft skit som Think Pink och den där nya fabriken i Eskilstuna det stått om.

Känns som att världen faktiskt dog på riktigt på Y2K ibland. 00-talet var ett riktigt jävla deprimerande årtionde jämfört med innan.

Varje dag. Man var trygg. Nu vågar man knappt gå ut när det blivit mörkt.