Citat:
Ursprungligen postat av
unlimitedpower
Det är att dra på sig en offerkofta. Ingen kommer och räddar dig. Det får du ansvara för själv.
Hur kommer det sig att du anser dig ha rätten till att ex. en partner ska komma in i ditt liv och dra upp dig ur hålet?
Gör du så, lägger du väldigt mycket ansvar på din partner. Vad får då partnern tillbaka ifrån dig?
Nu har du nog tolkat mig fel. Jag menar inte att jag förväntar mig att någon ska dra upp mig. Jag tar mitt ansvar själv genom att arbeta med mina DBT-kunskaper, betala för privata terapeuter, hålla mig undan från andra människor, äta dussintals av mediciner, köpa självhjälpsbok efter självhjälpsbok och arbeta stenhårt med mig själv, föra journaler på mig själv och betala tio tusentals kronor i skatt varje månad.
Vad jag syftade på var att ni tror att vi vill dra ned er i vårt mörker. Så är inte fallet. Inte hos mig själv iallafall. Då hade jag hellre valt att bli uppdragen ur mörkret, om jag fick välja mellan det ena eller det andra. Men jag kanske formulerade mig lite tokigt och jag ber om ursäkt för det
Jag anser mig inte ha rätten till att en partner ska komma in i mitt liv och dra upp mig ur ett hål, och jag lägger inget ansvar på min partner. Mitt mående är mitt ansvar. När jag tidigare har dejtat så har jag varit snabb med att berätta att jag har borderline, så att personen får avgöra själv om den vill fortsätta träffa mig eller inte. Men jag dejtar inte längre så ni alla där ute kan vara lugna, okej?
Vad en partner får tillbaka från mig? Jävligt snygg, extremt rolig, otroligt mysig, tjänar bra, bor bra osv osv. Vill du att jag ska fortsätta listan?
Det låter som att du tror att jag tvingar någon att vara med mig. Det gör jag absolut inte, för det första håller jag mig undan från människor, för det andra så har vem som helst fritt fram att lämna mitt liv. Jag är inte så bra på att upprätthålla relationer i mitt liv pga mitt mående så jag är mer än förstående om någon vill sluta ha med mig att göra