Reflektioner från en före detta incel.

En stor del av alla som kan beskrivas som incels har nog autism och andra problem som ställer till det ordentligt. Det räcker ju att man är väldigt lugn och tytlåten för att bli ensam. Svårt att göra något åt det. Sen tror jag att många incels egentligen inte ens vill ha ett förhållande eller ens skulle klara av ett förhållande, utan tror att de måste ha förhållanden på grund av omgivningens/samhällets förväntningar. Själv hade jag under en kort tid liknande tankar tills jag var ärlig mot mig själv, ignorerade andras förväntningar och började leva ett liv som passar mig bättre. Finns mycket annat här i livet än förhållanden och andra sociala relationer kan vara mycket givande.

Kan också hålla med om att det är löjligt när svenska incels gnäller om de är arbetsföra, men på samma gång kan det vara svårt att ändra sin personlighet. Folk är för känsliga för att känna skamkänslor och liknande. Många förblir incels för att de inte kan tänka sig att betala för sex eller ens dejta en tjej från ett fattigare land. Om man befinner sig i en så pass allvarlig situation att man typ är oskuld när man är 25+ bör man vara villig att göra vad som helst för att förbättra sin situation. Att bli heroinmissbrukare är bokstavligt talat bättre än att fortsätta i samma fotspår.

Gäller att vara realistisk och framförallt vara villig att utnyttja de fördelar man har. Afrikanska män som kommer till Europa utnyttjar sin relativa rikedom till max och gifter sig med 10-20 år yngre kvinnor i sina hemländer.

Däremot kan jag tycka synd om fula incels som bor i fattiga länder. Då är det betydligt svårare att förbättra sin situation.

Men de kanske faktiskt vill ha en relation som bygger på kärlek?

Det är detta med att anta att folk inte försöker som är provocerande.

Är man så pass mesig får man skylla sig själv. Det kan jämföras med att man håller på att svälta ihjäl ute i vildmarken och inte kan tänka sig att äta McDonalds, utan det är bara värt att äta om man får mat från en femstjärnig restaurang.

Det skulle jag inte säga att yngre har fler möjligheter idag än någon annan tidigare generation. Trösklarna för att etablera sig är höga speciellt i storstäderna. Ett vanligt knegarjobb som tidigare kunde försörja en hel familj kommer du inte långt på idag.

Ok, fair enough Jag tolkade TS som någon som ville peppa andra genom att dela med sig av att han klarade att komma igenom en svår situation. Men eftersom det inte var så ödmjukt skrivet så kan det säkert uppfattas på olika sätt.

Haha, jag gillar jämförelsen Men jag tänker att det beror på vad det grundläggande behovet är som man saknar. Är det sex så förstår jag din poäng. Men är det ett meningsfullt utbyte med en partner så kanske man mår bättre av att vara själv.

Syftet med livet är att fortplanta sig och att misslyckas med detta är ungefär samma sak som att dö. Man kanske misslyckas med detta oavsett, men oddsen blir bättre om man åtminstone försöker.

Håller med om inställningen - alltid bättre att försöka! Men alla kanske inte ser sitt syfte med livet på ett så strikt evolutionärt sätt. Annars hade de väl gått till McDonalds?

Helt rätt i att det idag är mycket svårt att försörja en familj på en lön men så har det varit sedan 70-80-talet, dvs innan min generation hade något att säga till om. Vad det beror på kan man debattera mycket om men levnadsstandarden har höjts rejält sedan dess. Hur många skulle idag vilja ge avkall och gå tillbaka som det var på 50,- 60-, 70-talet? Ytterst få. Det är dock inte gratis att ha den standard vi har och vi får idag betala priset för det genom att arbeta mer.

Sedan kan man lätt fasta i diskussioner om rättvisa, att det var si och så när du var ung osv men det är en icke-produktiv diskussion. Livet är inte rättvist. Inte för någon. Har aldrig varit. Möjligheterna i Sverige tillhör ändå världstoppen och 95% av jordens befolkning hade att älskat att få det som dagens unga i Sverige har. Frågan är vad kan man göra med de "kort" man har fått tilldelat sig? Det är "det" du kan påverka.

// CC

Det blir naturligt att olika incelmän eller andra personer som har det svårt angående relationer med andra människor blir påverkade av det här
Sex, förhållande, och i mindre grad barn tas för givet och man blir påverkad på olika sätt.
Annars måste det handla om något apartheid samhälle där man avsiktligt vill att olika personer ska bli utan något som samhället kretsar mycket till.

Det är orimligt om andra personer exempelvis skyller på ingen rättighet till sex när man tar upp hur man blir behandlas av andra människor när det handlar om sex/förhållande.
Det är i så fall ingen rättighet att andra ska bli påverkade av det här, sex/förhållande skulle inte vara en rättighet.

Om det nu inte handlar om någon rättighet så borde det inte finnas någon skyldighet..

Det är typ lite som hypotetiskt någon tjej hade blivit arg på någon kille som kallar henne en hora och sedan blir svaret från andra människor att det är ingen rättighet att få ha en åsikt om någon annan människa.
Det borde i så fall kunna betyda att man får inte kalla någon för en hora.

Om någon person exempelvis kallar en liten minoritet för oknullbara och fulaste personer som finns i samhället om de är oskulder i hög ålder då handlar det inte längre bara något om någons person attraktion.
Man ska vara en sämre människa än någon annan. Det handlar om något personligt och det handlar inte bara om personer som "frivilligt" valt att vara med i leken.
Det är allstå inte som när någon samtycker exempelvis till att vara en politiker eller att man ställer upp i idol och sedan tycker andra människor att man är misslyckad på något sätt. Det går inte välja bort det att man är delaktig i det här på något sätt.

Sex och förhållande ska vara något som berör samhället och människorna i samhället.
Det blir inte som det är ett privilegium och det istället kan snarare handla om ett misslyckande