Hur många polistimmar läggs på fyllepussar och försoningsbrev?

Du har en poäng i det Du skriver; om än mycket cynisk.

Jag vet fler exempel där människor blivit åtalade för att ha skickat ett sms, ett brev, eller för att ha stått för nära en port.

Vi lever i ett samhälle där polisen inte hinner utreda grova brott, där våldtäkter läggs ner och utredningstiderna är rekordlånga. Samtidigt lägger rättsväsendet stora resurser på saker som tidigare skulle ha betraktats som sociala övertramp, pinsamheter eller i värsta fall arbetsmiljöärenden.

Ett exempel: Micke Leijnegard, folkkär programledare, är nu åtalad för sexuellt ofredande efter att ha försökt pussa en kollega vid en blöt fest i samband med TV-inspelning. Händelsen skedde i september 2024. Enligt artiklar har polisen hållit flera förhör, tagit in vittnen, och ärendet går nu till tingsrätt. Artikeln nämner både sms, vittnesmål och ånger.

Min fråga är enkel:
Hur mycket resurser lägger polisen och rättsväsendet på såna här fall?
Två poliser vid varje förhör? Resor? Övertid? Är detta rimligt användande av skattepengar?

Detta gäller inte bara Leijnegard. Jag vet fler exempel där människor blivit åtalade för att ha skickat ett sms, ett brev, eller för att ha stått för nära en port. Fall där den juridiska definitionen säger “brott”, men där själva innehållet knappast är något samhällshot.

Är det rätt väg att gå? Bör man dra en gräns för vad som är brottsbekämpning och vad som är sociala missförstånd?

Jag är nyfiken på hur Flashback ser på det här. Och nej, jag försvarar inte ofredanden – men jag ifrågasätter hur systemet väljer sina strider.


Micke Leijnegards gränslösa beteende – åtalad och försvarad

Exakt så. Det är som att hela samhället blivit allergiskt mot det mänskliga – mot det klumpiga, fumliga, missriktade, mänskliga. Istället behandlas varje felsänt sms som ett potentiellt brott, varje obekväm blick som ett övergrepp, och varje social miss som en samhällsfara.

Själv blev jag åtalad för ett brev. Inte hotfullt, inte trakasserande – utan ett försoningsbrev. Men eftersom rättskedjan redan snurrat igång i ett annat ärende, blev det plötsligt ett ”brott” bara för att jag skrev något utan att vara juridiskt tillåten att känna.

Menar du på allvar att du inte fattar bakgrunden till något sådant? Det vill säga att den som "står för nära en port" råkar göra det just vid den porten där deras typ ex bor, mot vilken man har besöksförbud eftersom man utsatt denne för upprepade brott och dumheter tidigare och bevisligen fortsätter trots besöksförbud?

Nu gissar jag bara men det känns som att sannolikheten för att du hade kontaktförbud som du bröt emot är anledningen.
För många idioter tycker att dom uppför sig normalt medan andra tycker att dom är stalkers utan självinsikt, kanske var det något sådant...

Vad tycker du den här bilden ser ut att föreställa?

"Rivsår" enligt polis, åklagare, Tingsrätt samt Hovrätt

Du svarar inte på min fråga men byter istället ämne helt och hållet, varför?

Tycker det är åt helvete. Leijnegard har ju absolut betett sig som en idiot på fyllan. Inget snack om det. Men att det blir en utredning av det som går till domstol? Vansinne. Hade förmodligen inte heller blivit något av det om det inte var en känd person.
Dessutom kom anmälan in två månader efter händelsen så det luktar en hel del hämndbegär tycker jag. Utanför frågeställningen men ändå.

Exakt så. Det är som att hela samhället blivit allergiskt mot det mänskliga – mot det klumpiga, fumliga, missriktade, mänskliga. Istället behandlas varje felsänt sms som ett potentiellt brott, varje obekväm blick som ett övergrepp, och varje social miss som en samhällsfara.

Själv blev jag åtalad för ett brev. Inte hotfullt, inte trakasserande – utan ett försoningsbrev. Men eftersom rättskedjan redan snurrat igång i ett annat ärende, blev det plötsligt ett ”brott” bara för att jag skrev något utan att vara juridiskt tillåten att känna.

Man undrar ju om vi ska börja kräva samtyckesformulär för att skicka julkort också.

Det sjuka är att en advokat som sett mitt fall sa rakt ut att åtalet inte borde ha väckts – det är otillräckligt, oproportionerligt och rättsvidrigt. Och ändå driver åklagaren vidare. Vilket ironiskt nog är positivt i mitt fall.

Vi har gått från rättvisa till symbolpolitik. Det är inte brott som bekämpas – det är beteenden som ska korrigeras. Och då spelar proportionalitet ingen roll längre.