Hur många polistimmar läggs på fyllepussar och försoningsbrev?

Fast lägger man ner timmar och resurser på att utreda klistermärken som ifrågasätter den rådande politiken, varför skulle man inte även utreda sånt?

Eller jaga politiska dissidenter på Internet, läggs mycket tid och resurser på det. Visa fel symbol på sociala medier och polisen stormar din bostad.

Det kan ju upplevas som de ”goda” har bäddat för det här?

Alltså det verkar som folk här på forumet är rädda för att åka fast själva. Det är ganska enkelt att slippa, var inte ett svin och respektera den andre.

Om det nu går till rätten får vi ju ändå lita på att utredaren anser att det finns tillräckligt för fällande dom.

Felet är ju de idioter som anmäler en kyss. Förr i tiden, inte särskilt länge sedan kanske 1990-talet, så hade kvinnor fortfarande pondus och de sa "sluta" eller "äckligt" eller t.o.m. en slap på kinden. Sedan var saken löst. Som den ska vara löst. Människor som gör sig beroende av samhället i varje liten del av sitt liv har ett dåligt liv.

En man som gett en fylle-puss och som 9 månader senare döms i domstol till 15 dagsböter blir förbannad på samhället och på kvinnor. En slap på sekunden när han gjorde det hade varit så mycket bättre. Men ska alltid ge straffet på en gång.

När det kommit tillräckligt många artiklar om "han dömdes för en kyss" så kommer män att sluta kyssas. Så kan ni kvinnor fundera på hur bra det samhället är. Under metoo var vi är rätt nära läget att män helt undviker kvinnor på jobbet.

Du menar att man skall få fortsätta stalka sitt ex fram tills dom i hovrätten, eller HD om det går så långt?

..eller så hörsammar man den som inte vill kontaktas, och håller sig därifrån. Då slipper man åtalas "för att ha stått för nära en port", alldeles oavsett du tycker att det finns belägg för ett besöksförbud eller inte.

Det du skriver är förstås tekniskt korrekt – ingen kontakt = inget åtal. Men det är också precis det som är problemet när lag och rätt blir mekanik utan eftertanke.

För frågan är inte om man “ska få” stalka någon tills Högsta domstolen säger stopp – det är en halmgubbe. Frågan är hur rättssystemet hanterar gråzoner där ingen blivit skadad, där kontakten varit oönskad men inte farlig, eller där motivet varit något helt annat än makt och kontroll. När en dörr knackas på utan hot, när ett brev lämnas i frustration, när en kyss från kvällen innan blir bevismaterial efter nio månader. Ska vi tolka varje sådan situation som brott?

Du vill ha enkla regler. Systemet älskar enkla svar. Men människor är inte enkla. Och när juridiken slutar väga bevis och börjar mäta avstånd till porten, då har vi reducerat rättsstaten till en automat.

Det är väldigt lite av en fråga. Det är mycket tydligt att om du fått ett kontaktförbud utfärdat, då är det ett brott mot kontaktförbudet att stå och lurka utanför personens port. Att du inte håller med om att du borde få ett kontaktförbud påverkar inte den saken. Och att du fått ett kontaktförbud är i sig naturligtvis avhängigt att man helt enkelt inte fattat när ett nej tack betyder att det är dags att backa. Rätt många människor slutar ha med varandra att göra utan att det kommer ett kontaktförbud ovanpå ett uppbrott för att göra det brottsligt att hänga efter sitt ex.
Vi skall bara tolka dom situationerna som brott när du fått ett uttryckligt kontaktförbud utfärdat där det framgår att du inte får knacka på någons dörr eller skicka denne brev. Innan dess är det fullt tillåtet att skicka någon brev.

Det är alltid lika rörande när någon tror att lagtext i sig är en garant för rättvisa och proportion. Det vore ju toppen om staten alltid agerade klokt, rättssäkert och med fingertoppskänsla. Men världen är inte ett klassrum i juridik A.

Det finns mängder av exempel där myndigheter använder repressiva verktyg slarvigt eller politiskt. Se bara på hur LVU används godtyckligt i vissa kommuner, eller hur Migrationsverket tolkar “synnerligen ömmande omständigheter” olika beroende på medieutrymme. Eller varför inte när en utvisning genomförs trots pågående överklagande – för att det var “för sent att stoppa processen”.

Alltså: att något är “tydligt” i lagtexten betyder inte att tillämpningen är rimlig. Och att någon ifrågasätter rättsstatens praktiska utövning betyder inte att man är ett rättshaveristiskt troll – det kan också vara ett sundhetstecken.

Men nu pratar vi ju om att du påstår att man kan bli åtalad "om man står för nära en port". Det har ingenting med LVU att göra. Det har att göra med att man inte respekterar andra människor, och trots uttryckliga myndighetsbeslut om att du inte får göra det, ändå känner dig tvungen att trotsa det för att du inte håller med.

Det ligger i sakens natur att den som har ett kontaktförbud inte håller med om att det är rimligt, hade man gjort det hade man lämnat personen ifred, eftersom det är vad den önskar.

Och gör man då inte det, då kan man åtalas "för att ha stått för nära en port". Men det handlar om så mycket mer än vad du försöker ge uttryck för, vilket visar på din otroligt egocentriska hållning där den enda personen som har rätt i världen är du själv.

Jag håller med till stor del, men här vill jag slänga in en annan liten brasklapp just vad det gäller kontaktförbud. Är det egentligen en så stor begränsning i ditt liv att du måste hålla dig borta från en enda specifik person? I princip oavsett hur man ser på saken så tror jag ändå att vi är överens att om en person säger till en annan person att denne inte vill ha någon mer kontakt alls, då bör detta respekteras?

Det har faktiskt allt att göra med LVU, migrationsbeslut, kontaktförbud och en hel rad andra myndighetsåtgärder. Det handlar om makten att ingripa, och hur den används – slarvigt, godtyckligt eller proportionerligt.

Det du gör är att ta utgångspunkt i slutresultatet – att ett beslut finns – och sen använda det som bevis för att beslutet är rätt. Det är cirkelresonemang på hög nivå.

Ingen har sagt att man inte ska respektera andra människor. Men staten är inte en individ – den har skyldighet att respektera rättssäkerhet och proportionalitet. Och när människor ställer den typen av frågor, då är inte svaret att kalla dem “egocentriska”. Då är det läge att lyssna.

För övrigt: alla vi som diskuterar rättsstaten gör det för att vi vill ha ordning och respekt i samhället. Inte tvärtom. Att du utgår från att alla som kritiserar staten är farliga, säger mer om din tilltro till makten än om verkligheten.


Absolut – om någon inte vill ha kontakt så bör det självklart respekteras. Men det är inte det som diskuteras här.

Frågan är när statens ingripande är motiverat. Alla relationer där kontakten bryts är inte ett ärende för tingsrätten. Alla missförstånd är inte stalking. Alla knackningar på en dörr är inte brott.

Problemet uppstår när rättssystemet slutar skilja på allvarliga hot och vardagliga gråzoner – och börjar använda samma verktyg för allt från fyllepussar till förföljelse. Då har vi gått från rättssäkerhet till automatbestraffning.

Det är där diskussionen ligger. Inte i att någon ska ha rätt att “fortsätta höra av sig”. Det är en halmgubbe.

Tycker du det är slöseri på resurser ska vi inte ens inte ens tala om det överlägset vanligaste brottet I Sverige, ringa narkotikabrott. Inget offer, inget våld, bara miljontals timmar per år av meningslöst rättsarbete som inte har någon effekt på narkotikabruket. Där har vi elefanten I rummet, som politiker sitter och låtsas blunda för, och som för poliser är ett lättutrett brott som är perfekt att förbättra på statistiken med. Istället för att fokusera på brott som faktiskt har ett offer, som
läggs på hög outredda. Rimligt va?

Ja det är smart resonerat, det är bättre att lägga resurser på sånt som ger mest klick och nöje. Typ "Edward Blom påkommen med transa i baksätet på en Fiat Punto" är ju roligare för allmänheten att det läggs pengar på i form av rättegångar, som media kan bevaka och så vidare - än en rättegång där ännu en påtänd gängneger skjutit ihjäl en annan gängneger i någon förort ingen bryr sig om.