• 3
  • 4
2025-05-28, 22:22
  #37
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Pripps0.0
Alla reagerar olika över en förlust.
Och man kan reagera olika på olika förluster.
Det är lättare att acceptera att en gammal förälder dör, än att ett barn eller en partner man haft en bild av att bli gammal med går bort plötsligt.

Hur hanterar man sorgen på ett vettigt vis?
Jag har ”dubbelsorg”, pappa är ok, men att min partner sedan 25 år dog plötsligt ger mig känslor jag inte trodde jag hade.

Ibland är jag arg, ibland bitter, ibland tröstlöst romantisk, ibland bara så ensam och jätteledsen.
Hur hanterar man sorg?

Jag har tappat fotfästet.
Pappa och min partner gav mig en grundtrygghet, men utan dom är livet meningslöst.
Jag existerar bara för att jag har barn.
Hur tog ni er igenom livskriser som liknar den här?


Med tid. Det låter tjatigt men det är sant. Var med om 2 dödsfall förra året, väldigt tungt. Men idag så är sorgen på hanterbar nivå.


Beklagar sorgen. Ett tips, fastna inte i sorgetankar, utan försök göra sådant du tycker om, lev livet. Hedra din partner genom att leva det bästa liv du bara kan
Citera
2025-05-28, 22:50
  #38
Medlem
https://www.svenskakyrkan.se/sorg?ga...SAAEgKl6vD_BwE
Citera
2025-05-28, 22:59
  #39
Medlem
Hip hop changed into rock and metal one summer about 22 years ago. The new structure became right-wing.

Still, the new structure is a loss because the voices they like the left and hockey more, they are crazy with the right and with foreigners.

Both the left and the right distance acted a secret moreover?
Citera
2025-05-28, 23:21
  #40
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Pripps0.0
Alla reagerar olika över en förlust.
Och man kan reagera olika på olika förluster.
Det är lättare att acceptera att en gammal förälder dör, än att ett barn eller en partner man haft en bild av att bli gammal med går bort plötsligt.

Hur hanterar man sorgen på ett vettigt vis?
Jag har ”dubbelsorg”, pappa är ok, men att min partner sedan 25 år dog plötsligt ger mig känslor jag inte trodde jag hade.

Ibland är jag arg, ibland bitter, ibland tröstlöst romantisk, ibland bara så ensam och jätteledsen.
Hur hanterar man sorg?

Jag har tappat fotfästet.
Pappa och min partner gav mig en grundtrygghet, men utan dom är livet meningslöst.
Jag existerar bara för att jag har barn.
Hur tog ni er igenom livskriser som liknar den här?

Beklagar sorgen! ❤️ Försök att omge dig med barn och vänner om det går. Det är ofta umgänget med andra som gör att vi förblir någorlunda förankrade i nuet. Tror också det är viktigt att tillåta sig att känna alla sina känslor eftersom att det är en del av bearbetningsprocessen. Om du behöver prata med någon är du också välkommen att skriva till mig här.

Stor kram till dig!
Citera
2025-05-29, 00:03
  #41
Medlem
Burnwines avatar
Sorg är priset av kärlek
Citera
2025-05-29, 00:38
  #42
Medlem
I do not want to associate with a Catholic in the Catholic Church in the end, and then the reward came. A Catholic had sex with women and I like sports more detailed fact hockey before it was football but it turns out hockey is a racist and Nazi sport in Sweden and a racist/fascist sport in Europe, even Germans are hockey fanatics the league DEL contains many fans.

The arenas are larger in Germany and Russia.

Citat:
Ursprungligen postat av Burnwine
Sorg är priset av kärlek

Hockey är kärlek.
Citera
2025-06-01, 12:41
  #43
Medlem
Det går över snabbt. Positiva tankar kommer till en automatiskt
Citera
2025-06-02, 11:21
  #44
Medlem
Bifoxs avatar
Sorg förändras med tiden. Tillåt dig att sörja, men tillåt dig inte att fastna i det. Du kanske inte blir den du var innan, du får skapa dig ett nytt Du.
Viktigt är att fokusera på dina barn. Finna någon slags glädje med dom. Fånga bra stunder. Samt att gå och prata med någon, psykolog eller terapeut eller liknande. De kan hjälpa dig att rodda bland alla känslor.



Citat:
Ursprungligen postat av Pripps0.0
Alla reagerar olika över en förlust.
Och man kan reagera olika på olika förluster.
Det är lättare att acceptera att en gammal förälder dör, än att ett barn eller en partner man haft en bild av att bli gammal med går bort plötsligt.

Hur hanterar man sorgen på ett vettigt vis?
Jag har ”dubbelsorg”, pappa är ok, men att min partner sedan 25 år dog plötsligt ger mig känslor jag inte trodde jag hade.

Ibland är jag arg, ibland bitter, ibland tröstlöst romantisk, ibland bara så ensam och jätteledsen.
Hur hanterar man sorg?

Jag har tappat fotfästet.
Pappa och min partner gav mig en grundtrygghet, men utan dom är livet meningslöst.
Jag existerar bara för att jag har barn.
Hur tog ni er igenom livskriser som liknar den här?
Citera
2025-06-02, 20:44
  #45
Medlem
OceanDeeps avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Pripps0.0
...

Sorgen gör mig dock elak ibland, och jag har börjat dricka för mycket.
Det är net bara de här två som ställt skorna. Det är min mamma och mina mor och farföräldrar. Alla. Typ.

Jag hanterar inte det här bra.
Så jag vill ha tips.

https://www.youtube.com/watch?v=I6KOa5xxBwg
Jag vet inte om om du vill träffa någon ny och att vetskapen av att denne skulle kunna trösta dig och förstå dig just för att de älskar dig och du är den du är kan lätta på ditt hjärta för stunden?

Acceptans är någon som gör att känslorna så att säga ordnar sig själva. Utan detta kan man inte komma vidare till nästa steg... vilket är vrede eller ilska vilket skapar sorg igen så får man acceptera igen och ta sig vidare ännu ett steg. Stegen finns i "Sorgeprocessen".
Citera
Idag, 06:37
  #46
Medlem
Pripps0.0s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av OceanDeep
Jag vet inte om om du vill träffa någon ny och att vetskapen av att denne skulle kunna trösta dig och förstå dig just för att de älskar dig och du är den du är kan lätta på ditt hjärta för stunden?

Acceptans är någon som gör att känslorna så att säga ordnar sig själva. Utan detta kan man inte komma vidare till nästa steg... vilket är vrede eller ilska vilket skapar sorg igen så får man acceptera igen och ta sig vidare ännu ett steg. Stegen finns i "Sorgeprocessen".

Vill tacka för alla svar i tråden, framförallt de som gått/går igenom samma elände eller värre. Beklagar er förlust.

Nej, jag kan absolut inte tänka mig att träffa någon annan. Det finns inte på kartan. Vet att det bara gått ett halvår, men min lojalitet och viss rädsla för att släppa in någon så fullständigt igen sätter stopp.

Ja, det är många känslor i omlopp och jag som brukar vara stabil (hans ord), är nu vilsen.

Jag tillhör den gamla sortens kvinnor som lagt mitt liv på att ta hand om min familj. Nu är föräldrarna borta, barnen utflugna och han jag skulle bli gammal med är borta. Pappa staten skulle kalla det konsekvenserna av att ha befunnit sig i en kvinnofälla. Jag håller inte med, man gör olika vägval i livet och en människa bygger sin identitet på olika saker, även en karriärkvinna blir en dag pensionär och får omvärdera synen på sig själv och sin roll. Är glad och tacksam för att jag haft tid att bygga djupare relationer med de jag älskat.

Får tillåta mig att sörja färdigt i den "akuta" fasen, det kommer nog att gå upp och ner en tid framöver innan det stabiliserat sig, även om sorgen såklart alltid kommer finnas där. Den stora utmaningen blir nog att hitta något meningsfullt med framtiden, men jag hoppas att det ger sig med tiden.
Citera
  • 3
  • 4

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in