Vad är det mest lyckade du gjort i hela ditt liv?

Vad är det bästa du gjort i hela ditt liv?
Mitt var att jag flyttade till en fostermor när jag var 17 år.det mest lyckosamma du gjort livet?
För min del det räddade mig från att bli ihjälslagen!

Det bästa jag gjort är utan tvekan att sluta dricka. Det löste såklart inte grundproblemet men det gav mig så otroligt mycket att möta livet nykter. Om jag gjort en bra sak I mitt liv så är det utan tvekan detta!

At man köpte en bostadsrätt för 40 år sen. Bor bra billigt och är skuldfri.

Mina barn. De blev helt ofattbart lyckade.

Att jag alltid gått min egen väg i vuxenlivet, och inte passivt bara gjort vad andra har sagt och tyckt att jag skulle göra eller bli eller ha som mål.

Det känns idag mycket tillfredsställelse att veta att jag lever mitt eget lite unika liv, så som jag vill leva det, och inte lever någon annans liv som jag inte skulle känt mig hemma i.

Min mamma dog innan jag ens börjat skolan, min pappa var narcissist och totalt struntade i mig.
Innan jag ens var myndig träffade jag en grabb som också var narcissist och totalt struntade i mig.
Jag bröt mig loss efter 20 års sammanboende, är i dag fri.
En person jag arbetade tillsammans med sa att han varit på kurs och lärt sig bli en bra pappa till sina döttrar. Att det flickor ser hur deras pappa uppför sig sätter deras ribba för hur en partner får uppföra sig och vad man är värd och ska tåla. Man vet inte bättre och tror man får det man är värd - värdelös.
20 år med en total narcissist och jag bröt mig fri!!
Har ett nytt förhållande där vi uppmärksammar varandra.


Men narcissisten jag bröt upp från han straffade mig med ett straff som varar resten av livet.

Skilt mig från min fru efter 20 års helvete, det är sant,livet börjar efter 50...

Min dotter! Även mitt äktenskap, i det stora hela, när vi ser tillbaka på det.

Det bästa jag gjort är att få insikt i att de flesta på flashback är gamla gubbar.

Var finns dom unga tjejerna då?

De lever sina liv ute i samhället. De vet inte ens att flashback existerar.

Mina kids förstås. Jag vet inte ens vad jag skulle göra utan dem, hur jag skulle klara mig..? Eller - det skulle jag förstås, men så otroligt meningslöst och tomt mitt liv skulle vara då! Och sedan är de ju en garanti inför ålderdomen också, att man inte ska bli helt utlämnad till betald hemtjänst- och vårdpersonal och biståndsbedömare, när den tiden kommer. Samt att de - förhoppningsvis - kommer att föra ens gener vidare in till framtiden... att det kommer att finnas människor om hundra år, tvåhundra år, tusen år... som inte skulle ha funnits om man själv inte funnits. Att man är en del av livets väv...