Hur orkar ni med alldeles för många bollar i luften?

Man lever, man misslyckas, man lär sig. Alls kommer att misslyckas, alla kommer vara förstörda och deprimerade från tid till tid. Alla kommer känna sig på botten, känna man inte klarar av osv osv. Detta sker alla och det är så vi lär oss och växer; går vidare.

Bara att fortsätta leva, göra ditt bästa och när du faller platt och mår skit så tar du dig upp och kör igen. Man ska inte undvika att misslyckas utan räkna med det alltid. Vi förlorar bara när vi slutar försöka eller ger upp och aldrig annars. Det är den största sanningen jag kan ge dig.

Kör på, gör ditt bästa och lär dig efter dina misslyckanden som kommer komma. Lycka till

I det riktiga vuxenlivet måste man själv konstruera struktur, hantera osäkerhet, och bära det fulla ansvaret för livsval — utan garantier för trygghet eller mening. Den existentiella ensamheten förstärks av samhällets ännu större förväntningar på ständig prestation och självförverkligande.

Beror väl på vad man är bra på. Har man inte passat in i skolans liv där man ska byta fokus var 40:e minut så kanske man klarar att leva efter egna rutiner som passar bättre. Skolan var ett helvete, man var där hela dagen, sedan läxor i flera timmar.

Det blir alltid värre framåt natten.

Om några år kommer du se tillbaka på dina prestationer med stolthet samtidigt som du tycker att du inte alls hade många bollar i luften då. Jag menar inte att upplevelsen av livet hela tiden blir jävligare utan att du vänjer dig och växer dig starkare, vilket är positivt