Hur orkar ni med alldeles för många bollar i luften?

Hej, käraste flashbackare!

Jag är 18år och håller för närvarande på att fullfölja mitt andra år på gymnasiet. Jag upplever just nu skolan som väldigt påfrestande, jag lider av mycket prestationsångest som ytterligare förvärrar saken.

Jag vet att livet blir värre och att jag egentligen har det ganska lugnt jämför med vad som komma skall, å andra sidan skulle jag anta att man lär sig att hantera det. Jag har jättemånga prov just nu inklusive nyavklarade nationella prov i matematik och engelska. Jag siktar på "A" i majoriteten av alla kurser som avhandlas, med undantag för ett fåtal kurser där jag siktar lite lägre.

Jag förutsätter att de flesta som använder flashback är av den äldre generationen och därför genomgått mer stress än vad jag har under mina levnadsår -- hur har ni hanterat det?

Det skall tilläggas att jag vet att jag har högt ställda krav på mig själv, de utbildningarna som jag vill komma in på kräver höga resultat. Varje gång jag misslyckas känner jag stark ångest, vilket ingen i min närhet bekriper och ger mig oförtjänt beröm -- jag hatar det.

Jag har också märkt att mina somatiska värden är påtagligt förändrade vilket jag härleder till stressen som jag upplever. Min puls brukade ligga runt 60 med ett blodtryck på 140/72, nu är pulsen runt 90 och blodtrycket 141/82. Jag mäter det regelbundet med lika lång vila innan.

Är det jag upplever adekvat för min situation eller är det jag som är känslig?

Låter som du har för höga krav på dig själv. Är det din omgivning som förväntar sig ett visst resultat av dig, till exempel föräldrarna?

Tips: Har själv varit i samma sits som dig. Dock handlade det om en eftergymnasial utbildning, men samma sits ändå. Det som hjälpte mig var att konditionsträna som en idiot. Jag försökte ligga så nära maxpuls jag bara kunde i cirka 10 minuter på löpbandet, detta gjorde jag i princip varje dag för annars kunde jag inte somna då jag bokstavligen hörde mitt hjärta dunka i bröstet. Men efter jag tränade och skulle sova så upplevde jag inte samma sak. Jag vet inte om det var en placebo där min tidigare skyhöga puls skuggade min vanliga höga puls så att den kändes låg, eller om den faktiskt BLEV låg.

Svar: Ja det är en adekvat reaktion på någon som är ambitiös och vägrar vara som alla andra. Jag kan bara trösta med att säga att resultatet var värt mödan. Akta så du inte blir utbränd bara, för då är alla dina betyg värdelösa eftersom du inte kommer orka göra något med dem. Från en som redan gått gymnasiet och är ett antal år äldre än dig så hade jag hellre tagit B i de flesta ämnen, och inte varit utbränd, är A i alla och sedan inte kunna använda dem.

Nej, det är enbart krav från mig själv.

Jag tror att det bygger på låg självkänsla, det enda sättet som jag kan vara bra på är skolmässigt.
Jag har bristande social kompitens vilket gör det svårt för mig att bli bekräftad socialt, jag har heller aldrig varit bra på något annat.

När jag gick i grundskolan misslyckades jag dock ganska hårt, låga betyg och avsaknad av vänner -- då hade jag trotts allt högre självkänsla än nu; har du någon idé på vad det kan bero på?

Håller med i allt de här!

För det första så är du ju uppenbarligen en väldigt begåvad person; detta baserar jag på din verbala förmåga, samt att du verkar klara av att få höga betyg.

Däremot skulle jag säga att dina höga krav på dig själv är i obalans, och det är läge att gå i terapi för att få bukt med det.

Jag har en vän som är mitt uppe i sin examinering till att bli ST-läkare, och hans problematik liknar din, varpå han till slut blev fullkomligt utbränd, och hamnade i svår depression under lång tid.

Ja, det är tufft. Du måste bygga upp den här självkänslan som du vet. Börjar tycka om dig själv. Det krävs mycket fokus på att intala dig själv bra saker om dig själv. Och försöka tro på det. Du är inte själv om det här problemet.

Det ska inte handla om att prestera mer för att få en bra självkänsla.
Engagera dig i något du bryr dig om. Det stärker känslan av identitet och självvärde. m.m.

Behandla dig själv med respekt. Tala till dig själv med respekt. Den där inre personen behöver en kram också. Låter det konstigt? löjligt?Det är det inte.

"Påfrästande", "kompitens"

Ja, jag förstår att gymnasiet kan vara påfrestande om man inte besitter kompetensen att stava simpla svenska ord, men gymnasiet är en jävla semester jämfört med högre utbildning. Så om du inte tänkt söka dig till högre utbildning, något som avrådes iom att du finner andra året på gymnasiet stressigt, så bör du kanske tagga ner med din betygshets.

Sadla om till en praktiskt utbildning istället.

Det är ganska jobbigt på slutet i gymnasiet när det gäller att pressa upp slutbetygen. Det är så många olika ämnen - några som eleven inte är intresserad av. Jag minns att jag upplevde högskolestuder senare som enklare med ett ämne i taget att fokusera på... som man har ett genuint intresse för - så det lär inte bli hårdare för TS.

Hej, du har rätt -- jag ser att orden är felstavade.
Ska redigera inlägget nu genast, skrev det i all hast under min rast och hann ej korrukturläsa det.
Tack för upplysingen

Det tråkiga med utvecklingen, jag har 5 barn med samma stress i gymnasiet, är att man blir skoltrött och sedan inte orkar med universitetet direkt efter gymnasiet. Och att man inte presterar på topp om man måste lägga ner sin själ på något som man är missnöjd med. Istället för att plugga det man älskar.

På min tid kring 1980 gick man fullständigt nöjd till gymnasiet i Danderyd, chillade lite, sög åt sig kunskap när man ville, och saknade stress. Åtminstone vi som hade bra betyg och inte måste komma in på läkarlinjen.

En hel del av problemen har med betygssystemet att göra, som liberalerna knåpade ihop. Vi hade 1-5 och "5" betydde att man hade stor kunskap i ämnet när man gick ut klass 3. Inget annat.

Klassiskt att man under internet-eran inte längre kan stava vanliga ord. Mina barn har bara 70% rätt på högskoleprovets ordförståelse, jag har alltid 100%. Vet inte om det bara är skolans fel, internet använder ca 900 ord medans en bra utbildad svensk använder 10-20.000 ord. Men då måste man läsa böcker och dagstidningen varje dag.

Allt är inte bara skolans fel. Om man lägger timmar på nätet t.ex FB så användes nog de timmarna till att spela fotboll eller titta på TV på min tid. Som är avslappnande, inte stressande som internet.

Så tips 1 till TS kan vara att sluta med sociala medier 100% och läsa böcker istället. Och ta upp sin telefon bara när det ringer.