EU-parlamentariker Alice Teodorescu Måwe (KD) polisanmäls för misshandel (2025-05-21)

Om du ifrågasätter auktoriteten utan att ha hela bilden är du ett hot mot demokratin.
Det är en retorik man ofta förknippar med auktoritära samhällen, inte med transparenta rättsstater.

Varför inte skrota rättsstaten och låta domare döma bakom stängda dörrar utan att visa bevis.

Det är en märklig jämförelse. Att ifrågasätta alla auktoriteter reflexmässigt utan sakunderlag är inte ett uttryck för transparens – det är ett uttryck för populism. Demokratier bygger på tillit till institutioner, inte på misstänkliggörande som default. Det är inte auktoritärt att påpeka det – det är att försvara systemets kärna.

Jag har flera gånger förklarat och även länkat till undersökningar och faktiska fall som belyser arbetsmiljön och den tydliga hierarkiska ordningen som råder inom eu parlamentet och dess tjänstemän.

Men här kommer några påminnelser och ren fakta.

Tjänstemannaorganisationen (sekretariatet):
Här råder en tydlig hierarki. Det finns generalsekreterare, direktörer, mellanchefer, handläggare, assistenter m.fl., ungefär som i en offentlig förvaltning. Alla vet väl hur svårt det är att fälla en polis för brott t.ex.

EEP (partigruppen som Alice ingår i) är en av dom grupper med mest makt.

Politiska assistenter och parlamentariska assistenter (som jobbar direkt för ledamöterna) befinner sig längst ner i “den politiska delen” av organisationen.

Flera uppmärksammade fall:
De senaste åren har media och fackliga organisationer rapporterat om psykisk misshandel, mobbning och sexuella trakasserier inom parlamentet.

Det har genomförts interna granskningar, bland annat av Europeiska ombudsmannen, som pekat på bristande rutiner för att skydda anställda mot trakasserier och mobbning. Kritiken handlar om att anmälningar ofta tystas ner eller hanteras långsamt.

På senare tid har parlamentet infört obligatoriska utbildningar mot mobbning och trakasserier för ledamöter och personal. Vissa fackföreningar och assistentnätverk driver också krav på bättre skydd.
Trots dessa åtgärder finns rapporter som visar att problemen inte är helt lösta. Anställda vågar ibland inte anmäla av rädsla för repressalier eller avsaknad av stöd.

Sommaren 2023 genomförde Politico (ej en vänstertidning) en omfattande undersökning bland 1135 anställda och det visade sif 49,6 % upplevt psykisk trakasseri, 15,5 % sexuella trakasserier, och 8,1 % fysiska. Dessutom hade 42,4 % bevittnat trakasserier.

Monica Silvana González (S&D) och Monica Semedo var de enda MEP:ar som officiellt bestraffats under denna mandatperiod, och detta året upphävdes sanktionsbeslutet på formella grunder för Monica Silvana.

2023 röstade parlamentets presidium mot att offentliggöra namnen på ledamöter som brutit mot arbetsmiljöregler — trots påtryckningar från anställda och media om öppenhet.

Det finns kritik mot dom interna utredningarna som är långa och ineffektiva. Ofta drar processer ut på tiden i flera år, vilket skyddar ledamöterna från offentlig kritik under deras mandatperiod.

I flera rapporterade fall har partigrupper undvikit att kritisera sina egna ledamöter offentligt — särskilt när de kommer från inflytelserika grupper (som EPP, S&D eller Renew Europe).

Assistentnätverk och personalfack har vittnat om att det råder en “kultur av tystnad” — där kollegor, gruppledare och andra MEP:ar undviker att agera mot kollegor, för att “skydda institutionens rykte”.

Källor
POLITICO 2023: “MEPs protect their own”
EUObserver 2023: “Culture of silence in the European Parliament”
MeTooEP Survey 2023
Qatargate investigations 2022–2024

Det du beskriver är allvarliga problem, men också välkända – och framför allt strukturella. De handlar om långsamma interna processer, bristande transparens i vissa disciplinärenden och maktbalansen mellan ledamöter och anställda. Allt detta förtjänar debatt.

Men att använda dessa generella brister som fond för att relativisera en konkret säkerhetsbedömning från DG SAFE är inte bara osakligt – det är strategiskt. Det är en välbekant taktik: när sakargumenten tryter, börja misstänkliggöra hela systemet.

Och det fungerar, bevisligen. Vänsterpartiet kör linjen fullt ut – och nu ser vi samma logik i debatten här. En medarbetare agerar olämpligt, men istället för att bemöta händelsen i sak, går försvarsstrategin via systemkritik.

Det är inte transparens. Det är dimridå. Och när det kommer från ett parti som tidigare kramat diktaturer i öst och idag flörtar med identitetspolitisk extremism – då måste man våga se mönstret, inte bara ursäkterna.

Kul att vi kan vara överens om något!

DG SAFE lyder under parlamentets generalsekretariat, och generalsekretariat har i uppgift att stödja parlamentets politiska organ, framför allt ledamöterna (MEP:er), utskotten, och partigrupperna.

På enkel Svenska kan man säga att dom sitter i samma båt. Det ligger i sakens natur att toppskiktet håller varandra om ryggen och sopar problem under mattan. Detta visar flera undersökningar och reportage om. Titta bara på undersökningen där 557 personer säger sig blivit psykiskt trakasserade och ca 100 blivit fysiskt trakasserade. Endast 2 av dessa ledde till represalier för någon eu parlamentariker, varav ena domen upphävdes.

Att Eu Parlamentarikerna inte vill offentliggöra namnen på ledamöter som brutit mot arbetsmiljöregler
ligger helt i linje med att dom heller inte vill offentliggöra filmen där det påstås att deras EU Parlamentariker attackerat en tjänsteman fysiskt. Just det dom fått kritik för om att fördröja och tystas ner gör sig påmind när dom inte ens svarar Vänsterpartier efter påtryckningar om att släppa filmen.

Alice tillhör den mäktigaste gruppen EPP i Europaparlamentet och den enda som officiellt uttalat sig om händelsen är kristdemokratiska Roberta Metsola (som sitter i samma partigrupp) genom deras presstalesperson Delphine Colard.

Dom säger att tjänstepersonen initierade och eskalerade händelsen genom att fota och filma Teodorescu Måwe utan hennes samtycke.

Att Vänstern inte har förtroende för den interna utredningen är fullt förståeligt! Alice åker till Stockholm dagen efter och kan inte intervjuas av polis. Trots att en anmälan är inskickad låter eu parlamentet Alice ta del av bevismaterial genom att se filmen. Detta är polisiärt problematiskt då hon kan anpassa sin story efter vad hon sett.

Min uppfattning är det är Vänstern som velat hålla fokus på själva händelsen genom att som oftast hänvisa till juridiska uttalande, att en anmälan är inskickad (dom berättade inte ens vilket parti eller vilken eu parlamentariker det gällde), medans KD ett flertal gånger använt sina sociala kanaler för att styra storyn till hir synd det är om Alice och att hela demokratin är hotad.

Ditt inlägg följer en välbekant taktik: blanda berättigad kritik om arbetsmiljön i EU-parlamentet med insinuationer om att alla dess funktioner är partiska – och vips, så är även DG SAFE del av en konspiration.

1. Strukturproblem i EU-parlamentet
Ja, det finns väldokumenterade brister i arbetsmiljö och skydd för personal. Det har Politico, MeTooEP och andra visat. Det är allvarligt – och förtjänar fortsatt granskning.

Men att det finns strukturproblem betyder inte att varje enskild utredning eller säkerhetsbedömning automatiskt är korrupt. Det är ett logiskt felslut: "X är trasigt, alltså måste Y vara riggat." Det fungerar retoriskt – men håller inte för analys.

2. Misstänkliggörande utan sakunderlag
Det är anmärkningsvärt hur snabbt du avfärdar DG SAFE, en professionell och opolitisk säkerhetsfunktion, som jävig. Det sker utan belägg, men med stor självsäkerhet.

Att DG SAFE lyder under generalsekretariatet betyder inte att de tar politiska order – lika lite som Riksdagens säkerhetschef är partisk för att han rapporterar till riksdagsdirektören.

Att ATM fått se CCTV-material är inte heller konstigt – hon är part i ett ärende, inte misstänkt för brott. Belgisk polis utreder. Skulle det finnas grund för åtal, får rättsväsendet avgöra. Att redan nu avfärda allt som en intern cover-up är att undergräva systemet – och samtidigt hävda att man försvarar rättssäkerhet.

Sammanfattningsvis
Man kan kräva förbättringar inom EU:s institutioner – utan att tro att varje beslut är korrupt. Men det kräver intellektuell hederlighet. Den saknas i stora delar av det här narrativet.

Och det är värt att minnas hur allt började: en anställd tjänsteperson initierar kontakt och konfrontation i EU-parlamentets korridor – utan uppdrag, utan mandat, men med aktivistisk frenesi. När det går fel, riktas inte självrannsakan inåt, utan misstro sprids mot hela EU:s säkerhetsstruktur. Det är inte ett misstag – det är en medveten strategi.

Och ditt inlägg är ett tecken på att den strategin fungerar.

Fast tillit till institutioner bygger inte på blind lydnad, utan på insyn, ansvar och möjlighet till granskning. Att ifrågasätta en tolkning som bygger på icke-offentlig information är inte populism – det är en demokratisk rättighet. Att kräva underlag är inte att misstänkliggöra per default, det är att värna systemets trovärdighet. Just därför har vi offentlighetsprincip, rätt till försvar och oberoende granskning – inte för att vi inte litar på institutioner, utan för att tillit måste kunna förtjänas, inte bara krävas.

Aldrig har jag påstått att varje enskild utredning är korrupt! Det jag har sagt, är att det finns ett välkänt dokumenterat problem inom eu parlamentet. Detta innebär att den aktuella utredning om Alice inte bör ses som en utredning gjord av en helt oberoende part. Speciellt inte när man känner igen mönstret från från det dom tidigare fått kritig för.

Jag påstår heller inte att DG Safe gynnar en specifik politisk agenda. Det jag säger är att dom ansvarar för säkerheten på en hierarkiskt arbetsplats där toppen gynnas, oavsett om det är en från EPP eller GUE/NGL.

Som jag skrev tidigare så har assistentnätverk och personalfack vittnat om att det råder en “tystnadskultur” — där kollegor, gruppledare och andra MEP:ar undviker att agera mot kollegor, för att “skydda institutionens rykte”.

Hon är part i ett ärende skriver du. Ja, det låter väldigt fint. Man kan även säga säga att hon är polisanmäld för misshandel och den enda som står anklagad/misstänkt för att ha brukat våld.

Du skriver att tjänsteperson initierar kontakt och konfrontation, och med aktivistisk frenesi. Detta finns inget belägg för, förutom Alice själv då som har förtroende av 12% av befolkningen.

Nä, jag likt vänsterpartiet sätter min förhoppning till Belgisk polis. Utan dom lär vi varken få se någon film eller tillgång till en oberoende utredning.

Fortfarande ingen film släppt?

Du beskriver viktiga principer – ansvar, granskning och insyn – men tillämpar dem endast i den riktning som gagnar det politiska narrativ du valt att försvara. Du säger att du inte misstror institutioner per default, men varje inlägg du skriver handlar om att så tvivel mot just dem. Det är inte kritik i demokratins anda, det är en konsekvent undergrävning av det institutionella ramverket.

Jag förstår din hållning, men jag delar den inte. Tillit byggs inte bara genom insyn – den kräver också förmågan att ibland acceptera att oberoende organ gör sitt jobb även när resultatet inte faller en i smaken.

På midsommar öppnade du upp lite – och det var mänskligt. Du berättade om tidigare arbetsgivare gemensam med ATM, om din respekt för hennes mor, men även hur du idag uppfattar ATM som "sjukligt pro-Israel" – vilket enligt dig gör henne mer sannolik som skyldig. Det är en anmärkningsvärd glidning: från personlig värdering till skuldantydan. Det säger en hel del om varför du så konsekvent misstänkliggör EU:s hantering.

Du försöker balansera på gränsen till konspiration utan att kliva över – men dimman du bygger är inte neutral. Det är en taktik: att insinuera utan att ta ansvar för anklagelsen. Du säger att du inte påstår att DG SAFE är partiska – men att deras bedömning ändå inte bör ses som oberoende. Du hänvisar till en tystnadskultur – men undviker att erkänna att strukturkritik inte automatiskt gör varje enskild utredning ogiltig.

Och när du inte längre kan spinna vidare på systemkritiken, kommer personangreppen: "Alice har 12 % förtroende". Vad har det med säkerhetsbedömningen att göra? Är det polisens uppgift att vikta trovärdighet efter opinionsmätningar?

Du säger att du sätter din tilltro till belgisk polis – men bygger samtidigt hela din argumentation på att den enda acceptabla utgången är att hon fälls. Om inte, är även polisen en del av problemet. Det är inte förtroende för rättsstat – det är rättsstat som täckmantel för ett redan färdigformulerat narrativ.

Och det är därför det blir omöjligt att föra en rak diskussion. För varje gång man tänder lampan, drar du för nya gardiner.

Låt oss hålla isär det juridiska och det partipolitiska. Samt diskutera det som tråden handlar om istället för att recensera varandras inlägg. Jag behöver väldigt ofta korrigera vad jag sagt och inte.

Jag skrev tidigare att jag har uppfattat Alice som en professionell och behärskad person.

Eftersom det inte kommit en anmälan från Alice håll gällande ofredande eller misshandel mot tjänstemannen har jag väldigt svårt att lita på det Alice sagt i media.

När advokaten säger att Alice gått till fysiskt angrepp (dock minimalt) så försöker jag hitta en förklaring till henne agerande som för mig blir rimlig.

Väl känt är att hon är extremt Israel vänlig, och rimligen bör hon då ha sina sympatier med dessa. När hon då bli konfronterad (vilket jag tror, trots att V inte medger detta) av en person som med stor sannolikhet ger sig till känna för att vara pro Palestinsk, så tror jag att det brann till i huvudet. För några sekunder tappade hon fattningen, gick fram och tryckte/rev på tjänstepersonens handled.

Att hon har förtroende av 12% av befolkningen har givetvis ingen betydelse för rättsprocessen.

Spelet som förs i media är något helt annat! Här spelar hennes låga förtroende hos befolkningen in. Folk litar helt enkelt inte på vad hon säger. Kanske just därför partisekreteraren och partiledaren kom till hennes undsättning.

Aldrig har jag påstått att den enda acceptabla utgången skulle vara att hon fälls. Jag har högt förtroende för polisen till skillnad från den interna hanteringen av problem som sköts av eu parlamentets säkerhetsavdelning.

Men jag ser det som väldigt osannolikt att tjänstepersonen skulle fällas för falsk angivelse, med tanke på att det finns dokumenterade skador på offret, samt att en advokat redans transkriberat filmen och gett anmälaren rätt.

Om Alice fälls eller inte ör högts oklart, min gissning är 50/50 och då för ringa misshandel.