Hur kan ni löneslavar kalla er själva män?

Slutade vara skatteslav juni 2020 (40+ ålder), så blir 5årsjubileum snart i relativ frihet. Från att gå från högavlönad slav, som ägnade 60% av min arbetstid åt att finansiera den svenskhatande staten, till att nära på nolltaxera.

Som sagt, du kommer aldrig förstå. Du är för hjärntvättad in i Svensson-normen. Du lever för bekvämlighet och fritid. På din dödsbädd så kommer du tänka tillbaka och vara stolt över ledigheten du haft, medan dina vänner kommer tänka tillbaka och vara stolta över deras principer, slit och vad de kämpat för.

Grattis! Det är manlig alfa-energi. Riktigt inspirerande att höra!

Jobbar du svart i sådana fall eller har bolaget registrerat utomlands? Eller hur kommer du undan skatt?

Hur i helvete kan någon som sliter som ett djur för en chef, 40+ timmar i veckan, kalla sig själv för en man? Ni löneslavar som springer i ekorrhjulet, bugar för chefen och slickar arslet på systemet, vad är det för maskulint i det? Ni är ju bara kuggar i maskineriet, som byts ut när ni går sönder. Ingen respekt, ingen frihet

Manosfären snackar om att ta kontroll, vara alfa, bygga sitt eget imperium. Men hur fan kan man göra det när man är fastkedjad under en chef måndag till fredag kl. 8 till 17? En riktig man är väl någon som styr sitt eget öde. Inte någon. som ber om lov för att ta en piss-paus eller semester?

Kolla på historien. Krigare, erövrare, forskare, hantverkare, jord- och skogsbrukare, etc. Inte fan satt de i ett kontorslandskap och fyllde i Excel-ark för att "säkra pensionen".

Ni som löneslavar där ute: hur rättfärdigar ni det? Wagecucks. Patetiskt. Äckligt. Hur kan ni se er själva i spegeln och tänka "jag är en man" när ni låter nåon annan äga er tid? Är ni rädda för att klippa navelsträngen och bli fria på riktigt? Eller är ni okej med att vara systemets bitch?