Hur kan ni löneslavar kalla er själva män?

Hur i helvete kan någon som sliter som ett djur för en chef, 40+ timmar i veckan, kalla sig själv för en man? Ni löneslavar som springer i ekorrhjulet, bugar för chefen och slickar arslet på systemet, vad är det för maskulint i det? Ni är ju bara kuggar i maskineriet, som byts ut när ni går sönder. Ingen respekt, ingen frihet

Manosfären snackar om att ta kontroll, vara alfa, bygga sitt eget imperium. Men hur fan kan man göra det när man är fastkedjad under en chef måndag till fredag kl. 8 till 17? En riktig man är väl någon som styr sitt eget öde. Inte någon. som ber om lov för att ta en piss-paus eller semester?

Kolla på historien. Krigare, erövrare, forskare, hantverkare, jord- och skogsbrukare, etc. Inte fan satt de i ett kontorslandskap och fyllde i Excel-ark för att "säkra pensionen".

Ni som löneslavar där ute: hur rättfärdigar ni det? Wagecucks. Patetiskt. Äckligt. Hur kan ni se er själva i spegeln och tänka "jag är en man" när ni låter nåon annan äga er tid? Är ni rädda för att klippa navelsträngen och bli fria på riktigt? Eller är ni okej med att vara systemets bitch?

Är väl vad nästan alla män alltid gjort? Vi sväljer vår stolthet lite grand så att vi kan sätta mat på bordet och betala räkningarna.

Jag vill ha en expekterad summa på mitt konto den 25:e som jag och barnen kan leva på.
Hur betalar du din hyra? Eller gör mamma det?

Jag håller med och det är därför jag stack till Afrika för 7 år sen och blev en pirat. Det är helt obegripligt hur förlorade männen har blivit i Sverige, det är en cirkus och alla är clowner.

Det är otroligt nice att tjäna pengar, du borde pröva det någon gång. Finns massor av utbildningar på komvux du kan komplettera med för att nå högskolebehörighet.

Teamwork, laganda, "tillsammans är vi starka" - men det är inte alltid det lättaste.

Hur får du själv ihop pengar till mat i magen och tak över huvudet? Eller är riktiga men hemlösa och hungriga?

Är det bara kontorsjobb du tänker på?
Krigare, erövrare, forskare, hantverkare, jord- och skogsbrukare är ju som regel lika mycket löneslavar som du kallar det.

Att försörja sin familj och ha ett jobb man trivs med gör inte att jag känner mig som en slav. Kanske lånet kan få en att känna det, men inte jobbet.

Låter som soc har sagt åt dig att skaffa ett jobb, är inte särskilt manligt att bli försörjd av andra kan man tycka.

Och hur försörjer du dig? Har du eget företag? Isf är det så här du ser på dina anställda?
Eller har du enmansföretag?

Working class hero sjöng en bisexuell man om.

På ett eller annat sätt så slavar vi nog alltid under någon, du är aldrig helt fri från begär som styr dig.

Men låsa in sig på för mycket prylar och lån känns lite som att sälja sig väl billigt.

Jag känner frihet när jag kan handla det jag behöver för pengar som jag har tjänat. Jag hade gärna tagit pengar gratis och sluppit jobbat men så fungerar det inte. Om man inte vill leva som en luffare på existensminimum och bli verklighetsfrånvänd som dig.

Och sen alla machomän och forskare som du talar om, antar att du menar förr i tiden. Dom jobbade åt kungar och adelsmän. Till och med rövarband och pirater hade en ledare eller kapten som dom "sög kuken på" med dina ord så.

Hårt arbete lönar sig, ännu hårdare lär du arbeta om du ska bli någon som Elon Musk eller Bill Gates. Jag lägger inte så mycket energi eller passion på mitt arbete. Jag går dit gör det jag ska. Sen stämplar jag ut och lever mitt liv. Jag är bekväm med det. Och jag är en manlig man. Så din osäkerhet måste grundas i något annat.