Det är som något ur en skräckfilm – en verklighet där den som blivit kidnappad inte får någon hjälp från rättsväsendet eller polisen.
Istället vänder de sig mot offret, nekar det all hjälp och rättvisa, medan gärningspersonerna får fortsätta begå brott.
Och medan offret förtrycks på alla tänkbara sätt, deltar de själva aktivt i förtrycket och begår egna brott.
Om du inte tror att detta är verkligt, då är du helt omedveten om hur allvarlig denna situation är.
Vad är det för land, och vad är det för slags mänsklighet vi har i Sverige – om detta får fortsätta?
Upp till 27 gärningspersoner i Åtvidaberg och Linköping – eller fler – planerade under veckor och månader att kidnappa mig till psykiatrin och hålla mig olagligt fången där.
De begick dessa grova brott med fullt medvetande och uppsåt – mot mig, en total främling för dem. Jag var en frisk, laglydig och ansvarsfull tjej. De hade ingen relation till mig, inget med mig att göra – varken privat eller i sitt arbete. De kände mig inte, visste inget om mitt liv och hade ingen som helst rätt att vidta några åtgärder mot mig. Det fanns ingen grund alls för deras handlingar:
• Ingen händelse existerade
• Ingen sjukdom fanns
• Ingen rätt till läkarundersökning existerade
• Ingen läkarundersökning har någonsin genomförts
• Ingen rätt att utfärda vårdintyg existerade
• Ingen hade rätt att använda mitt namn eller personnummer
• Det fanns ingen grund för att utfärda ett vårdintyg
Så vad gjorde de? De begick brott.
De gjorde dataintrång i journalsystem inom både socialtjänsten och vården. Under dessa olagliga intrång skapade de falska journaler och urkundsförfalskade flera vårdintyg. De fabricerade lögner om mig, använde mitt namn och personnummer utan rätt eller tillstånd, och agerade medvetet och organiserat för att genomföra detta övergrepp.
De höll olagliga möten, bröt mot sekretesslagar och tystnadsplikt, kommunicerade via mejl och telefon och samarbetade aktivt för att iscensätta denna brottsplan. Ett av de urkundsförfalskade vårdintygen togs med till socialkontoret den 27 oktober 2009 – vilket i sig är ett brott, då socialtjänsten inte har något med vårdintyg att göra. De hade redan kontaktat sina gelikar på psykiatrin i Linköping, som också anslöt sig till brottet. De kom överens om att en av gärningspersonerna i Åtvidaberg falskt skulle underteckna intyget i sitt namn och registrera det i systemet som om det utfärdats på psykakuten i Linköping – trots att det olagligt skrivits flera dagar tidigare av någon annan. Allt för att det skulle framstå som ett giltigt intyg och ett legitimt LPT, fast det i själva verket var falskt och kriminellt.
Detta var alltså en medveten, uppsåtlig och organiserad handling – en förberedelse till människorov. Den 28 oktober 2009 genomfördes det.
Jag har anmält detta brott kontinuerligt i snart 16 år.
Under hela denna tid har polisen och rättsväsendet medvetet och systematiskt mörklagt brottet. De har vägrat ta emot mina anmälningar, förfalskat och ignorerat dem, och lagt ner dem omedelbart med den olagliga och falska motiveringen att det “inte är brott”, att det “inte hör under allmänt åtal”.
De vägrar att gripa gärningspersonerna, vägrar hålla förhör med mig, med vittnen eller med gärningspersonerna. De ignorerar alla bevis – obestridliga bevis – som visar exakt vad som hänt. De har inte samlat in något, inte utrett något. Deras enda syfte har varit att skydda gärningspersonerna, sig själva, sina kollegor, sina gelikar och sitt eget ruttna, kriminella system. I sina digitala system har de istället fyllt i lögner om mig för att dölja sanningen.
De har gaslightat både mig och hela brottet.
De påstår falskt att ett planerat och genomfört människorov inte är brottsligt – att det inte hör under allmänt åtal – trots att det är brott och hör under allmänt åtal. Och detta utan att ens ha utrett något överhuvudtaget. De har förlöjligat mina ord och min kamp gång på gång, vilket bara bevisar deras brottslighet och att de är översittare som aldrig borde ha tillgång till makt.
Polisen och rättsväsendet i Sverige tillåter inte bara att gärningspersonerna fortsatt begår brott mot mig – de har själva blivit en del av förtrycket.
Och nya gärningspersoner har anslutit sig för att fortsätta begå grova brott och förtrycka mig på alla tänkbara sätt. Detta har pågått i snart 16 år – och det pågår fortfarande.
Istället vänder de sig mot offret, nekar det all hjälp och rättvisa, medan gärningspersonerna får fortsätta begå brott.
Och medan offret förtrycks på alla tänkbara sätt, deltar de själva aktivt i förtrycket och begår egna brott.
Om du inte tror att detta är verkligt, då är du helt omedveten om hur allvarlig denna situation är.
Vad är det för land, och vad är det för slags mänsklighet vi har i Sverige – om detta får fortsätta?
Upp till 27 gärningspersoner i Åtvidaberg och Linköping – eller fler – planerade under veckor och månader att kidnappa mig till psykiatrin och hålla mig olagligt fången där.
De begick dessa grova brott med fullt medvetande och uppsåt – mot mig, en total främling för dem. Jag var en frisk, laglydig och ansvarsfull tjej. De hade ingen relation till mig, inget med mig att göra – varken privat eller i sitt arbete. De kände mig inte, visste inget om mitt liv och hade ingen som helst rätt att vidta några åtgärder mot mig. Det fanns ingen grund alls för deras handlingar:
• Ingen händelse existerade
• Ingen sjukdom fanns
• Ingen rätt till läkarundersökning existerade
• Ingen läkarundersökning har någonsin genomförts
• Ingen rätt att utfärda vårdintyg existerade
• Ingen hade rätt att använda mitt namn eller personnummer
• Det fanns ingen grund för att utfärda ett vårdintyg
Så vad gjorde de? De begick brott.
De gjorde dataintrång i journalsystem inom både socialtjänsten och vården. Under dessa olagliga intrång skapade de falska journaler och urkundsförfalskade flera vårdintyg. De fabricerade lögner om mig, använde mitt namn och personnummer utan rätt eller tillstånd, och agerade medvetet och organiserat för att genomföra detta övergrepp.
De höll olagliga möten, bröt mot sekretesslagar och tystnadsplikt, kommunicerade via mejl och telefon och samarbetade aktivt för att iscensätta denna brottsplan. Ett av de urkundsförfalskade vårdintygen togs med till socialkontoret den 27 oktober 2009 – vilket i sig är ett brott, då socialtjänsten inte har något med vårdintyg att göra. De hade redan kontaktat sina gelikar på psykiatrin i Linköping, som också anslöt sig till brottet. De kom överens om att en av gärningspersonerna i Åtvidaberg falskt skulle underteckna intyget i sitt namn och registrera det i systemet som om det utfärdats på psykakuten i Linköping – trots att det olagligt skrivits flera dagar tidigare av någon annan. Allt för att det skulle framstå som ett giltigt intyg och ett legitimt LPT, fast det i själva verket var falskt och kriminellt.
Detta var alltså en medveten, uppsåtlig och organiserad handling – en förberedelse till människorov. Den 28 oktober 2009 genomfördes det.
Jag har anmält detta brott kontinuerligt i snart 16 år.
Under hela denna tid har polisen och rättsväsendet medvetet och systematiskt mörklagt brottet. De har vägrat ta emot mina anmälningar, förfalskat och ignorerat dem, och lagt ner dem omedelbart med den olagliga och falska motiveringen att det “inte är brott”, att det “inte hör under allmänt åtal”.
De vägrar att gripa gärningspersonerna, vägrar hålla förhör med mig, med vittnen eller med gärningspersonerna. De ignorerar alla bevis – obestridliga bevis – som visar exakt vad som hänt. De har inte samlat in något, inte utrett något. Deras enda syfte har varit att skydda gärningspersonerna, sig själva, sina kollegor, sina gelikar och sitt eget ruttna, kriminella system. I sina digitala system har de istället fyllt i lögner om mig för att dölja sanningen.
De har gaslightat både mig och hela brottet.
De påstår falskt att ett planerat och genomfört människorov inte är brottsligt – att det inte hör under allmänt åtal – trots att det är brott och hör under allmänt åtal. Och detta utan att ens ha utrett något överhuvudtaget. De har förlöjligat mina ord och min kamp gång på gång, vilket bara bevisar deras brottslighet och att de är översittare som aldrig borde ha tillgång till makt.
Polisen och rättsväsendet i Sverige tillåter inte bara att gärningspersonerna fortsatt begår brott mot mig – de har själva blivit en del av förtrycket.
Och nya gärningspersoner har anslutit sig för att fortsätta begå grova brott och förtrycka mig på alla tänkbara sätt. Detta har pågått i snart 16 år – och det pågår fortfarande.
