2025-05-10, 17:57
  #13
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Victor-Cronhielm
Jag har formulerat ett lagförslag i form av en proposition som kan läsas i sin helhet här:

https://mega.nz/file/8lJTHbzS#yN1HwKQhYnuqct7zC0PZZRNl6hV-ZyMb8BtV4tQNXMY

Lagförslagets konsekvenser blir de som Dumpen arbetar för d.v.s. att även personer som, i sexuellt syfte, bokar in träffar med fiktiva barn, ska kunna lagföras som i exempelvis Storbritannien, Norge och USA.

Lagförslaget är ett civilt initiativ från mig, helt utan Dumpens inblandning, som för en vecka sedan skickades till regeringskansliet, socialdepartementet, justitiedepartementet, alla 349 riksdagsledamöter och 141 kontakter som avser de sedvanliga remissinstanserna i denna typ av frågor, som exempelvis barnrättsorganisationer, brottsförebyggande rådet, polisen, domstolar, barnombudsmannen, advokatsamfundet, folkhälsomyndigheten professorer och doktorer på universitet o.s.v.

Ingen politiker har svarat.

Jag har utformat lagförslaget som en proposition, eftersom att då krävs det ett minimalt arbete för regeringen. De kan i princip skicka lagförslaget till riksdagen för omröstning redan i det nuvarande utförandet. Om de inte gör det, då visar det inte på att möjligheterna för lagändring saknas, utan det visar enbart på en ovilja om att skydda barn.

Läs lagförslaget, sprid det vidare, fråga politiker om de tänker agera nu när det finns ett konkret genomarbetat förslag på alla deras bord. De behöver se att allmänheten efterfrågar denna lag.

Lagförslaget kräver inte någon större ansträngning från politikernas sida, eftersom att förslaget är genomarbetat helt i enlighet med Kommittéförordning (1998:1474) så att varken Konstitutionsutskottet eller Lagrådet bör ha några synpunkter på innehållet.

Det är även fullt möjligt för riksdagsledamöter att ta innehållet och formulera en motion.

Varför lagen behövs beskrivs i min proposition.

Jag skulle önska att alla skarpsinniga genier och övriga hjältar här inne läser min proposition och ger väl underbyggda synpunkter. Jag kommer att läsa alla kommentarer och svara i den mån synpunkterna har substans. Alla självutnämnda och av andra utnämnda jurister är mer än välkomna.

Kommentarer som hänför sig till att man inte gillar Dumpens metoder, är irrelevanta, så ta gärna inte er tid till att skriva något om det. Ämnet avser en lag, inte Dumpen. Det finns andra trådar som lämpar sig bättre för kommentarer om dem. Jag önskar att diskussionen ska vara av en mer juridisk art.
Ett stort problem är just ett fiktivt barn.
Eftersom det inte finns ett barn så kan aldrig personen träffa barnet vilket gör att förslaget bara är ett tankebrott.
Skulle du få igenom detta har vi direkt fått en ny lagstiftning mot tankar och då har vi skapat ett riktigt farligt samhälle.

Felet jag ser med Dumpen är att de skapar brottslingar då deras fiktiva barn spelar med. Många av deras gäddor kunde ha backat om det fiktiva barnet varit tveksamt.
Missförstå mig inte nu. Vi har ett problem men lösningen är inte att arbeta som Dumpen.
Lösningen däremot finns i en färsk tråd i Aktuella Brott där riktiga barn tog saken i egna händer mot en lärare.
Citera
2025-05-11, 05:41
  #14
Medlem
Victor-Cronhielms avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Provocative3.0
Ett stort problem är just ett fiktivt barn.
Eftersom det inte finns ett barn så kan aldrig personen träffa barnet vilket gör att förslaget bara är ett tankebrott.

Citat:
Ursprungligen postat av Provocative3.0
Felet jag ser med Dumpen är att de skapar brottslingar då deras fiktiva barn spelar med. Många av deras gäddor kunde ha backat om det fiktiva barnet varit tveksamt.

Tack för Provocative3.0 för dina synpunkter. Det är viktiga synpunkter som bör beaktas, och det har jag även gjort.

Mitt lagförslag avser att det ska bli straffbart för en vuxen att i sexuellt syfte, föreslå eller stämma träff med någon som han eller hon utifrån sin egen föreställning uppfattar vara ett barn, även om motparten är en vuxen som utger sig för att vara ett barn under 15 år. Din kritik är dels att detta vore ett ”tankebrott”, dels att verksamheter som Dumpen genom sina lockbete-profiler ”skapar brottslingar” snarare än avslöjar dem. Nedan bemöts dessa invändningar utifrån gällande rätt och rättsfilosofi, med fokus på svensk rätt och jämförelser med andra rättsstater. Jag analyserar även hur rättssäkerhet och legalitetsprincipen påverkas av en sådan kriminalisering.

Invändning 1: Är det ett ”tankebrott”?

Ditt påstående:

Eftersom inget faktiskt barn finns i scenariot begås inget konkret övergrepp – att straffa kontakten vore därmed att bestraffa en tanke eller avsikt utan skada.

Mitt bemötande:

Att kriminalisera denna handling innebär inte att straffa enbart en tanke, utan att straffa en försökshandling eller ett förberedande handlande med farligt uppsåt. Svensk rätt liksom andra rättsordningar erkänner sedan länge straffansvar för försök och andra inchoata (ofullbordade) brott. Poängen är att gärningspersonen faktiskt handlar på sin brottsliga avsikt – t.ex. genom att initiera sexuell kommunikation och föreslå möte – även om brottet inte fullbordas. Det rör sig alltså inte om ett straff för en inre tanke, utan för en yttre handling kombinerad med ett brottsligt uppsåt. Principen “cogitationis poenam nemo patitur” (ingen straffas för blotta tanken) upprätthålls; här finns en konkret gärning.

Straffrätten har flera exempel på att farliga avsikter och steg mot brott kan bestraffas trots avsaknad av fullbordat brott. Försök till brott är straffbart när gärningsmannen påbörjat utförandet och det funnits risk att brottet skulle fullbordas, eller när fullbordan endast uteblev på grund av omständigheter utanför gärningsmannens kontroll. Svenska HD har t.ex. dömt för försök till grov stöld i fallet “De tomma resväskorna” NJA 1985 s. 544, där två män försökte stjäla ädelstenar ur väskor som visade sig vara tomma – brottet misslyckades enbart för att polisen i förväg bytt ut innehållet. Trots att ingen egendom till slut stals fanns ett otvetydigt brottsligt uppsåt och en påbörjad gärning, varför ansvar utdömdes. På liknande vis kan någon som avlossar ett vapen mot en annan dömas för försök till mord även om skottet missar eller vapnet var obrukbart – det avgörande är att handlingen typiskt sett hade kunnat leda till skada om omständigheterna varit som gärningsmannen tänkte.
Att kontakta någon man tror är ett barn för att senare begå sexuella övergrepp är alltså ett farligt handlande med brottslig avsikt, fullt jämförbart med andra straffbara försök. Gärningspersonen har lämnat planeringsstadiet och vidtagit konkreta steg (t.ex. sexuella meddelanden och förslag om träff), vilka utgör “försökspunkten” för brottet. Det är en etablerad princip i rättsstater att fara ska förebyggas och att lagen inte behöver vänta på att ett barn faktiskt skadas innan den ingriper. Som riksdagsledarmoten Marléne Lund Kopparklint (M) uttryckt det i motion 2024/25:1537: “Det ska inte behövas riktiga barn för att kunna döma en person som söker kontakt med barn i sexuellt syfte. Det bör vara gärningspersonens intentioner som räknas, inte den faktiska omständigheten.”. Den brottsliga gärningen ligger i avsikten i förening med handlingen – här att söka upp ett barn i sexuellt syfte – och det räcker för straffvärdhet även om mötet aldrig blir av eller inget barn fanns.

Notera att gällande lag redan innehåller ett grooming-brott (6 kap. 10a § BrB) som kriminaliserar att ta kontakt med ett verkligt barn under 15 i sexuellt syfte, även om övergrepp aldrig fullbordas. Detta kan ses som ett tankebrott i sig. Lagförslaget ifråga utökar bara detta skydd till situationer där “barnet” i själva verket är en vuxen – alltså ett förtäckt försök. Det handlar därför inte om någon radikal ny princip, utan om att fylla en lucka i lagen på ett sätt som är straffrättsligt konsekvent och legitimt. Samma grundtanke återfinns i många andra länder: i Storbritannien kan en vuxen som kontaktat en polis eller aktivist som utgett sig för barn åtalas för ”arranging or facilitating a child sex offence” (anordnande av sexuellt övergrepp på barn) – alltså i praktiken dömas som om ett verkligt barn funnits. Brittiska åklagarmyndigheten (CPS) klargör att “once the intention is proved, it is immaterial that it is in fact impossible to commit the substantive offence”, dvs. när uppsåtet är bevisat saknar det betydelse att brottet var omöjligt att fullborda eftersom “barnet” var fingerat. Även Kanadas lagstiftning tar sikte på gärningsmannens uppfattning – där räcker det för straffansvar att personen tror sig kommunicera med ett barn. Sammanfattningsvis vilar alltså lagförslaget på en väl etablerad straffrättslig grund: att förhindra och bestraffa farliga beteenden på ett tidigt stadium. Det är inte mer ett “tankebrott” än andra försök och förberedelser som redan är kriminaliserade i syfte att skydda samhällsviktiga intressen (här barnets integritet).
Citera
2025-05-11, 05:49
  #15
Medlem
Victor-Cronhielms avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Provocative3.0
Ett stort problem är just ett fiktivt barn.
Eftersom det inte finns ett barn så kan aldrig personen träffa barnet vilket gör att förslaget bara är ett tankebrott.

Citat:
Ursprungligen postat av Provocative3.0
Felet jag ser med Dumpen är att de skapar brottslingar då deras fiktiva barn spelar med. Många av deras gäddor kunde ha backat om det fiktiva barnet varit tveksamt.

Invändning 2: Skapar fiktiva lockbeten brottslingar (provokation)?

Ditt påstående:

Genom att t.ex. Dumpens fejkprofiler aktivt spelar med på den vuxnes inviter riskerar man att “skapa” brottet. Vissa personer kanske skulle ha backat om det fanns mer tvekan från “barnets” sida – alltså hade de inte nödvändigtvis gått igenom med övergrepp om inte lockbetet uppmuntrat dem.

Mitt bemötande:

Denna invändning rör frågor om brottsprovokation och lockbete. Rättsfilosofiskt och praktiskt måste man skilja på att ”skapa en annars icke existerande brottslig avsikt” och att ”avslöja någon som redan har en brottslig avsikt”. Seriösa undercover-operationer, vare sig de utförs av polis eller granskande privatpersoner, utformas inte för att övertala någon oskyldig till brott, utan för att ge dem som redan är beredda att begå brottet tillfälle att visa sina intentioner. Om en vuxen person självmant söker upp vad han tror är ett barn och driver konversationen i sexuell riktning, är det svårt att hävda att det är barnprofilen som skapat brottslingen – initiativet och viljan fanns ju hos den vuxne. Det fiktiva barnet må “spela med” upp till en punkt, men det är gärningspersonen som väljer att fortsätta trots att han tror att offret är underårigt. Ingen hederlig vuxen person blir ofrivilligt pedofil av att ett lockbete dyker upp online; den som inte har någon avsikt att begå sexuella övergrepp mot barn skulle antingen ignorera eller avbryta en sådan kontakt. Du anförde som argument att en del förövare kanske avbryter om barnet visar tveksamhet eller motstånd. Men det innebär i praktiken bara att vissa förövare söker lättare offer – en “villig” eller godtrogen minderårig – snarare än att de saknar brottsavsikt. En verklig 14-åring kan aldrig ge giltigt samtycke till sexualhandlingar med vuxna; ett barns eventuella medgörlighet fråntar inte gärningen dess brottsliga karaktär. Att en förövare är mer benägen att fullfölja övergreppet när barnet inte protesterar gör honom inte oskyldig – tvärtom visar det att han cyniskt utnyttjar barnets utsatthet. Det fiktiva lockbetet avslöjar med andra ord en redan existerande brottsvilja, istället för att skapa en ny.

Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är dock provokativa metoder känsliga, och måste omges av regler. I Sverige är brottsprovokation (att aktivt uppmana någon att begå brott) inte tillåtet för polis, medan bevisprovokation (att passivt möjliggöra att en redan brottsbenägen person agerar, för att kunna bevisa brott) i viss mån tolereras. Europadomstolens praxis betonar att om staten gått för långt och fått en annars ovillig person att begå brott, kan rättegången anses orättvis och fällande dom upphävas (jfr Teixeira de Castro vs. Portugal, där polisens agerande ansågs kränka rätten till en rättvis rättegång genom otillbörlig provokation). För att den nu diskuterade kriminaliseringen inte ska urholka rättssäkerheten bör den därför främst användas tillsammans med kontrollerade polisinsatser under tydliga riktlinjer. Tanken är redan nu, enligt Tidöavtalet, att polis i framtiden, med lagstöd, ska kunna agera online som lockbete för att fånga upp förövare innan ett riktigt barn kommer till skada. Pontus Andersson (SD) säger i Interpellation 2022/23:154 att: ”I Tidöavtalet finns en överenskommelse om att provokativa åtgärder ska lagfästas, och i synnerhet ska provokativa åtgärders användning gällande sexualbrott på internet beaktas. Detta är samarbetspartierna överens om. Arbetssätt liknande provokativa åtgärder har genom bland annat Dumpens arbete, men även stora dagstidningar, använts för att identifiera presumtiva sexualförbrytare och pedofiler”. Uppdraget har givits till en utredare genom Kommittédirektiv från Justitiedepartementet, Stärkt brottsbekämpning genom lagreglering av provokation, Dir. 2024:44

Jag vill tydliggöra att mitt lagförslag inte legaliserar brottsprovokation av poliser.

Redan i dag har vi sett civila initiativ som Dumpen och även journalistiska ”sting”-operationer där vuxna utger sig för att vara barn för att avslöja pedofiler. Sådana avslöjanden har ett visst allmänintresse och har satt fokus på problemet, men de opererar i en gråzon. Helst bör detta arbete utföras av rättsväsendet, som har ansvar att både skydda barn och upprätthålla rättssäkerheten. Om polis får använda liknande metoder under uppsikt av domstol eller åklagare, minskar risken för att någon provoceras otillbörligt. Bevisningen (t.ex. loggar, inspelade chattar) kan då också säkras rättssäkert. Enligt brittiska riktlinjer behandlas bevis från såväl polis som civila “pedofiljägare” numera som fullt användbara, förutsatt att de håller tillräcklig kvalitet för fällande dom. Det vill säga: domstolen ser till vad den tilltalade faktiskt gjorde och hade för avsikt, oavsett vem som stod för “barnprofilen”.

Sammantaget ”skapar” inte en fiktiv karaktär brottslingar – den blottlägger dem. Så länge interaktionen inte innefattar att lockbetet hetsar eller tjatar på en tveksam person att begå övergrepp, utan bara ger tillfälle för en redan villig förövare, föreligger i princip ingen otillbörlig provokation. En viktig faktor är att kommunikationen initieras av och drivs framåt av gärningspersonen själv. I de fall där en vuxen faktiskt visar tecken på att ångra sig eller backa undan, bör givetvis inte ”barnet” pressa på – då finns det ingen brottslig handling att lagföra. Men om en person trots möjlighet att avbryta fortsätter planera sexmöte med ett barn, är det uppenbart att vederbörande redan var beredd att genomföra brottet. Modern rättspraxis utomlands betonar detta: t.ex. i USA prövas entrapmentinvändningar utifrån om brottsavsikten kom från polisen eller från den åtalade själv. I de typiska grooming-målen med fiktiva barn finner domstolarna att det var den åtalade som med minimal uppmuntran visade beredskap att begå brottet – alltså ingen olaglig entrapment, utan legitim brottsbekämpning.
Citera
2025-05-11, 05:54
  #16
Medlem
Victor-Cronhielms avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Provocative3.0
Ett stort problem är just ett fiktivt barn.
Eftersom det inte finns ett barn så kan aldrig personen träffa barnet vilket gör att förslaget bara är ett tankebrott.

Citat:
Ursprungligen postat av Provocative3.0
Felet jag ser med Dumpen är att de skapar brottslingar då deras fiktiva barn spelar med. Många av deras gäddor kunde ha backat om det fiktiva barnet varit tveksamt.

Gärningsmannens tro som grund för ansvar

En central juridisk fråga är om gärningsmannens felaktiga uppfattning om offrets identitet (här ålder) kan ligga till grund för straffansvar. Motståndare hävdar att man inte kan döma någon för övergrepp mot barn om det i själva verket inte fanns något barn. Men detta är egentligen inte kontroversiellt inom straffrätten: man utgår regelmässigt från gärningspersonens uppsåt och föreställningar när man bedömer ansvar för försök. I svensk rätt krävs att gärningsmannen haft det särskilda uppsåt som krävs för fullbordat brott . Mitt lagförslag innebär att han måste tro att “barnet” är under 15. Har han den tron och handlar utifrån den, anses hans subjektiva brottsplan motsvara brottet (s.k. putativt brott). Det faktum att omständigheterna inte var som han trodde fritar honom inte, så länge hans avsikt var att begå ett verkligt brott. Detta kallas ibland absolut otjänligt försök kontra relativt otjänligt: om någon försöker begå ett brott som visar sig vara omöjligt endast p.g.a. tillfälligheter, är det straffbart (t.ex. stjäla ur en tom värdeväska eller smuggla narkotika som polisen redan tagit i beslag). Här är det endast en tillfällighet – att “barnet” var ett lockbete – som gjort att inget barn kom till skada. Gärningsmannen har gjort sitt val i tron att det var ett barn och vidtagit gärningar för ett övergrepp; därför ska han behandlas som ansvarig. I många länders lagar skrivs detta in tydligt. I Storbritannien finns ett särskilt brott för att arrangera möte med barn i sexuellt syfte, och lagen tillämpas även om barnet var en polis eller volontär – uppsåtet gör att man döms ändå. I Kanada är lagen ännu tydligare: det räcker att åklagaren bevisar att den vuxne trodde att han pratade med ett barn; att det var en civil agent är oväsentligt. Det svenska förslaget syftar till att uppnå samma sak: “Förslaget innebär därmed att även gärningar där inget faktiskt barn är involverat, men där gärningspersonen agerat i tron att så är fallet, omfattas av kriminaliseringen.”. Gärningsmannens subjektiva insikt om barnets låga ålder blir således en avgörande del av brottsbeskrivningen. Detta är inget märkligt – redan idag spelar offrets ålder en liknande roll i sexualbrottslagstiftningen (åldern för sexuell självbestämmanderätt är 15 år). Huruvida barnet faktiskt var under 15 eller ej är normalt avgörande för om ett brott föreligger, men i mitt lagförslag justeras lagen för att även täcka fallet att gärningsmannen hade uppsåt att begå brott mot ett underårigt barn. Man kan jämföra med exempelvis mordförsök: om A skjuter mot B i avsikt att döda, men B överlever eller – säg – B visade sig vara en skyltdocka och A misstagit sig, döms A ändå för försök till mord. Analogt: om X försöker förgripa sig på “Y” i tron att Y är 14, men Y är i själva verket en 30-årig polis, bör X kunna dömas för försök till sexuellt övergrepp mot barn, givet att han hade full avsikt och tog steg för att genomföra brottet. Den moraliska klandervärdheten och farligheten hos X är densamma som om Y verkligen varit 14. Straffrätten ser mer till gärningspersonens riskabla beteende och vilja att begå brott än till rena tur- eller otursfaktorer i utgången.

Det kan tilläggas att svensk rätt redan hanterar snarlika situationer på andra områden: t.ex. kan någon dömas för mutförsök även om den han försökte muta inte var behörig tjänsteman – det avgörande är att han trodde det och försökte korrumpera en myndighetsutövning. På samma sätt kan en person dömas för försök till narkotikasmuggling om han tar emot en väska han tror innehåller narkotika, även om väskan i själva verket är tom eller innehåller ofarligt pulver. Det avgörande är alltid: Vilket brott avsåg gärningsmannen att begå? Och hur långt gick han på vägen? – inte om han lyckades eller om omvärlden råkade spela honom ett spratt. Givet att denna logik är solklar inom försökspraxis framstår det inte som kontroversiellt att låta en förövares tro om offrets ålder vara utslagsgivande. Naturligtvis måste åklagaren bevisa att gärningspersonen faktiskt trodde att den andra var under 15 (vilket i praktiken framgår av chattens innehåll: ofta frågar förövaren om ålder eller får det uppgivet, och hela samtalstonen styrks av att han behandlar personen som ett barn). Om det mot förmodan skulle vara så att en åtalad trodde att “barnet” var över 15 (t.ex. om lockbetet uppgett högre ålder först) saknas uppsåt och då ska ansvar inte utdömas – detta är en viktig rättssäkerhetsgaranti. Men i de allra flesta av dessa scenarion vet förövaren mycket väl att han söker kontakt med någon i låg ålder; just det är ju oftast själva syftet med gärningen.
Citera
2025-05-11, 06:01
  #17
Medlem
Victor-Cronhielms avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Provocative3.0
Ett stort problem är just ett fiktivt barn.
Eftersom det inte finns ett barn så kan aldrig personen träffa barnet vilket gör att förslaget bara är ett tankebrott.

Citat:
Ursprungligen postat av Provocative3.0
Felet jag ser med Dumpen är att de skapar brottslingar då deras fiktiva barn spelar med. Många av deras gäddor kunde ha backat om det fiktiva barnet varit tveksamt.

Rättssäkerhet och legalitetsprincipen

Slutligen bör man granska lagförslagets förenlighet med rättssäkerhetens krav, inklusive legalitetsprincipen. Legalitetsprincipen (nullum crimen sine lege) innebär att ingen får dömas för en handling som inte tydligt var föreskriven som brott vid tidpunkten. Det aktuella förslaget syftar till att skriva in i lagtexten att även den som kontaktar ett förmodat barn under 15 i sexuellt syfte ska straffas. Därmed skapas ett uttryckligt lagstöd – ingen riskerar att dömas godtyckligt eller retroaktivt. Tvärtom stärker förslaget legaliteten, genom att täppa till en lucka: idag kan vissa gränsfall falla utanför straffansvar trots uppenbart klandervärda beteenden, p.g.a. en teknisk tolkning av att inget “barn” fanns. Med min nya bestämmelse klarläggs räckvidden och lagen ger förutsebarhet: var och en vet att om du tror att någon är under 15, och ändå tar sexuella kontakter, då begår du brott. Detta uppfyller kravet på tydlighet. Gärningspersonen bedöms utifrån sin egen kunskap och avsikt – vilket för övrigt gynnar rättssäkerheten även för den tilltalade, då oaktsamma eller oskyldiga misstag inte träffas av lagen. Exempelvis skulle en vuxen som i god tro tror att han chattar med en 17-åring (och inte har för avsikt att begå brott) inte omfattas. Det krävs uppsåt till att motparten är under 15 och en uttalad sexuell avsikt för möte. Sådana subjektiva rekvisit är högt ställda och måste styrkas av åklagaren – vilket skyddar mot att oskyldiga döms.

Rättssäkerhetsfrågor uppkommer också kring bevisning och myndighetsutövning. Här är det viktigt att eventuella polisiära insatser med låtsasprofiler regleras och granskas. I den mån man tillåter polisen att använda provokativa metoder (vilket aviserats i Tidöavtalet) bör det ske under strikta former, så att man undviker fällor som riskerar att provocera fram brott hos tveksamma personer. Mitt lagförslag tillåter inte fri entrapping, den bara definierar en straffbar handling. Domstolarna kommer fortsatt ha i uppgift att pröva varje åtal för sig – om det framkommer att exempelvis en privat aktör gått över gränsen och egentligen hetsat fram en handling, kan detta beaktas. Svensk praxis har hittills hanterat otillbörlig provokation genom att i vissa fall låta det påverka straffmätningen eller t.o.m. leda till ogillat åtal om rättegången anses oåterkalleligen underminerad. Den kontrollmekanismen kvarstår. Därtill kan lagstiftaren välja att ge polisens ett regelverk som säkerställer dokumentation av förloppet, för att undvika tvister om vad som sades och gjordes. I Storbritannien, där både polis och civila opererar med barnprofiler, har åklagarväsendet tydliga riktlinjer för att säkerställa att endast solida bevis läggs fram och att ingen otillbörlig påverkan skett.

Legalitetsprincipen innefattar även förbud mot analog straffutmätning. Det nuvarande läget – att försöka få någon fälld för t.ex. ”försök till våldtäkt mot barn” när inget barn fanns – skulle kräva en extensiv tolkning av vad ett försök är kopplat till brottsoffer. Detta har man undvikit i Sverige (Justitieministern påpekade att vår modell bygger på koppling till verkligt brottsoffer). Istället för att tänja på befintliga regler inför jag en klar ny bestämmelse. Därmed respekteras legalitetsprincipens anda: inga överraskningar för medborgaren, utan klara spelregler som demokratiskt beslutats.
I fråga om proportionalitet – en del av rättssäkerheten – kan nämnas att straffskalan för grooming (idag böter till 2 års fängelse) är relativt måttlig och sannolikt skulle vara densamma även om offret är fiktivt. Domstolen kommer givetvis beakta att inget faktiskt barn kom till fysisk skada, vilket kan verka lindrande vid straffmätningen. Redan idag gör man skillnad på fullbordat övergrepp och blott avsikten (grooming utan möte). Det nya brottet skulle alltså placera sig på skalan som ett förberedelsebrott. Det utgör dock ett allvarligt angrepp på den typ av intresse som lagen skyddar – barns trygghet – och förtjänar att kriminaliseras eftersom risken och viljan fanns där. Ur ett samhällsperspektiv är det dessutom rimligt: att ingripa innan ett barn hinner utsättas är mer proportionerligt än att tvingas vänta tills skadan är skedd. Barn har rätt till ett långtgående skydd, och staten har genom internationella åtaganden (t.ex. Lanzarotekonventionen och EU-direktiv) skyldighet att bekämpa sexuell exploatering av barn, även i dess tidiga skeden. Att låta bli att lagföra dessa “tidiga” brott skulle i praktiken svika barns skydd. Som motionären ovan noterade, har vi idag en situation där förövare kan ta sig in i barns sovrum via internet; lagstiftningen behöver hänga med och ge verktyg att stoppa dem i tid.

Sammanfattningsvis uppfyller förslaget rättssäkerhetens krav: det är tydligt, proportionerligt och riktar in sig på klandervärda beteenden utan att kriminalisera oskyldiga. De som kan drabbas av lagen är de som med full insikt försöker sexuellt utnyttja barn. Att deras försök råkar ske mot en vuxen agent ändrar inte det moraliska och straffrättsliga faktum att de var villiga att begå övergrepp mot barn. Lagen skulle ge rättsväsendet möjlighet att ingripa tidigare och potentiellt förhindra att riktiga barn far illa, vilket är en legitim och angelägen inskränkning i den handlingsfrihet som annars hade funnits för förövarna. Det allmänna rättsmedvetandet torde acceptera detta – få skulle anse det ”orättssäkert” att en person som åker för att möta en “12-åring” med kondomer i fickan ställs till svars, trots att “barnet” egentligen var en vuxen från en barnrättsorganisation. Snarare stärker det förtroendet för lagen att tydligt markera att avsikten att begå övergrepp mot barn är tillräckligt allvarlig för att beivras.

Slutsats

Kritiken om “tankebrott” och “skapade brottslingar” kan avfärdas med hänvisning till grundläggande straffrättsliga principer och erfarenheter från liknande lagstiftning. Förslaget innebär inte att tankar bestraffas i sig, utan att brottslingens uppsåt och konkreta handlingar (kontakten i sexuellt syfte) beaktas även om brottet inte hunnit fullbordas. Detta ligger i linje med hur vi behandlar farliga försök och förberedelser i många andra sammanhang, i både Sverige och utlandet. Vidare skapar inte en undercover-situation en brottsling ur tomma intet – den möjliggör bara att dolda förövare avslöjas innan de hittar verkliga barn som offer. Med adekvata rättssäkerhetsgarantier (som tydlig lagtext, krav på bevis för uppsåt, och restriktiva riktlinjer för provokation) utgör förslaget ingen orimlig inskränkning i individens rättigheter, utan en nödvändig skärpning för att skydda samhällets mest utsatta. Barnets bästa och samhällets intresse av att förebygga sexualbrott mot barn väger mycket tungt. Att låta bli att kriminalisera detta beteende skulle innebära att rättsordningen står handfallen inför personer som aktivt försöker begå övergrepp, bara för att de råkat välja “fel” chattpartner. En sådan ordning framstår som oacceptabel i en modern rättsstat. Istället bör lagen – i likhet med vad flera andra rättsstater redan gör – ge möjlighet att lagföra dessa gärningspersoner på försöksstadiet. Detta är rättsligt logiskt, moraliskt försvarbart och förenligt med både legalitet och rättssäkerhet, under förutsättning att lagstiftaren implementerar det med klara ramar. Därmed utgör förslaget ingen orimlig inskränkning i rättssäkerheten, utan en välavvägd åtgärd för att skydda barn effektivare utan att tumma på grundläggande rättsprinciper. Som framhållits i mina förarbeten till lagförslaget: här utgör gärningsmannens avsikt i förening med den inledande handlingen det straffvärda – “oavsett om mötet realiseras eller om det visar sig att något barn i verkligheten aldrig har varit involverat.” Detta ligger helt i linje med straffrättens syfte att förebygga och förhindra brott, och stärker i slutändan allas trygghet.

Källor:

• Brottsbalken 23 kap. 1 § (om straffansvar för försök)

• NJA 1985 s. 544 (otjänligt försök, “De tomma resväskorna”)

• Interpellationsdebatt 2023, uttalanden av justitieministern och Pontus Andersson

• Riksdagsmotion 2024/25:1537 (M. Lund Kopparklint)

• CPS (UK) vägledning om undercover-grooming

• Europadomstolens praxis om brottsprovokation (bl.a. Teixeira de Castro vs. Portugal)

• SVT Nyheter 5/3 2023 (Patrik Sjöberg/Dumpen, lagändringskrav).
Citera
2025-05-11, 08:30
  #18
Medlem
Victor-Cronhielms avatar
Tack för dina frågor. Det är givetvis alltid bra att vara källkritisk, så det glädjer mig att du ställer frågor.

Citat:
Ursprungligen postat av kalkryggar
Ingen seriös politiker skapar något som motiverar folket att skapa medborgargarden.
Citat:
Ursprungligen postat av kalkryggar
Så därför kommer det naturligtvis aldrig bli något mer än en tråd på Flashback av det.

Många seriösa politiker är redan med i skapandet och det är redan mer än en tråd på Flashback, med anledning av följande:

Som riksdagsledarmoten Marléne Lund Kopparklint (M) uttryckt det i motion 2024/25:1537: “Det ska inte behövas riktiga barn för att kunna döma en person som söker kontakt med barn i sexuellt syfte. Det bör vara gärningspersonens intentioner som räknas, inte den faktiska omständigheten.”

Tanken är redan nu, enligt Tidöavtalet, att polis i framtiden ska kunna agera online som lockbete för att fånga upp förövare innan ett riktigt barn kommer till skada.

Pontus Andersson (SD) säger i Interpellation 2022/23:154 att: ”I Tidöavtalet finns en överenskommelse om att provokativa åtgärder ska lagfästas, och i synnerhet ska provokativa åtgärders användning gällande sexualbrott på internet beaktas. Detta är samarbetspartierna överens om. Arbetssätt liknande provokativa åtgärder har genom bland annat Dumpens arbete, men även stora dagstidningar, använts för att identifiera presumtiva sexualförbrytare och pedofiler”.

Samarbetspartierna är alltså överens om att polisen ska få använda Dumpens metoder i framtiden.

Uppdraget har givits till en utredare genom Kommittédirektiv från Justitiedepartementet, Stärkt brottsbekämpning genom lagreglering av provokation, Dir. 2024:44.

Citat:
Ursprungligen postat av kalkryggar
Vad är det som säger att din "utredning" har rätt?

Min proposition vilar på fyra välförankrade utgångspunkter:

Straffrättslig konsekvens – Svensk rätt tillåter sedan länge ansvar för försök och andra ofullbordade brott; det avgörande är gärningsmannens uppsåt och konkreta handlande. Att kriminalisera kontakt med ett förmodat barn är därför ett logiskt steg som fyller en lucka i nuvarande 6 kap. 10 a § BrB.

Barnets bästa och prevention – Regeln gör det möjligt att ingripa innan ett verkligt barn skadas och motsvarar internationell standard (Barnkonventionen, Lanzarotekonventionen, EU-direktiv 2011/93/EU).

Proportionalitet och rättssäkerhet – Straffskalan behålls (böter–2 år), och åklagaren måste styrka både sexuellt syfte och att gärningspersonen trodde att motparten var under 15 år; oskyldiga skyddas av höga beviskrav.

Legalitetsprincipen – Genom att införa en uttrycklig bestämmelse blir rättsläget tydligt och förutsebart; ingen döms retroaktivt eller analogt.

Dessutom

Statlig myndighetsrapport (Brå):

Brottsförebyggande rådets Rapport 2007:11 – “Vuxnas sexuella kontakter med barn via Internet

Kartläggningen används som huvudempiri för att visa omfattningen av vuxnas nätkontakter med barn och behovet av att kunna ingripa tidigare.

Statlig revisionsrapport (Riksrevisionen):

“Verktyg för förändring – Kriminalvårdens behandlingsverksamhet” (2023)

Ligger till grund för de dygns- och årskostnader som används i konsekvens- och kostnadsberäkningarna.

Ekonomistyrningsverket – metodanvisning

ESV:s riktlinjer för kostnadskalkyler.

Anger beräkningsmodell och overheadpåslag i konsekvensanalysen

Det är alltså myndigheternas egna fakta- och kostnadsunderlag – inte privata eller ideologiska källor – som bär upp min propositions påståenden. Kort sagt: Mitt förslag harmoniserar med etablerade straffrättsliga principer, stärker barnskyddet i linje med internationella åtaganden och respekterar proportionalitet samt rättssäkerhet.


Det långa svaret finns i propositionen, och i de svar som jag gav till Provocative 3.0 samt Aramir2 här bland kommentarerna på Flashback

Citat:
Ursprungligen postat av kalkryggar
Men lista gärna vilken forskning det är som bekräftar det du hävdar

Huvudpåstående i propositionen

Vuxnas sexuella kontaktförsök mot barn på nätet är omfattande

Forsknings- eller myndighetskällor som bekräftar det:

Brå-rapport 2007:11 visar hur tusentals svenska barn utsätts för sexuella inviter online

EU Kids Online 2020 (19 länder, LSE-nätverket) https://www.eukidsonline.ch/files/Eu...nal-report.pdf

Redovisar fortsatt hög nivå av obehörig vuxenkontakt och fysiska möten efter nätkontakt.

Grooming sker i tidiga digitala steg; tidigt ingripande stoppar senare övergrepp

Forsknings- eller myndighetskällor som bekräftar det:

European Online Grooming Project (EU-studie 2012) https://www.researchgate.net/publica...-_Final_Report

Kartlägger hur förövare bygger relationer via nätet innan fysiskt övergrepp

Kriminalisering på försök-stadiet är internationell standard

Forsknings- eller myndighetskällor som bekräftar det:

Mitchell, Wolak & Finkelhor, “Police Posing as Juveniles Online to Catch Sex Offenders: Is It Working?” Sexual Abuse 17 (3) 2005 https://www.unh.edu/ccrc/sites/defau...it-working.pdf

Av 1 713 arrester i USA för internetrelaterade sexualbrott mot minderåriga utgjorde 25 % proaktiva fall där poliser låtsades vara barn. Hög andel fällande domar.

U.S. Government Accountability Office (GAO)-rapport 2022 – Online Exploitation of Children: DOJ Leadership and Updated Strategy Needed (GAO-23-105260) https://www.gao.gov/assets/gao-23-105260.pdf

Beskriver “proactive investigations” där agenter utger sig för minderåriga; framhåller att metoden låter polisen gripa förövare innan ett barn hinner bli offer. Visar att lagstiftare och tillsynsmyndigheter betraktar sådana undercover-ärenden som centralt barnskydd snarare än “tankebrott”

Suzanne Ost, “Getting to Grips with Sexual Grooming? The New Offence under the Sexual Offences Act 2003”, Journal of Social Welfare & Family Law 26 (2) 2004 Getting to Grips with Sexual Grooming

Analyserar § 15 Sexual Offences Act 2003 som gör det straffbart att arrangera möte i sexuellt syfte med någon man tror är under 16 år, även om offret i praktiken är en polis. Studien konkluderar att regeln är ett “betydande steg” för barnskyddet. Den ger mig europeisk (UK) doktrinär uppbackning för subjektiv-uppfattning-modellen som mitt förslag bygger på.


Lagförslagets kostnads- och nyttoantaganden bygger på statlig data.

Forsknings- eller myndighetskällor som bekräftar det:

Riksrevisionens rapport om Kriminalvårdens dygnskostnader och Ekonomistyrningsverkets kalkylriktlinjer

Dessa källor demonstrerar alltså att min modell i propositionen stöds både av empirisk forskning och av etablerad internationell rätts- och polispraxis – det är alltså inte bara en åsikt.


Citera
2025-05-11, 12:25
  #19
Medlem
kalkryggars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Victor-Cronhielm
Marléne Lund Kopparklint (M)

Det där är ingen seriös politiker. Hon har historieförfalskning och annan vidrig populism i bagaget. Har förlorat uppdrag genom uteslutning eftersom hon är så oseriös.

Dessutom menar hon på allvar att en 17 åring inte ska få bestämma vem hen vill ha sex med. Det ska lagen begränsa.


Citat:
Ursprungligen postat av Victor-Cronhielm
Pontus Andersson (SD)

Det här är en djupt rasistisk människa som under sin tid med hyperrasisten Tobias Andersson betedde sig vidrigt. Det där är inte heller någon seriös politiker. Han har också lierat sig med Dumpen tidigare. Ett knippe människor som bara rycker på axlarna åt att de får människor att ta livet av sig med alla konsekvenser och trauman det skapar för överlevande.

Vad är det för tramsmänniskor du listar? Nu blev det bara än mer oseriöst.

Men hans hat mot "sossialister" passar väl perfekt ihop med cola-pattes trakasserier på feministiska talespersoner som Nina Rung till exempel. Den hetsjakten cola-patte hade för några år sen efter Nina Rung var riktigt hemsk att se. Så cola-patte och den här Pontus som hatar arbetare och mörkhyade och dessutom vill ha medeltida medborgargarden som utsätter oskyldiga (överlevarna) för hemskheter passar väl ihop, visst det förstår jag. Men det kan inte bli mer oseriöst.

Citat:
Ursprungligen postat av Victor-Cronhielm
Dessa källor demonstrerar alltså att min modell i propositionen stöds både av empirisk forskning och av etablerad internationell rätts- och polispraxis – det är alltså inte bara en åsikt.

Du visar inte detta med dina källor. Du visar att du skapar dina åsikter och hittar på att forskning stödjer dina åsikter. Att du inte verkar förstå detta kanske ligger till grund för att du står på samma sida som cola-patte och kärringen han har i släptåg. Om du kollar hur de arbetar, uttrycker sig och agerar strategiskt så måste väl även du se att de är de två mest oslipade knivarna i lådan. De är alltså rent ut sagt korkade.

De förstår inte vad de håller på med och drivs av detta som ett sätt att medicinera sig själva för sina egna historiska trauman.

Lyssna till professionen som arbetar med detta och är seriösa och de är alla samstämmiga om att medborgargarden som cola-pattes Dump är att gå bakåt i utvecklingen när det gäller att få bukt med problemet.

Sen att högerextrema Moderaterna och rasistpartiet SD fipplar om sånt här förvånar mig inte ett dugg. Men så är de inte heller seriösa politiker. Kan även tänka mig att en å annan idiot från Kristus Demokraterna också vill ha våldsamma medborgargarden. De lever ju redan i en kontext där en våldsam högre osynlig makt ska bestämma över människor, även de som säger att de inte tror på tramset.

Så har du inte någon idiot från KD som ställer upp på detta som underlättar för framtida medborgargarden?

Fy fan, framtiden för barnen ser mörk ut om såna som du får vara med och skapa den.


Själv tänker jag på barnen i första hand. Tänk om vi kunde slippa allt trassel med dumpar och cola-pattes medborgargarde och istället kunde rikta resurserna till att arbeta emot sånt här på riktigt. För framtida barns skull. Visst.. det är jävligt synd det som hände cola-patte. Men varför ska oskyldiga barn och familjer nu få ta smällen från hans upplevelser? Helt sjukt.
__________________
Senast redigerad av kalkryggar 2025-05-11 kl. 12:28.
Citera
2025-05-11, 16:25
  #20
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Victor-Cronhielm
Gärningsmannens tro som grund för ansvar

En central juridisk fråga är om gärningsmannens felaktiga uppfattning om offrets identitet (här ålder) kan ligga till grund för straffansvar. Motståndare hävdar att man inte kan döma någon för övergrepp mot barn om det i själva verket inte fanns något barn. Men detta är egentligen inte kontroversiellt inom straffrätten: man utgår regelmässigt från gärningspersonens uppsåt och föreställningar när man bedömer ansvar för försök. I svensk rätt krävs att gärningsmannen haft det särskilda uppsåt som krävs för fullbordat brott . Mitt lagförslag innebär att han måste tro att “barnet” är under 15. Har han den tron och handlar utifrån den, anses hans subjektiva brottsplan motsvara brottet (s.k. putativt brott). Det faktum att omständigheterna inte var som han trodde fritar honom inte, så länge hans avsikt var att begå ett verkligt brott. Detta kallas ibland absolut otjänligt försök kontra relativt otjänligt: om någon försöker begå ett brott som visar sig vara omöjligt endast p.g.a. tillfälligheter, är det straffbart (t.ex. stjäla ur en tom värdeväska eller smuggla narkotika som polisen redan tagit i beslag). Här är det endast en tillfällighet – att “barnet” var ett lockbete – som gjort att inget barn kom till skada. Gärningsmannen har gjort sitt val i tron att det var ett barn och vidtagit gärningar för ett övergrepp; därför ska han behandlas som ansvarig. I många länders lagar skrivs detta in tydligt. I Storbritannien finns ett särskilt brott för att arrangera möte med barn i sexuellt syfte, och lagen tillämpas även om barnet var en polis eller volontär – uppsåtet gör att man döms ändå. I Kanada är lagen ännu tydligare: det räcker att åklagaren bevisar att den vuxne trodde att han pratade med ett barn; att det var en civil agent är oväsentligt. Det svenska förslaget syftar till att uppnå samma sak: “Förslaget innebär därmed att även gärningar där inget faktiskt barn är involverat, men där gärningspersonen agerat i tron att så är fallet, omfattas av kriminaliseringen.”. Gärningsmannens subjektiva insikt om barnets låga ålder blir således en avgörande del av brottsbeskrivningen. Detta är inget märkligt – redan idag spelar offrets ålder en liknande roll i sexualbrottslagstiftningen (åldern för sexuell självbestämmanderätt är 15 år). Huruvida barnet faktiskt var under 15 eller ej är normalt avgörande för om ett brott föreligger, men i mitt lagförslag justeras lagen för att även täcka fallet att gärningsmannen hade uppsåt att begå brott mot ett underårigt barn. Man kan jämföra med exempelvis mordförsök: om A skjuter mot B i avsikt att döda, men B överlever eller – säg – B visade sig vara en skyltdocka och A misstagit sig, döms A ändå för försök till mord. Analogt: om X försöker förgripa sig på “Y” i tron att Y är 14, men Y är i själva verket en 30-årig polis, bör X kunna dömas för försök till sexuellt övergrepp mot barn, givet att han hade full avsikt och tog steg för att genomföra brottet. Den moraliska klandervärdheten och farligheten hos X är densamma som om Y verkligen varit 14. Straffrätten ser mer till gärningspersonens riskabla beteende och vilja att begå brott än till rena tur- eller otursfaktorer i utgången.

Det kan tilläggas att svensk rätt redan hanterar snarlika situationer på andra områden: t.ex. kan någon dömas för mutförsök även om den han försökte muta inte var behörig tjänsteman – det avgörande är att han trodde det och försökte korrumpera en myndighetsutövning. På samma sätt kan en person dömas för försök till narkotikasmuggling om han tar emot en väska han tror innehåller narkotika, även om väskan i själva verket är tom eller innehåller ofarligt pulver. Det avgörande är alltid: Vilket brott avsåg gärningsmannen att begå? Och hur långt gick han på vägen? – inte om han lyckades eller om omvärlden råkade spela honom ett spratt. Givet att denna logik är solklar inom försökspraxis framstår det inte som kontroversiellt att låta en förövares tro om offrets ålder vara utslagsgivande. Naturligtvis måste åklagaren bevisa att gärningspersonen faktiskt trodde att den andra var under 15 (vilket i praktiken framgår av chattens innehåll: ofta frågar förövaren om ålder eller får det uppgivet, och hela samtalstonen styrks av att han behandlar personen som ett barn). Om det mot förmodan skulle vara så att en åtalad trodde att “barnet” var över 15 (t.ex. om lockbetet uppgett högre ålder först) saknas uppsåt och då ska ansvar inte utdömas – detta är en viktig rättssäkerhetsgaranti. Men i de allra flesta av dessa scenarion vet förövaren mycket väl att han söker kontakt med någon i låg ålder; just det är ju oftast själva syftet med gärningen.
ok
Citera
2025-05-11, 19:49
  #21
Medlem
Victor-Cronhielms avatar
Tack för dina påståenden.

Citat:
Ursprungligen postat av kalkryggar
Det där är ingen seriös politiker.


Varför Marléne Lund Kopparklint (M) är en seriös politiker

Långvarigt förtroendeuppdrag – ordinarie riksdagsledamot för Moderaterna för Värmland sedan valet 2018 och omvald för mandatperioden 2022-2026.

Bevis för påstående nr 1

Bred utskottserfarenhet – nu ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet och har tidigare haft uppdrag i bl.a. Socialförsäkrings- och Näringsutskotten.

Bevis för påstående nr 2

Dokumenterad lagstiftande aktivitet – ensam motionsförfattare till bl.a. motion 2024/25:1537

Bevis för påstående nr 3

Kommunal verksamhet före riksdagen – två mandatperioder som kommunalråd (Karlstad 2013-2018) och ordförande i vård- och omsorgsnämnden; kommunal politisk erfarenhet sedan 2010.

Bevis för påstående nr 4

Tvärpolitisk initiativkraft – startade riksdagens anhörignätverk för att stärka stödet till anhöriga över partigränser.

Bevis för påstående nr 5

Internationell representation – deltar regelbundet i OECD:s Global Parliamentary Network och andra interparlamentariska forum, vilket kräver både sakkunskap och kollegialt förtroende.

Bevis för påstående nr 6

Ytterligare bevis för påstående nr 6

Offentlig profil i samhällsdebatt – återkommande intervjuad av nationella medier om barntrygghet och rättspolitik; valdes 2018 in i riksdagen efter att ha profilerat sig just i dessa frågor.

Bevis för påstående nr 7

Seriositeten speglas i > 15 års obrutet förtroende i valda församlingar, kvalificerade utskottsuppdrag, konkreta laginitiativ som behandlas av riksdagen och uppdrag i internationella parlamentariska nätverk. Den kombinationen av långvarig väljarkontroll, intern partiförtroende och sakpolitisk leverans är precis det som brukar användas för att bedöma om en politiker är ”seriös”.

Citat:
Ursprungligen postat av kalkryggar
Tobias Andersson [...] Det där är inte heller någon seriös politiker.

Du missade poängen återigen. Det var inte vem Tobias Andersson är som var poängen i det fallet utan hans citat av Tidöavtalet som bekräftade mitt påstående. Tidöavtalet som skrevs av KD, L, M, och SD gav stöd till vad jag skrev i det fallet. Du avfärdar därmed majoriteten av Sveriges politiker. Ytterligare ett exempel på att det inte går att föra en saklig diskussion med dig, utan att det hela tiden faller tillbaka till en tramsig nivå.

Av liknande anledningar till varför Marléne Lund Kopparklint kan anses vara en seriös politiker så är självfallet även Tobias Andersson det. Det utgör allmän kännedom baserat på allmänt tillgänglig information, som bekräftar det.

Citat:
Ursprungligen postat av kalkryggar
Du visar inte detta med dina källor.

Du bad mig redogöra för källor och du fick statliga rapporter och vetenskapliga peer reviewed studier som bekräftar alla mina påståenden, d.v.s. andra studier bekräftar att dessa studier stämmer. Du fick länkar till alla dessa studier.

Min bevisföring värderas tungt, eftersom att studierna bekräftar att mina påståenden är i enlighet med vetenskaplig konsensus på området d.v.s. den högsta tillförlitligheten i en vetenskaplig kontext. Det enda som du har presenterat hittills är personliga anekdoter, d.v.s. den lägsta nivån av tillförlitlighet i en vetenskaplig kontext.

Du får gärna inkomma med peer reviewed vetenskapliga studier eller statliga rapporter eller statliga utredningar som talar emot min sak. Jag har inget att dölja. Jag vill redogöra för en objektiv syn, så om du har vetenskapliga studier som talar emot min sak, då kommer dessa att adderas i propositionen. Tack på förhand.

Citat:
Ursprungligen postat av kalkryggar
Lyssna till professionen som arbetar med detta

Studierna som jag refererade till, har framställts av professionen som arbetar med detta på doktorsnivå. Jag har därmed lyssnat till proffesionen.

Citat:
Ursprungligen postat av kalkryggar
Så har du inte någon idiot från KD som ställer upp på detta

Tobias Andersson nämnde i sitt citat att samarbetspartierna var överens om detta, och det finns skriftligt bekräftat i Tidöavtalet, så det inkluderar alltså KD, men även M, L, och SD. Det är inte någon hemlighet längre att även att S, C, MP, och V har samma syn vad gäller brottsbekämpning på senare tid, i vissa fall även desto extremare, så även deras stöd kan förväntas, trots att det inte krävs för att uppnå majoritet.

Övrigt

Du baserar alla dina påståenden på personliga anekdoter. Du presenterar ingen fakta, däremot har jag överbevisat alla dina påståenden med fakta och vetenskapliga studier och myndighetsrapporter, samt väl etablerade straffrättsliga principer och och internationell polisiär praxis.

Du är välkommen att läsa de svar som jag hat gett till Provocative 3.0. Svaren förklarar på ett pedagogiskt vis varför dina farhågor inte kommer att besannas av förslaget.

Diskussionen med dig är på en alltför låg nivå nu, utan juridisk precision, och jag har gett dig flera möjligheter till att höja din nivå, men du har inte korrigerat din osaklighet i förhållande till det som tråden avser och de instruktioner som beskrevs i TS, så dina kommentarer kommer hädanefter lämnas utan avseende, med ingen ytterligare åtgärd från min sida. När du kommer med konkreta välgrundade frågor, då kommer ett nytt beslut att fattas avseende dig.

Du har många åsikter, så jag ser fram emot att läsa din framtida proposition om ett lagförslag. Ge mig gärna en länk till den när du är klar. Fram tills dess så kan du börja med att läsa min, som bekräftar att dina farhågor saknar grund.

Jag vill dock även tacka för att du i mitt förra svar gav mig möjlighet att tydliggöra vissa aspekter, som kommer läggas in i propositionen så att den stärks ytterligare d.v.s. ytterligare vetenskapliga studier. Det var hjälpsamt av dig att indirekt stärka propositionens slagkraft. Detsamma gäller de övriga personer som ställt frågor.
__________________
Senast redigerad av Victor-Cronhielm 2025-05-11 kl. 19:52.
Citera
2025-05-11, 20:35
  #22
Medlem
kalkryggars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Victor-Cronhielm
Tack för dina påståenden.

Herregud. Du resonerar ju som att dina åsikter beskriver sanningen/verkligheten. Du låter lika oseriös som de politiker du lyfter upp.

Som jag sa så kommer inga seriösa politiker att ta i detta. Professionen är emot medborgargarden som cola-pattes Dump. Det har visats mycket tydligt. Alla seriösa aktörer har tydligt visat att de tar bestämt avstånd från cola-patte och hans uppmaningar om att döda människor.

Men om jag ska vara ärlig så tror jag att det faktiskt skulle varit lättare för dig att få igenom detta om vi inte hade haft dessa år med cola-pattes Dump som erfarenhet. Til och med polisen har flera gånger visat att de tar avstånd och inte vill samarbeta med dem.

Att alla tar avstånd så det syns är just för att det är så moraliskt förkastligt vad de håller på med. Tänk allt trauma de lämnat bakom sig med trasiga familjer. De till och med samarbetade med skumraskfolk som pressade familjemedlemmar till jagade peddorask.

Alla vet om att en sån här lag kommer öppna upp för fler medborgargarden av liknade art och i många fall förmodligen mycket mer våldsamma som vi kan se i USA där de pressar fram våld så de sen kan misshandla människor och kalla det självförsvar och i vissa fall så slår de ihjäl någon och helt sonika låter bli att prata om just det fallet.

Du förstår väl att sjukvård, polis, samhälle och politiker inte vill skapa detta? Potentiellt så kommer detta att föda urspårat våld där väldigt många oskyldiga kommer drabbas. Som sagt, medeltiden vill vi lämna i medeltiden.

Tänk sen alla fall med massa manipulerat skit som kommer att nå rättsapparaten. Tänk alla gråzonsfall där någon bedöms som oskyldig och man kan visa att det varit misstag men det sprider sig bland alla grupper och så är det någon som dödar han ändå för att ryktet säger att han såg ju ändå ut som en peddo så han var säkert en. Den generaliseringen har vi redan vid flera tillfällen hört när det gäller anhöriga till de som cola-patte klipp i sin Dump.
Citera
2025-05-11, 20:49
  #23
Medlem
Victor-Cronhielms avatar
Citat:
Ursprungligen postat av kalkryggar
Men om jag ska vara ärlig så tror jag att det faktiskt skulle varit lättare för dig att få igenom detta om vi inte hade haft dessa år [...]

Tack för dina påståenden.
Citera
2025-05-11, 23:02
  #24
Medlem
Bra jobb med lagförslaget Victor! Har bara skumläst än så länge, men ska ta mig tid att läsa mer noggrant senare. Förslaget framstår som välavvägt och rimligt.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in