Vad krävs för att få överklaga till hovrätten?

(Detta är en liten utbrytning ur en av alla dessa trådar om folk som får sina bilar beslagtagna av KFM när någon med skulder hos KFM lånar bilen. Just nu vill jag inte att diskutera fenomenet rent allmänt, eftersom det redan görs på annan plats, utan mer specifikt hur det går till när ett sådant beslut överklagas först till tingsrätten och därefter till hovrätten.)

Bakgrund:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sm...tt-i-hovratten

RW äger en bil som utmäts på distans 2023. Den som kör är MW, RW:s far.

RW överklagar till (Växjö) tingsrätt, som går på KFM:s linje och ger KFM rätt att sälja den utmätta bilen.

RW överklagar då till (Göta) hovrätt. I ärendet tillkommer dock ingenting alls. Ingen ny bevisning och inga nya yttranden. Inga förhandlingar med inblandade parter. Jag hoppas att jag läser rätt nu, men så tycker jag att det ser ut. Däremot ändrar hovrätten beslutet till att RW ska få tillbaka bilen. Någon på hovrätten gör det här bara genom att sitta vid skrivbordet och läsa igenom alla aktbilagor från tingsrätten

Handlingar: https://gofile.io/d/DCDgAH

Det här måste ju rimligen betyda att ALLA som får sin bil utmätt på det här sättet SKA skicka in en överklagan, eftersom det uppenbarligen går att vinna bara för att tingsrätten "dömt fel". Eller?

Det är lite det som är syftet med de övre domstolarna.
Att minimera risken att (den slutliga) utgången blir fel.

KFM får väl begära prövningtillstånd i HD för hovrättens beslut. Då får KFM bevara och förvara RW.s bil hos myndigheten. RWs far, som är den som körde bilen är då fortfarande utan bil. RW får ajälvklart betala sina löpande utgifter för bilen. Hans pappa kanske hjälper till med tanka på tjänster och gentjänster infom familen och bland släkt och vänner.

Det kan bli en långtråkig väntan med slitage på apostlahästarna för HD brukar ta god tid på sig.Under tiden kan KFM och polisen fortsätta ta bilar och annat gods av värde som "snälla vänner och bekanta" håller skuldsatta med.

Verkligen intressant om Sverige ska få en fungerande hållning mot kriminellas framfart i gemensamma ekonomin.

Jo, i och för sig. Men det är ganska svårt att förstå vad som är fel och rätt i det här fallet. Hur trovärdig är han som säger sig äga bilen? Uppenbarligen gjorde tingsrätten fel i det här fallet, men hur skulle de kunna veta i förväg vad "rätt" var?

Dom har vunnit laga kraft sedan länge, och överklagades aldrig till högsta domstolen. Tror du att HD skulle tagit upp fallet?

Jag måste läsa igenom dina länkar nogrannare. För om det är så att hr.s dom vunnit laga kraft därför att åklagaren inte valde att överklga domen så är det petimäterviktigt att veta exakt hur hr ändrade tr-domen.

OM hr gac RW rätt att få tillbaka sin bil, så kanske det var förenat med något litet krav?

Svårt att säga vad HD tar upp och inte. Sen "snippa"-domen och HD:s bedömning av vikten av att ta upp just det fallet, fick mig att förlora stor del av mitt tidigare förtrodende för HD:s ledamöter. De valde då att ta up fallet av en helt annan anledning än den efterfrågade för att liksom bistå sina kollegor på lägre nivå. Så vad kan de hitta på för förevändning för att skydda hr-ledamotens ändring av tr-domarnas erfarenhet att följa lag och rätt? Är man i hr och HD verkligen politiskt oväldiga?

Har du domsluten där motiven står lätt tillgängliga så är jag tacksam om du kan lägga upp citat här.

Min gode man, båda domarna finns tillgängliga i länk i min trådstart. De är korta och lättlästa.

Både TR och HR domarna är länkade i TS.
Det framgår att HR anser att RW har bevisat att bilen är hans och inte MWs och att utmätningen skall hävas.

Bevisningen är att RW kan styrka att han köpt bilen av MW, summan var marknadsmässig.
Köpet av bilen var innan MW fick skulder hos KFM.
RW har också betalat för försäkring och löpande kostnader för bilen.
RW har gjort en skadeanmälan på bilen och han kan styrka flera längre resor med bilen.

Denna bevisning ansåg HR utgjorde bevis för att bilens faktiska ägare var RW.
Tingsrätten hade precis samma bevisning men ansåg att det faktum att MW körde bilen vid det aktuella tillfället vägde tyngre än all den bevisning RW presenterade på att han var den faktiska ägaren.

Det handlar alltså endast om bevisvärdering.

Då blir detta dessutom ett prejudikat, vilket gör att KFM och polisen kan stå där vid vägkanten med sin orangea klisterlapp utan att kunna göra någonting. Denna dom bör också se till att häva den där löjliga utmätningen på en kunds bil som kördes av en mekaniker.

Nejdå så blir det inte, HR konstaterar att presumtionen är att den som påträffas i besittning av något är dess ägare.
Om tredje part anser sig vara ägare måste denna kunna styrka det.

Så KFM kan fortfarande utmäta bilar på samma sätt.
Skillnaden blir möjligen det att besittning kanske inte ges riktigt lika stort bevisvärde som det tidigare har gjort.
Jag har sett en hög med fall med bevisning precis som här där ägaren kunnat bevisa inköp och att de betalat löpande utgifter som service, reparationer och försäkring och ändå har TR ansett att det inte är bevis nog för ägande.
I det här fallet blev det som i alla andra liknade fall jag sett. Tingsrätten gick på KFM linje.
HR däremot gjorde det inte.
Baserat på det här fallet kan det alltså bli något lättare att bevisa ägande, förutsatt då att KFM och tingsrätterna rätter sig efter den här domen, något jag inte skulle lita på att de gör.

Beslutet i HR är just nu 15 månader gammalt. När det finns ett sådant beslut, brukar man ta upp och åberopa det i tingsrätten i liknande fall? Jag är ju inte jurist, men jag har sett på amerikansk film och där plockar man ju upp gamla domslut hela tiden för att berätta för rätten hur man "borde" döma eftersom högre instanser gjort det tidigare, i liknande fall.

Och i så fall, finns det något sätt att se om så skett någon gång sedan 2024-02-26 då beslutet i göta hovrätt vann laga kraft?

Har läst tr- och hr-domarna nu. Tyvärr är min bedömning, som civiliserad civilist, densamma som en bekant läkare brukar säga när vi diskuterar domar: Det är mest tur som avgör om du fälls eller frias från ett åtal.

I det här fallet är det upenbart en fråga om att man har olika värderingar i grunden för precis samma handlingar, händelser och egenskaper. Växjö tr är sträng i sin bedömning medan Göta hr respekterar, närmast okritiskt varje detalj som talar till sonens (RWs) äganderätt.

Det är så tydligt "efter eget skön" i Göta hovrätt och inte enligt lagens syfte eller bokstav att det är begripligt att åklagare och Polis inte vill hade hr-domen som ett slags förskolepraxis. Det är betydligt bättre att flera skilda domstolar får pröva olika fall från olika tingsrätter. Den gamla värderingarna som lös att hr-jurister var mer framstående än jurister vid lägre instanser, håller på att utplånas.

Intressant far (MW) som har råd att hålla sig med flera bilar och fara mellan Polen och Sverige fast han har fått betalningsanmärkningar så att sonen måste ta ett lån på 100 tkr för att liksom köpa farsans bil, så han ska ha råd att resa. Istället för att betala sina skulder.

Jag det är en märklig affär och den tycker Hovrätten är okej??