Blandningar mellan konservatism och liberalism r svra just eftersom de vilar p fundamentalt olika antropologiska och samhllsfilosofiska utgngspunkter, dr liberalismens universalism krockar med konservatismens partikularism:
Liberalism (i klassisk mening) utgr frn individens frihet frn gruppen, hennes autonomi och val marknadsekonomin frverkligar detta.
Konservatism utgr frn samhllets organiska natur, kultur, kontinuitet, tradition, plikt, hierarki och ordning - den enskilde formas av och har frpliktelser gentemot det gemensamma. Den enskilde bde formas av och formar gemenskapen. Man kan sga att konservatism kan
tolerera marknader, men inte om de undergrver gemenskap, moral och kultur. Liberalism, dremot, kan inte acceptera konservatismens normbundenhet utan att frlora sin krna, vare sig antiindividualismen eller behovet av att auktoritrt disciplinera marknader.
Thatcher och Reagan marknadsfrde sig som konservativa men bedrev radikal marknadsliberalism. Avregleringar, privatiseringar, globalisering, med starkt individualistiskt ideal - inte samhllelig ordning eller tradition - vilket har inget att gra med konservatismen. Falskheten i anglosaxisk politisk kultur r bedrvlig, dr PR och marknadsfring prioriteras ver intellektuell hederlighet.
Exempel p verkliga hybrider som nd funnits:
Vsttyska ordoliberalismen: frskte att infoga marknadens dynamik inom en stark samhllsram men ven den hade svrt att st emot globaliseringens logik. Den var fortfarande liberal, men ngot mindre n renodlade anglosaxiska varianter. Den kan kallas "konservativt frgad liberalism". Ville skydda konkurrens, men med vrden som socialt ansvar, lngsiktighet och en viss moralisk disciplin.
Gamla hgerpartiers orientering under folkhemstiden i Skandinavien: frskte lnge frena kulturkonservatism med social marknadsekonomi - men har frsvunnit.
Japan r annars ett undantagsexempel dr man p mnga stt har kombinerat konservativa strukturer med en liberal marknadsekonomi, ven fast de konservativa strukturerna existerar i en urvattnad form. I Japan finns fortfarande stark kulturell kontinuitet och homogenitet, pliktetik och social hierarki som spelar stor roll i arbetsliv och samhlle, familj och nation som centrala - inte individuellt sjlvfrverkligande. Men Japan utgr en helt annorlunda kulturell kontext. Liberalism och amerikanisering mottas lite olika utifrn olika kulturella ramar.
Citat:
Ursprungligen postat av
Holden.Caulfield
Du har ven motsatsen med att liberalismen brukar vara ppen fr nya ider medan konservatismen r mer frsiktig att anamma frndring. En sdan hr kombination kan mig veterligen egentligen bara vara mjlig om ett samhlle r kulturellt konservativt men politiskt liberalt.
Exempel p ett sdant samhlle kan vara Thailand (av min upplevelse). Den allmnna vlfrden tycks ligga p en minimal niv, individen fr bekosta det mesta sjlv nr denne utnyttjar en samhllsservice. Som buddhister r tanken: "lgg dig inte i andras liv" stark. Detta har ven en upprinnelse i att landet har flera socialistiska grannar och drmed ftt en naturlig aversion mot ideologin. andra sidan r Thailand tmligen traditionellt och hierarkiskt. Landet har gjort sig knt fr att vara tilltande mot mnniskor med avvikande knsidentiteter, men samtidigt blev samknade ktenskap tilltna fr frsta gngen i brjan av ret.
Liberalismen r extremt rigid kring sina ideologiska frestllningar om individ, marknad etc. HBTQ omfamnas av liberaler fr att det inte krockar med grunderna.
Citat:
Ursprungligen postat av
pn222jw
Hgerliberalism innebr synen att en ppen oreglerad marknadsekonomi r den effektivaste, resurssnlaste samhllsformen. Dom konservativa, inte alla, som ser ekonomin som det viktigaste accepterar dom liberala tankarna att staten ska vara minimal drfr att den kan hota individuella friheter. Det r allts en syntes mellan ekonomi och socialpsykologi. Moderata samlingspartiet kan ses som ett exempel.
Att ider om en minimal stat fr att skydda liberal individualism och moderaterna skulle ha ngot med konservatism att gra orsakar enbart begreppsfrvirring. Idhistoriskt har detta noll std. Det du nmner handlar bara om att vissa liberaler vill marknadsfra sin politik som konservativ; jag kallar det liberalism i fraklder. Konservativa vill ha en stark stat fr att skydda kulturen mot exakt det du pratar om. Det finns inget mer antikonservativt n att resignera infr kapitalet.
