Hur kan man blanda konservatim och liberalism

Det gäller inte socialliberalismen högerliberalism dock är klart höger när det kommer till ekonomi men progressiv i alla andra frågor.

Angående individ kontra kollektiv: det är en falsk dikotomi ur ett konservativt perspektiv - men en som liberaler ställer upp, eftersom de definierar frihet som individens frihet från gruppen. Det är där motsättningen uppstår. Liberalismens frihetsbegrepp handlar om valfrihet i abstrakt mening - men dessa val är frikopplade från gemenskap, historia, ansvar och den större samhällskontexten.

Enligt den konservativa tanketraditionen i tysk tappning - den variant jag själv resonerar starkast med - betonas istället Persönlichkeit framför det abstrakta, egalitära och nivellerade Individuum. Direktöversatt betyder det "personlighet", men som så ofta med tyska begrepp bär det på en djupare filosofisk klangbotten. Persönlichkeit syftar på något som formas genom plikt, bildning (Bildung) och inordning i en större kulturell och historisk helhet. Det handlar inte om att fritt välja mellan identiteter eller konsumtionsmönster, utan om att växa in i en roll som bär samhällets tyngd och värdighet vidare. Det är en helt annan syn på människan och friheten än den liberala atomismen - och implicerar också en naturlig hierarki, där olika människor utvecklar olika djup och ansvar beroende på förmåga och karaktär.

Om man tror att liberalismen står för verklig frihet kan man ta en titt på hur den ser ut i praktiken: via USA, EU och olika former av överstatlighet begränsas länders faktiska handlingsutrymme. Vi får idag inte ens vara självförsörjande inom kritiska områden utan att hamna i konflikt med starkare aktörer. Så mycket för självbestämmande. Men så länge vi har valfriheten mellan Pepsi och Coca-Cola i butikshyllan, anses friheten råda.

Bidragssystem välfärd utan kommunistiska underströmmar med gammal hederlig visdom och moral utan överdrift och med modernt snitt

Bästa svängen hökarängen!!!

Ja, mångt och mycket är de det. Men det finns saker båda accepterar. T ex äganderätt.

Att försöka kombinera två ideologier blir en sörja av godtycke inkonsistens. Många ideologer baseras på principer och en kombination gör att principerna kolliderar. Och i varje fråga får man då välja den ena eller den andra. Och då blir det inkonsekvent.

Just konservatism är lite principlös och godtycklig i sig. Så liberalkonservatism blir inte så stor skillnad mot konservatism annat än att det är lite godtyckligt på annat sätt. För liberaler däremot så lär liberalkonservatism framstå som ganska störande flummig.

Det stämmer inget vidare. vänstern är kollektivistisk och därmed finns hierarkier för att styra kollektivet.

Konservatism och kommunism är ganska lika i många avseenden. Båda dessa har Liberalism som sin motpol.


Det stämmer inte. Det är liberalism som innebär meritokrati.

Konservatism har ingen vidare tolerans för meritokrati. Där är det börd som gäller.
Konservatismens naturliga ordning innebär att snickarens son blir snickare, och drängens son blir dräng.
Det är helt inkompatibelt med Liberalism, där inga restriktioner finns. Visar det sig att drängens son är ovanligt duglig som snickare så finns inga hinder för denne att bli snickare.

Målet för kommunismen är att avskaffa hierarkierna. Det är ett mantra. Att det är omöjligt och ger andra resultat i verkligheten, är en annan fråga. Hierarkier går inte att avskaffa. Människan inordnar sig alltid i det, liksom alla flockdjur. Utan hierarkier finns inget samhälle.

Det här med hierarkier är ganska tydligt. Desto mer vänster, desto mer mot, desto mer höger, desto mer för. Med kommunister och rojalister i varsin ände.


Inte hos de partier som betecknar sig som liberaler idag. De har tagit till sig vänsterns woke och arbetar för att man ska utjämna skillnader mellan människor och alla ska vara likadana. Kollektivism. En ohelig allians mellan vänstern och "liberaler" Någonstans gick man vilse. Den illiberala, liberala "demokratin", där bara "rätt" åsikter tolereras, på samma sätt som i kommunistiska "demokratier".

Lustigt nog kommer man till samma slutsatser men olika utgångspunkter. Vänstern från utifrån kollektiven och liberaler utifrån att övertolka mänskliga rättigheter. Men slutsatserna är ändå samma. Man ska utrota skillnader genom att förtrycka majoriteten för minoriteter. Minoriteter har ett högre människovärde och det ska gnuggas in i ansiktet på folk varje dag. Den enda mänskliga rättigheten man inte står upp för längre är "politisk eller annan åsikt".

De som en gång ansåg sig stå upp för individen har blivit kollektivister. Vänsterpack.


Det är klassisk konservatism du pratar om. Även den har förändrats. Idag handlar det oftast om hierarkier och meritokrati. Man har sin position, utifrån sitt genetiska arv. Vilket till stor del stämmer. Det är väl bara att se vilket ramaskri det är hos vänstern och "liberaler" när Trump avskaffade woke och inför meritokrati. Borde inte "liberaler" jubla och hylla istället?

DEI som demokraterna i USA och delvis här för, handlar om kvoteringar och förtryck. Ingen behöver vara inkluderande, ändå anses det att alla måste vara det. Så fort jämlikhet blir ett slagord, vet man hur de slutar, från skräckväldet i Frankrike till idag.

Meritokrati innebär också att dom dugligaste och mest kompetenta styr samhället, men underordnade en demokratiskt vald regering. Politiken implementeras under ledning av elitbyråkrater och administratörer. Problem kan uppstå om dom tjänstemännen enbart är lojala med vissa partier. "Self-made-man" kan fungera i en meritokrati. (Industrisnillena som byggde svensk exportindustri 1890-1910 var förmodligen en slags teknomeritokrater).

Personligen tror jag att de moderna samhällen är för komplexa för att styras av en enda renodlad ideologi – i praktiken blandar de flesta fungerande samhällen idéer från flera traditioner. Grovt förenklat kan man säga att det finns några mer renodlade politiska ideologier och några blandformer.

Exempel på mer renodlade:
- Socialism: fokus på jämlikhet, kollektivs ansvar och gemensamt ägande.
- Konservatism: fokus på tradition, social ordning/stabila institutioner och individens ansvar/plikter.
- Klassisk liberalism: fokus på individens frihet och rättigheter.

Exempel på blandformer:
- Socialkonservatism: tradition /stabilia institutioner + socialt ansvar.
- Socialliberalism: individuell frihet + social rättvisa / lika möjligheter.
- Liberalkonservatism: individuell frihet + stabila institutioner.

Så det är egentligen inget konstigt att kombinera konservativa och liberala idéer. Konservatismen betonar stabila institutioner och social ordning, medan liberalismen betonar individens frihet. Tanken bakom liberalkonservatism är att frihet fungerar bäst inom stabila institutioner som rättsstat, civilsamhälle och andra samhällsbärande institutioner.

Sätter detta vissa ramar på friheten? Absolut. Men inget konstigt med det, även klassisk liberalism sätter vissa begränsningar på vår frihet, nämligen att den inte får inkräkta på andras rättigheter och friheter. I ett samhälle där det råder ”absolut” frihet i relationen till staten leder detta ofta till ett våldsamt vildavästern-samhälle, och i praktiken så minskar ett sådant samhälle friheten för nästan alla i samhället. Däremot, om man upprätthåller principen att man inte får inkräkta på andras rättigheter och friheter, skapas i praktiken mer frihet för alla.

Skillnaden mellan klassisk liberalism och liberalkonservatism handlar alltså inte om huruvida friheten ska ha ramar, utan var dessa ramar bör dras och hur stor vikt man lägger vid traditioner och stabila institutioner när man gör den avvägningen.

Folkhemmet var en blandning av liberalism, konservatism och socialism. Det är dom samhällen med en jämn blandning av dessa som fungerar bäst.

Ett samhälle med för mycket liberalism skapar otrygghet, ensamhet och meningslöshet.
För mycket Konservatism blir hierarkiskt, Förstenat / Regressivt, konformistiskt (kvävande)
För mycket socialism blir en Byråkratiskt tyranni, apatiskt,

Är det rätt att kalla konservatismen för en kollektivistisk ideologi då? Konservativ ideologi innebär en acceptans och ett försvar för skillnader mellan individer och klasser som är allt annat än i alla fall någon slags kollektivistisk politik inriktad på likriktning.

I praktiken finns det i alla fall massor med västerländska partier som kombinerat liberalism och konservatism. Och det handlar om viktiga partier - partier som lett regeringar. Exempel är Moderaterna i Sverige, Tories i Storbritannien och det republikanska partiet i USA.