Varför diskuteras inte grundorsaken till att barnafödandet kollapsar?

Ligger mycket sanning i detta för mig som svensk kvinna. För att skapa barn krävs attraktion. Men det blir omöjligt när många svenska män är mer feminina än kvinnorna.
Vilken tragedi detta är.

Om man inte känner att man ens räcker till för sig själv, så kanske tanken på att leta kärlek och barn inte är så närvarande? Lyssnade på nåt ekonomiprogram på radion ... Många unga hoppar runt i 2:a handsbostäder. Det är dyrt. De kan inte spara som de vill. Man får kriga också på arbetsmarknaden. Oro, stress. Barnafödandet kommer sjunka ännu mer. Många skolor läggs ned och slås ihop nu.

Isåfall så skulle det gälla Sverige...Nu ser det likadant ut på väldigt många ställen i världen

Politiker och media skyller de sjunkande födelsetalen på bostadsbrist, klimatångest, krig, ekonomi etc. Men alla dessa orsaker var betydligt värre förr när folk födde många barn. Så de kan inte vara grundorsaken.

Födelsetalen sjunker helt enkelt för att värderingarna har förändrats i grunden. I takt med att feminismens ideal blivit norm, har moderskapet tappat status. Flickor lär sig från tidig ålder att framgång handlar om utbildning, självförverkligande, karriär, oberoende. Problemet är att det sker på bekostnad av familjebildning.

Barnafödandet uteblir, ibland för att kvinnor inte förstår hur snabbt deras deras fertila period är över, eller för att de inte hittar "rätt" man (och att män inte alltid förstår vad som förväntas av dem), eller för att kvinnor väljer bort barn för att fokusera på sig själva och sin karriär (till arbetsgivarens glädje).

Det behövs 2,1 barn per par. Nu föds det mellan 1,0 till 1,4 barn per par i västvärlden och 0,7 i Sydkorea. Folk förstår dock inte hur allvarligt det här eftersom de sker så långsamt.

Feminismen försvarar sig med att det inte beror på dem, för i mer "traditionella" samhällen som Japan och Sydkorea föds det minst barn. Dock har kvinnor där samma västliga värdegrund som i resten av västvärlden, influerade av samma västliga kultur, utbildning och media. De vill således inte heller "offra" sig för moderskapet.

Ser man istället till riktigt traditionella samhällen som inte har genomsyrats av västvärldens kultur, i huvudsak muslimska länder, så är födelsetalen betydligt högre.

Hela västvärlden kommer att inom några decennier se ut som en glesbygd där barn och ungdomar är i minoritet och gatubilden består av gamla människor. Alla vet att det inte är gångbart, i alla fall inte utan stor invandring. Även om vissa kanske tycker att minskat antal människor i världen är positivt, så avslöjar media och politiker aldrig grundorsaken, eftersom de är så indoktrinerade.

Feminismen som värdegrund indoktrinerar människor till att de är de goda och moderskapet är underordnat eller förtryckande.

Förutom samhällskollaps på lång sikt, leder det till att många människor går miste om den unika glädje och villkorslösa kärlek barn innebär, för att ersätta dessa med ytliga värden som självförverkligande och oberoende. De flesta äldre nämner sällan sig själva, oberoendet och karriären som det viktigaste i livet, utan familjen, barnen, barnbarnen som den största glädjen. Det är inte tiden med barnen de ångrar, utan att de slösade bort så mycket tid på kontoret.

Den som vågar påtala att den rådande radikalfeminismens värdegrunder är grundorsaken till lågt barnafödande svartmålas som bakåtsträvande, förtryckande manschauvinister. Så när ska vi våga tala klarspråk om den uppenbara grundorsaken, att vi behöver ändra våra värdegrunder om vad som är viktigast, dvs familjebildandet, och inte sig själv, sitt oberoende, sin status och sin karriär?

Det behövs 2,1 barn per par. Nu föds det mellan 1,0 till 1,4 barn per par i västvärlden och 0,7 i Sydkorea. Folk förstår dock inte hur allvarligt det här eftersom de sker så långsamt.

Den som vågar påtala att den rådande radikalfeminismens värdegrunder är grundorsaken till lågt barnafödande

Mitt största “ick” just nu är den dära typiska urbana hipsterstilen bland män – eller vad den nu kallas. De bär ofta brunorangea ytterkläder, ekologiska material, orange mössa, och Fjällrävenjackor i brunt eller grönt. De ser påfallande lika ut i både klädstil och attityd. Många bor i funkisstadsdelar med 70-talsinspirerade hem..

Trots att det ofta inte är en barnlös grupp – många av de har ofta barn med namn som Rutger, Axel eller Hjärtrud osv… de hänger mer i lekparker med barnen medans frugan jobbar. Igår såg jag ett gäng “mamma-pappor” komma in på ICA med barnvagnar. De pratade så sjukt irriterande, nästan som kvinnor, och diskuterade glatt vad de skulle äta till lunch och vad Märta inte vill äta . Deras fruar har ofta samma stil och lever i samma funkispräglade, urbana bubblor.
Alex och Anna i Solsidan är typiskt sådant par..

Det känns som att det är just den här generationen män – mjuka, feminiserade och ofta med tydligt feministiska värderingar – som faktiskt skaffar barn. Samtidigt minskar barnafödandet i Sverige överlag. Kanske för att många andra män – de som inte passar in i detta moderna, urbana ideal känner sig vilsna eller utanför. Många kvinnor söker kanske mer jämställda, känslomässigt öppna män, men konsekvensen kan bli att traditionellt maskulina män drar sig undan eller inte hittar sin plats i dagens familjeliv.
Men dom som inte skaffat barn än av kvinnorna söker mer pondus i en man…alpha killar med kraft och styrka att ge skydd och försörjning! Denna grupp tror jag är den stora delen av majoriteten och de är dom som inte skaffar barn.

Men också är det samhället som styr.. staten håller på att kollapsa . Ekonomi är katastrof och allt det där andra. Det finns ingen tydlig trygghet för kvinnor längre!

Fast mannen kunde ju lämna sin familj om han hade lust. Viulket gjorde att kvinnan stod utan försörjare.
Du fattar själv vem som drar det kortaste strået här?

Om du med "roll" menar arbetsuppgifter så fungerar det mycket väl. Det enda kvinnor inte klarar i samma utsträckning är tynga lyft, typ.

Fast vi har ju bra statsfinanser i Sverige. Höginkomsttagare har det bra. Det är värre med resten och att 10% är arbetslösa.

Skyller på kvinnor men tar inte med ett ord upp hur många män som inte vill gifta sig (men att begå hor tills de dör går finemang) och hålla sig trogna och lojala till familjen. Skiljer sig och släpar sig bort till Asien för att skaffa en fattig kvinna som betjänt.

Unga mår dåligt och saknar framtidstro även i andra delar av världen.

Hur menar du att svenska män är feminina? Och om det nu är så: är det inte det som har uppmuntrats under 2000-talet? Män ska kunna prata känslor, män ska vara jämställda, män ska kunna visa empati, män ska ... ja, vad är det egentligen som svenska män ska kunna? Föredrar du en arabisk patriark med stenåldersvärderingar istället? Eller har du det för bra rent materiellt och har blivit förvirrad preferensmässsigt?