Var kommer det klassiska överklassutseendet ifrån?

Men vad är en kungapannan?

Det klassiska överklassutseendet är ingen slump.
Det är resultatet av generationers urval – inte för överlevnad på savannen, utan för överlevnad vid maktens bord.

Genetiskt har vissa släkter – likt Wallenberg, Rothschild och de gamla kungahusen – slipats för att både synas och försvinna på samma gång.
En sorts biologisk “face-shifting” där makten sitter lika mycket i kindbenen som i det osynliga sociala spelet.

Aristokratisk börd kan man skriva in i adelskalendrar och föra vidare på papper, men äkta aristokrati – i dess verkliga mening – sitter djupare. Den lever i sättet att bära sig själv, i hur man behandlar sina medmänniskor, i förmågan till storsinthet även i motgång.

Tror du har rätt. Män som inte väcker några obehags- eller osäkerhetskänslor, inte är "cringe" på något sätt utan sömlöst passar in överallt. Men for all seasons.

Jag vill se feta människor omkring mig, Slätkammat folk, som sova gott om natten; Den Cassius har en mager, hungrig uppsyn. Han tänker mycket; sådant folk är farligt, Antonius, som Caesar sa till mig en gång i Shakespeares pjäs. (Fetma väckte inte obehag och cringe-känslor på Caesars och Shakespeares tid).

Som sedan väljs för parning av kvinnor med fördelaktiga yttre attribut. Avkomman får, med vissa excentriska och degenererade undantag, the upper class utseende.

Innan Måns Zelmerlöv föll från nåden ner i den degenerade hopen räknade jag in honom bland de med upper class utseende.

Vi är i stort sett alla degenererade med övreskiktsgener från rika män som med falska förhoppningar, lögner eller våld har "sått sin vildhavre". Ge någon uppmärksamhet och makt och tuppkammen börjar växa.

En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker; men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. — Matteus 13:24-25

Skönhet kommer inifrån sägs det och detsamma gäller nog även annat utseende. Visst kommer inte från yttre mått utan från själen.

En sak jag märkt är att överklasskillar är fula medan överklasstjejer är snygga.

Om man jämför exempelvis Alex Schulman med Sigge Eklund anser jag att det är enorm skillnad. Sigge kunde smälta en på ett verkstadsgolv direkt om han bara lät bli att sminka sig som en fikus.
Alex däremot. Kan ni se honom framför er i blåställ?
Precis!
Vad är de stora skillnaderna tycker ni?

Överklassmän har alltid hår. Har ni tänkt på det?

Det är rätt intressant ändå att ingen nämnt Habsburg-hakan än, särskilt när tråden ändå ligger under Genetik.
Den så kallade Habsburgska hakan är ju kanske det mest kända exemplet på hur genetiska drag formats genom generationer av inavel inom europeiska adelsätter.
(Den spanska grenen av huset Habsburg är väl det tydligaste exemplet, med Karl II som mest extrema fall.)

Typiska kännetecken:
• Kraftigt utskjutande haka och underbett
• Långt ansikte
• Ofta smala läppar och något framtung profil

Man kan ju skämta om kungapannor och tunna blonda lockar som krusar sig i nacken (som nämnts tidigare i tråden), men faktum är att vissa ansiktsdrag – som hög panna, markerad haka, lite “stel” hållning – faktiskt kan spåras i gamla porträtt av aristokrater.

Du nämner Anna Hakberg Batra och det är faktiskt en relevant observation.
Hennes ansiktsstruktur och hållning påminner ibland om äldre tiders porträtt från adeln eller officerare – inte minst den där lite “resoluta”, nästan statiska kroppshållningen. Om det är arv, miljö eller en kombination kan man ju diskutera, men det är inte taget ur luften.

Så även om man inte kan säga att “överklassutseende” i sig är genetiskt (social miljö och status spelar såklart också roll), så finns det vissa ärftliga drag som tenderade att bevaras och förstärkas inom aristokratin, särskilt före 1900-talet.

Sen är det en helt annan sak om dagens “överklass” längre bär några av de där dragen… 😉
(En del skulle kanske säga att de idag mest liknar en blandning av “juridikstudent från Östermalm” och “grön smoothie på Nybrogatan” – men det är en annan diskussion.)

Överklassen i europa formades ursprungligen ur de invandrande ariska krigsfolken som erövrade europa efter romarrikets falk - dvs goter och vandaler. De blandades med tiden upp med den kvarlevande romerska överklassen som hade blandad härkomst. Samt senare med vikingarna.

Den här engelska aristokratiska ansiktsformen du beskriver med Anna Kindberg torde från början vara en sachsisk fenotyp. Den kännetecknas faktiskt av relativt liten skillnad mellan könen. Dvs kvinnorna är relativt maskulina med raka och atletiska kroppar samt stora munnar, hakor och kindben. Man får anta att det var under det brittiska imperiets höjdpunkt och sedan under den efterföljande WASP-elitens dominans i USA fram till 60-talet som detta moderna skönhetsideal för kvinnor utvecklades. Genom historien har det annars ansetts mer attraktivt med små nätta kvinnor med små munnar och kurviga figurer.

En av orsakerna till att manliga adelsmedlemmar degenererar till feminitet över tid är att adelsfamiljerna är rika på resurser och därmed kan gifta in väldigt veka och efemära och sensitiva kvinnonaturer i sin släkt. Adeln vilade emellertid ursprungligen på inget annat än manlig brutalitet, styrka och handlingskraft. Förmågan att attrahera vackra och sköna kvinnor in i familjens genetik både förfinar och degenererar egenskaper och utseende på samma gång. Untermenschens livskraft behöver också någon gång tillföras och vitalisera de fina släkterna som ett slags jäsmedel.