Vid vilken ålder fick ni en insikt ?

Jag känner igen det du säger om kärlekens skuggor. Pga det har jag justerat mina begrepp på så sätt att kärlek är utan oro, medan älska är med oro. Har man någon gång älskat något så vet man rädslan av tanken på att förlora det man älskar. Eftersom jag "dyrkar kontroll-guden över kärlekens gud" så väljer jag att inte älska något, vilket jag haft turen att kunna kontrollera. Siktar mot att bry mig lagom mycket om andra.

Om kulturella normer orsakar en lidanden blir man tvungen att gå sin egenväg. Jag har haft privilegiet att tro och leva efter det. Ibland är det bättre att behandla andra illa så de inte älskar en så mycket i onödan. Det är inte galet, det är normbrytande och rationellt.

Eftersom jag har uppfattningen att livet är som att spela på en PvP-server, så ser jag lurande och utnyttjande som inom reglerna. Att utnyttja folk genom välvilja, kärlek och medkänsla är vad folk alltid har gjort. Varför tror du Fursten blev bannad av kyrkan? Man kan inte utnyttja någon som vet att det inte finns några regler och som har självkontroll. Kristendomen är till för att trycka på andra ideal vilket är dess styrka och svaghet. Sanning går att gömma, men vissa kommer genomskåda lögnerna. Religioner kommer hålla sig i liv, så länge det finns barn att indoktrinera, men det kommer alltid finnas klipska individer som genomskådar.

Först dominerar de folk, sedan ger de SSRI för att ta bort känslan av att bli dominerad. Schack matt!
Få inte för dig att kristendom verkligen handlar om ren kärlek, den handlar egentligen om kontroll mha kärlek.

Jag vill att de som kan ska ha kontroll och veta sanning. Vad kyrkan gör är inte ondskefullt, men de orsakar mycket lidande. Censur och kontroll är i kristendomens rötter, man är grundlurad om man tror det inte förekommer censur och kontroll idag. Jag föredrar autonoma medmänniskor över kyrkans drönare.

Jag ser fram emot att se dig fri och skapare av din egen mening. Du kan bestämma själv vad du är rädd för, då du har utvecklat ditt intellekt över gränsen för självindoktrinering. Man kan se det som att du blivit kapten över ditt egna skepp, så du kan segla bortom dina förebilders vatten. Med den bilden kan du förstå min nyfikenhet och entusiasm. Jag vill se ditt skepp på okända vatten och göra upptäckter, uttrycka nya värderingar som formar miljön. Du får inte insikter längre, du skapar dem.

Du är på väg ut i det självkulturella vattnet. Smid dina värderingar! Lid aldrig igen! Skepp ohoj!

Jag har en tendens att förhålla mig väldigt avslappnat till konceptet kontroll. När man undersöker kontroll i sin mest genuina bemärkelse, blir det tydligt att den konkreta kontroll vi faktiskt kan utöva är oerhört begränsad.

Om jag skulle identifiera det som verkligen kan kontrolleras, handlar det i princip om våra kroppsliga rörelser – att dirigera muskler för specifika handlingar. Jag kan styra hur jag rör mina fingrar på tangentbordet, hur mina käkmuskler används för att tala eller vara tyst, eller bestämma min gångtakt. Utöver detta faller nästan allt annat som vi vanligtvis tolkar som kontroll inom ramarna för illusioner och missuppfattningar.

Det är just dessa missuppfattningar som ofta orsakar mycket lidande för människor. Vi intalar oss att kontroll sträcker sig långt bortom vad som faktiskt är möjligt och försöker sedan utöva den baserat på dessa felaktiga antaganden. Detta leder ofta till kontroll behov, frustration och ett ständigt missnöje med tillvaron.

Utöver detta utövar jag även en viss grad av kontroll genom att tillämpa en relativt hög nivå av regler och disciplin i mitt sätt att leva och framföra mig själv. I det avseendet är jag faktiskt inte en stor anhängare av frihet i dess mest absoluta form. Även om jag definitivt värderar frihet som ett ideal, är en närmast obegränsad frihet sällan det mest optimala.

Det kan kanske framstå som något främmande utifrån konventionella västerländska kulturella ideal, där frihet ofta ses som ett högsta värde.

I det ljuset kommer du antagligen bli lite besviken om du förväntar dig att se mig helt fri och skapande av min egen mening – för jag tillämpar faktiskt regler och disciplin på mig själv just för att undvika ungefär det.

Jag har enkelt uttryckt lämnat över sådana företeelser åt de universella lagar och principer som styr min existens.

Skepp o-

Låter som en dålig anledning att skolka.
Jag tänker inte utbilda mig eftersom "en närmast obegränsad frihet är sällan det mest optimala".

Förstår du inte att du inte bara kan sitta där och undvika allt lidande.
Var inte så rädd för lidande att du missar att leva och upptäcka det som är värt att lida för.

Om du tror man kan få alla insikter på second hand så tror du nog fel.
Du måste testa gränserna, söka utanför ramarna.

Sa dina föräldrar någonsin till dig att du ska leva på det sättet du gör nu?
Det tror jag inte. Varför sa de inte det? Vad sa de?

Kan du komma på någon anledning att inte låsa fast dig vid dina värderingar?

Du behöver inte ge upp din regim helt, jag vill bara att du sätter ett körsbär på toppen.
Så länge Mount Everest inte har ett körsbär på toppen så är det bara en stor sten.

Vad väntar du på? Döden?

Det är så som djuren lever, men vi är inte bara djur. Vi är Tarzan.
Vi kan gå emot våra känslor och göra det vi planerat istället.
Hur blir man efter den insikten?

Alla vägar bär till minneslunden och där kommer man ligga väldigt länge efter sitt korta lyckliga/olyckliga liv.

Det är den enda insikt man behöver 🙂

Exakt så enkelt är det, allt vi sysslar med är bara fruktlösa försvarsmekanismer inför det faktumet. haha

Men alla vägar är inte likadana.

Liknelse: du är bjuden till två fester samma kväll och måste välja, och du vet rätt mycket om båda, vilka andra som kommer, musik och underhållning, hur det ser ut på resp plats, osv. På den ena kommer det bara tråkiga ointressanta, människor, maten är kass, och musiken är mossig och tråkig, och lokalen som det värsta öststatsfängelset. Den andra är raka motsatsen med världens ös med ditt favoritband, många människor som är intressanta på olika sätt, läckert käk, ett rent fantastiskt ställe vid vattnet...

Men båda festerna kommer ta slut, och valet är alltså likgiltigt? Nej du!

I våra verkliga liv är det förstås inte så där enkelt att veta i förväg vad olika val leder till. Vi måste chansa lite. Inte heller blir vi bara bjudna till alla olika val, utan måste kämpa mer eller mindre mycket för olika möjligheter. OCH så har vi alla olika förutsättningar beroende på var vi är födda, föräldrar, mentala och fysiska förutsättningar osv. Men poängen är att vi ju ändå har val att göra si eller så givet de förutsättningar vi har. Livet kan bli mer eller mindre fantastiskt -- eller tråkigt och misslyckat. Menar du verkligen att det inte spelar någon roll? För iaf mig gör det det, självklart.

Jag har aldrig haft ambitioner att ordna livet efter något mönster som jag haft stora förhoppningar till. Att flytta hemifrån och ha ett jobb var nog allt. Inga illusioner om att fånga lyckan men heller inga depressioner eller obehagliga insikter utom att det är mycket djävulskap på gång överallt.

Att placera ett körsbär på toppen av Mount Everest kan fungera som en kraftfull motivation för att bestiga berget – det råder ingen tvekan om det, om körsbäret exempelvis är ett objekt för begär efter en utsikt eller en prestation man kan känna sig själv stolt över. Men när uppgiften väl är avklarad, står man inför samma dilemma igen: Vad blir nästa körsbär? Och sedan nästa?

En katalysator för en cykel av otillfredsställelse, ett begär efter körsbär - ett körsbärsberoende. En åtrå som aldrig i sann bemärkelse blir mättad.

Det är ett enkelt val, jag hade valt festen med dom vackraste honorna 😂

Jo självklart så spelar det stor roll vad vi gör i våra liv och hur vi mår, men bara kortsiktigt. Långsiktigt spelar det ingen roll vad vi gör eller inte gör eftersom vi dör av livet.

Öh, vad gör du då? Att skriva på flashback är också en evig cykel av otillfredsställelse.
Meningen med metaforen var att visa att man kan förvandla världens högsta berg till världens högsta konstverk om man så vill.
Du kommer inte kunna avstå mening, därför är det bättre att rikta den mot något nytt.
Illusionen du har är att man hamnar i en ond cykel bara för att man gör något annat än filosoferar.

Själva strävandet efter att inte sträva efter något tycker jag är en ond cykel.
Om alla betedde sig som du skulle samhället kollapsa.
Du vill bara vara bekväm. Lyft på arslet och gör något produktivt för guds skull.

https://markmanson.net/the-zen-dilemma

Är du verkligen säker på att du vill slösa bort ditt liv för att leva som någon tomte som levde för ca 2500 år sedan?


Det handlar inte om att göra sig stolt! Det är var du håller på med!
Det jag menar att du har möjlighet att göra är att släppa dessa manus du fått från kulturen och lever enligt dina egna värderingar.
Jag vill inte se mer av dina dogmatiska Buddha principer som haltar och fyller ut trådar med pseudointellektuellt trams.
Kan du inte bara inse vad du håller på med?

Det var så våra förfäder levde, men vi människor har kunskaper och förmågor som kan påverka framtidens människor, miljontals år in i framtiden. Vad vi gör kan spela roll för andra.

För ca 12 000 år sedan började människor odla. Hur de mådde spelar idag ingen större roll, men vad de gjorde har påverkar oss än idag. De mådde troligen skitdåligt eftersom de inte var anpassade till att odla, men vi kan idag njuta av maten nästan varje dag.

Vi har väl en på miljonen effekt i våra val, men det kan vända en politisk förlust eller vända en företags konkurs. Vi kan påverka varandra och kanske skapa fred på jorden som varar längre än 5 år.

Att bara fokusera utifrån sig själv är lite snävt.
Vi bör alla göra något som vi vill och förbättrar livet för nutidens och framtidens människor.