Vid vilken ålder fick ni en insikt ?

Vi kommer inte att bry oss om våra anhöriga efter döden, det blir som innan du föddes igen. Du brydde dig inte om dina föräldrar eller någon annan innan du fick en hjärna eller hur? 😉

Det är därför vi bryr oss idag om hur våra anhöriga har det efter vår död.
Eller ja, de som gör det, till exempel de som städar upp innan de dör.

Omtanke, det heter omtanke.

Jag håller med dig omtanke är något väldigt fint. Men långsiktigt så spelar det ingen roll vad du gör i livet eftersom alla beteenden leder till exakt samma tillstånd för oss. Ett tillstånd där man aldrig mer kan uppleva sina anhöriga eller något annat.

Det är tråkigt att du upplever det så. Själv tycker jag att det kan vara ganska intressant, särskilt som ett sätt att förstå hur andra tänker och ser på världen.

Kanske vore det en idé att ta en paus från Flashback om du känner dig fast i en cykel av otillfredsställelse?

Samtidigt handlar det egentligen inte så mycket om själva handlingen att skriva här, utan snarare om ditt perspektiv och vad du förväntar dig att få ut av det. Det är just dessa förväntningar som avgör om du blir tillfredsställd eller otillfredsställd.

Jag har arbete och bidrar precis som den gemene medborgaren. Bara för att man inte strävar efter något, betyder det inte att man inte tar ansvar för ens grundläggande behov och praktiska företeelser.
Kommer du ihåg vad jag skrev om kontrollbehov och besvikelse?

Broder Link04, trevligt att ha råkats med en klarseende och en som inte förfaller till hyckleri och fantasier, här får du allt summerat: En stund på jorden:

https://youtu.be/X-XKXdZJ9Zk?si=g0BsjO9Q-olPOT_4

Jag har insikten att i stort sett är meningen med mitt liv är att ge mina ungar liv och att fostra dem så gott jag kan.

För hade inte mina förfäder bland människor och tidigare djuren fattat den saken, så hade jag ej existerat och icke mina ungar heller.

Vackert, och jag håller med. ❤️

Ja, det kanske inte är lönt att försöka få dig att inse att du slösar din tid.
Hoppas du får insikt så snart som möjligt.

Visst, det kanske känns värdefullt i stunden att lära sig om hur andra tänker och lever, men du pallar ju inte läsa 100 inlägg och några forskningsartiklar för att ge något välgenomtänkt svar. För mig är du liksom på gränsen till att vara smart. Dina svar är ofta undermåliga och lyser med sin frånvaro av strävan att göra rätt. Du kan tänka men lägger dig på absolut lägsta nivån av ansträngning. Arbetar man med 1% engagemang så blir det oftast inte någon nytta. Kom inte med något svammel om gemene medborgare när du inte kollat på någon statistik om det eller har någon som helst förståelse för hur gemene medborgare lever.

Hur höga behöver levnadskostnaderna bli innan du inser att folk behöver sträva?
Jag vill inte tillbaka till medeltiden där folk dog som flugor. Vill du?

Du är totalt dum i huvudet och förstår inte att jag drivs av mening och inte tillfredsställelse. Fattar du nu?
Jag menar inte att du är dum i huvudet, jag vill bara säga något retande för att få igång ditt tänkande eftersom du glömmer bort att tänka efter rätt ofta.

Jag försöker spara dig år av tidsslöseri, inte bara din tid utan också andras tid.

Försök tänka mer konsekvent, just nu är din problemlösningsfärdighet fylld av luckor.
Det är därför du kan bete dig så lyckligt befriad, men det löser bara enkla och ytliga problem.
Råder dig att utbilda dig, eller åtminstone börja läsa mer faktaböcker.

https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/
Titta inte bara på statistiken, gör beräkningar, varför är det som det är och är det hållbart?
Hur många procent gör något värdeskapande?

Det är inte hållbart att vara självcentrerad. Du kan trolla bort dina tankar och negativa känslor, men du kan inte trolla bort fysiska problem. Problem som inte löses växer. Ditt beteende är ett växande problem. Det är meningsfullt för mig att försöka ändra på ditt beteende. Även om jag inte lyckas så kanske jag lyckas inspirera någon annan så råkar läsa av någon slump.

Haha ja det är en fin låt det där. Man blir ölsugen på direkten 😂 Den summerar läget bra. Insikten klarnar med Cornelis.

Flera gånger i mitt liv har jag fått det du benämner "insikten" om att livet är helt meningslöst.

Personligen skulle jag vilja yttra det som om att jag tappade sikten på vad som skapar mening i mitt liv. Det har känts jobbigt och hopplöst men jag tror det är en viktig del i att utvecklas och fortsätta växa som människa.

Mening är ju ingenting som någon annan kan ge dig, det är ingenting du kan lära dig i skolan och det är ingenting som kommer att komma till dig. Mening tror jag är något som vi alla söker i livet och det kan vara svårt att hitta en mening speciellt om man tycker den meningen måste vara väldigt speciell.

Men oroa dig inte. Vad som helst kan vara din mening. När allting känns meningslöst så försök att hitta nya mål i livet. Sikta inte mot stjärnorna, om du inte vill, utan förnöjs i det lilla. Kanske din mening kan vara att göra dina vänner glada ett tag? Eller så kan din mening vara att adoptera en hemlös katt och ge den ett vackert liv? Din mening kanske kan vara att bara ta in och njuta av livet så mycket som möjligt?

Jag vet inte vad din mening kan vara, det måste du lista ut själv. Om du vill hitta den måste du fortsätta framåt, du kanske måste släppa taget om några saker och plocka upp några nya. Det är inte lätt att vara människa men allting blir bättre, eller kanske sämre, någonting blir det i alla fall som det inte är nu. Att bara leva för att se vad som kommer att hända kanske kan vara en mening i sig?

Varför skulle livet vara meningslöst när man vet att man existerar ?
En sådan tanke skulle implicera att livet på jorden vore meningslöst ?

För alla som lever har på något sätt en mening, ja om man undantar massmördare och slikt förstås.

Även människor som aldrig har avlat ett barn, kan ha en mening, för de kan hjälpa till att resa upp barn eller hjälpa andra människor på olika sätt.