Citat:
Hej,
Jag har ingen kontakt med familj eller släkt. Jag är ensam och har alltid haft ett stort intresse för att arbeta, men det har nästan alltid varit svårt för mig att hitta jobb.
Ett av mina första riktiga jobb var på ett kafé. Innan dess hade jag haft uppdrag från kommunen och jobbat som värvare, men där kunde jag inte fortsätta eftersom jag inte lyckades få in tillräckligt många medlemmar.
Kaféet blev min första stabila arbetsplats, där jag stannade i nio månader. Jag blev uppskattad av både stamgäster, kollegor och teamledare. Jag var ofta den som hoppade in med kort varsel och tog över pass när andra ville sluta tidigare. Två av mina kollegor var rätt lata, så det var jag som ofta täckte upp. Det här jobbet blev en vändpunkt för mig – både ekonomiskt och för mitt självförtroende. Jag har alltid haft det svårt med pengar och började därför plocka pant. Det var inget jag ville göra, men det hjälpte mig att spara lite extra. Jag började med det redan innan jag fick jobbet på kaféet, men under tiden där ökade det och jag lade undan pengarna på ett sparkonto. Det kändes pinsamt, men blev ett nödvändigt extraknäck.
Efter nio månader tog jobbet slut eftersom jag bara var timanställd. Det tog sedan ungefär ett halvår innan jag fick ett jobb inom kundtjänst, där jag tjänade mer än jag någonsin gjort tidigare. Det var en heltidstjänst på provanställning. Även om jag inte fick fortsätta efter provanställningen fick jag ändå bekräftelse från min teamledare om att jag var uppskattad – precis som på kaféet. Jag insåg att jag är duktig på det sociala, även om det teoretiska ibland brister. Både kunder, kollegor och chefer tyckte om mig. Det var högre upp i organisationen, från ett annat kontor, som beslutet togs att inte förlänga min anställning.
Efter ungefär tre månader som arbetslös hittade jag ett rekryteringsföretag där jag fick ett jobb. Det är tänkt som extrajobb, men jag tog vad som fanns.
Jag skrev inte in mig hos Arbetsförmedlingen förrän i mars 2025. Det gjorde att Alfa-kassan tittade tolv månader bakåt från det datumet – alltså från mars 2024 till mars 2025. Jag saknade en enda månad för att kunna få ersättning. Jag började egentligen på kundtjänsten i slutet av januari 2024, men det spelar ingen roll enligt Alfa-kassan. De räknar bara exakt tolv månader bakåt från det datum man registrerar sig. Det konstiga är att ingen nämnde detta när jag först pratade med dem och lämnade in mina papper. Då sa de bara: "Vi kollar hur mycket du jobbat, och utgår från det för att se hur mycket pengar du kan få."
Om någon där ute vet om ett fel har begåtts, får ni gärna säga till.
Jag har stora svårigheter med det teoretiska och blir nästan utmattad av alla papper som ska samlas in. Det är mycket besvärligt för mig.
Jag vill helst inte söka försörjningsstöd. Jag har det väldigt tufft och hoppas att det finns någon form av hjälp att få.
Som tur var kunde jag betala hyran denna månad, tack vare kombinationen av lön och sparade pengar. Räkningarna är också betalda.
Men nu har jag bara runt en tusenlapp kvar.
Jag har i stort sett slutat plocka pant. Det tärde på mig mer och mer och blev till slut för mycket.
Snälla, jag behöver tips.
Jag har ingen att vända mig till för ekonomisk hjälp. Ingen familj, ingen släkt.
Tack på förhand.
Jag har ingen kontakt med familj eller släkt. Jag är ensam och har alltid haft ett stort intresse för att arbeta, men det har nästan alltid varit svårt för mig att hitta jobb.
Ett av mina första riktiga jobb var på ett kafé. Innan dess hade jag haft uppdrag från kommunen och jobbat som värvare, men där kunde jag inte fortsätta eftersom jag inte lyckades få in tillräckligt många medlemmar.
Kaféet blev min första stabila arbetsplats, där jag stannade i nio månader. Jag blev uppskattad av både stamgäster, kollegor och teamledare. Jag var ofta den som hoppade in med kort varsel och tog över pass när andra ville sluta tidigare. Två av mina kollegor var rätt lata, så det var jag som ofta täckte upp. Det här jobbet blev en vändpunkt för mig – både ekonomiskt och för mitt självförtroende. Jag har alltid haft det svårt med pengar och började därför plocka pant. Det var inget jag ville göra, men det hjälpte mig att spara lite extra. Jag började med det redan innan jag fick jobbet på kaféet, men under tiden där ökade det och jag lade undan pengarna på ett sparkonto. Det kändes pinsamt, men blev ett nödvändigt extraknäck.
Efter nio månader tog jobbet slut eftersom jag bara var timanställd. Det tog sedan ungefär ett halvår innan jag fick ett jobb inom kundtjänst, där jag tjänade mer än jag någonsin gjort tidigare. Det var en heltidstjänst på provanställning. Även om jag inte fick fortsätta efter provanställningen fick jag ändå bekräftelse från min teamledare om att jag var uppskattad – precis som på kaféet. Jag insåg att jag är duktig på det sociala, även om det teoretiska ibland brister. Både kunder, kollegor och chefer tyckte om mig. Det var högre upp i organisationen, från ett annat kontor, som beslutet togs att inte förlänga min anställning.
Efter ungefär tre månader som arbetslös hittade jag ett rekryteringsföretag där jag fick ett jobb. Det är tänkt som extrajobb, men jag tog vad som fanns.
Jag skrev inte in mig hos Arbetsförmedlingen förrän i mars 2025. Det gjorde att Alfa-kassan tittade tolv månader bakåt från det datumet – alltså från mars 2024 till mars 2025. Jag saknade en enda månad för att kunna få ersättning. Jag började egentligen på kundtjänsten i slutet av januari 2024, men det spelar ingen roll enligt Alfa-kassan. De räknar bara exakt tolv månader bakåt från det datum man registrerar sig. Det konstiga är att ingen nämnde detta när jag först pratade med dem och lämnade in mina papper. Då sa de bara: "Vi kollar hur mycket du jobbat, och utgår från det för att se hur mycket pengar du kan få."
Om någon där ute vet om ett fel har begåtts, får ni gärna säga till.
Jag har stora svårigheter med det teoretiska och blir nästan utmattad av alla papper som ska samlas in. Det är mycket besvärligt för mig.
Jag vill helst inte söka försörjningsstöd. Jag har det väldigt tufft och hoppas att det finns någon form av hjälp att få.
Som tur var kunde jag betala hyran denna månad, tack vare kombinationen av lön och sparade pengar. Räkningarna är också betalda.
Men nu har jag bara runt en tusenlapp kvar.
Jag har i stort sett slutat plocka pant. Det tärde på mig mer och mer och blev till slut för mycket.
Snälla, jag behöver tips.
Jag har ingen att vända mig till för ekonomisk hjälp. Ingen familj, ingen släkt.
Tack på förhand.
Jag och många andra förstår nog inte ditt problem, varför är det svårt att lämna in en ansökan om försörjningsstöd?