Hur ska jag få det att gå runt ekonomiskt?

Hej,

Jag har ingen kontakt med familj eller släkt. Jag är ensam och har alltid haft ett stort intresse för att arbeta, men det har nästan alltid varit svårt för mig att hitta jobb.

Ett av mina första riktiga jobb var på ett kafé. Innan dess hade jag haft uppdrag från kommunen och jobbat som värvare, men där kunde jag inte fortsätta eftersom jag inte lyckades få in tillräckligt många medlemmar.

Kaféet blev min första stabila arbetsplats, där jag stannade i nio månader. Jag blev uppskattad av både stamgäster, kollegor och teamledare. Jag var ofta den som hoppade in med kort varsel och tog över pass när andra ville sluta tidigare. Två av mina kollegor var rätt lata, så det var jag som ofta täckte upp. Det här jobbet blev en vändpunkt för mig – både ekonomiskt och för mitt självförtroende. Jag har alltid haft det svårt med pengar och började därför plocka pant. Det var inget jag ville göra, men det hjälpte mig att spara lite extra. Jag började med det redan innan jag fick jobbet på kaféet, men under tiden där ökade det och jag lade undan pengarna på ett sparkonto. Det kändes pinsamt, men blev ett nödvändigt extraknäck.

Efter nio månader tog jobbet slut eftersom jag bara var timanställd. Det tog sedan ungefär ett halvår innan jag fick ett jobb inom kundtjänst, där jag tjänade mer än jag någonsin gjort tidigare. Det var en heltidstjänst på provanställning. Även om jag inte fick fortsätta efter provanställningen fick jag ändå bekräftelse från min teamledare om att jag var uppskattad – precis som på kaféet. Jag insåg att jag är duktig på det sociala, även om det teoretiska ibland brister. Både kunder, kollegor och chefer tyckte om mig. Det var högre upp i organisationen, från ett annat kontor, som beslutet togs att inte förlänga min anställning.

Efter ungefär tre månader som arbetslös hittade jag ett rekryteringsföretag där jag fick ett jobb. Det är tänkt som extrajobb, men jag tog vad som fanns.

Jag skrev inte in mig hos Arbetsförmedlingen förrän i mars 2025. Det gjorde att Alfa-kassan tittade tolv månader bakåt från det datumet – alltså från mars 2024 till mars 2025. Jag saknade en enda månad för att kunna få ersättning. Jag började egentligen på kundtjänsten i slutet av januari 2024, men det spelar ingen roll enligt Alfa-kassan. De räknar bara exakt tolv månader bakåt från det datum man registrerar sig. Det konstiga är att ingen nämnde detta när jag först pratade med dem och lämnade in mina papper. Då sa de bara: "Vi kollar hur mycket du jobbat, och utgår från det för att se hur mycket pengar du kan få."

Om någon där ute vet om ett fel har begåtts, får ni gärna säga till.

Jag har stora svårigheter med det teoretiska och blir nästan utmattad av alla papper som ska samlas in. Det är mycket besvärligt för mig.

Jag vill helst inte söka försörjningsstöd. Jag har det väldigt tufft och hoppas att det finns någon form av hjälp att få.

Som tur var kunde jag betala hyran denna månad, tack vare kombinationen av lön och sparade pengar. Räkningarna är också betalda.

Men nu har jag bara runt en tusenlapp kvar.

Jag har i stort sett slutat plocka pant. Det tärde på mig mer och mer och blev till slut för mycket.

Snälla, jag behöver tips.

Jag har ingen att vända mig till för ekonomisk hjälp. Ingen familj, ingen släkt.

Tack på förhand.

Du skriver på ett sätt som om du vore en helt normal människa med högre intellekt än snittet. Det är iallafall intrycket jag får. Om jag skulle skriva en tråd som din så skulle jag inte kunna formulera mig lika väl och förklara lika bra, så du är uppenbarligen begåvad och smart. Det gjorde mig genast fundersam hur någon som du kan ha problem? Inte ens jag kan skriva så bra som du gör, tänka som du gör, men jag får flera tiotusentals kronor varje månad, efter skatt, från mitt arbete, och när jag druckit läsk så slänger jag burkarna och flaskorna i återvinningen istället för att panta. Varför har jag det så lätt medan du har det så ansträngt? För din hjärna är det ju inget fel på (medan det säkerligen är fel på min).

Du säger att du inte vill söka försörjningsstöd, samtidigt som du vill ha vår hjälp. Vår hjälp med vad? Hur du kan få mer pengar? Du kan väl söka försörjningsstöd? Eller panta burkar? Om båda dom alternativen inte fungerar, då får vi tänka vidare. Din hjärna verkar ju grym, kan du någonting om datorer? Kan du kanske erbjuda någon tjänst över internet? (där du har bokstavligen miljarder potentiella kunder)

Försörjningsstöd eller jobb. Varför ovillig att ta försörjningsstöd? Det är lika mycket bidrag som a-kassan. A-kassan är ett statligt stöd, medlemsavgiften täcker nästan inget av kostnaden. Med försörjningsstöd har du rätt till 5000+ efter hyran.

Varför vill du inte söka försörjningsstöd? Det är ju till för att hjälpa dig, så bara gör det. Förutom hjälp med det ekonomiska, kan en socialsekreterare förhoppningsvis upprätta en handlingsplan som hjälper dig att komma vidare.

Då du inte verkar klara av att ha normala jobb - du har inte övervägt Samhall då?

Som andra skriver
Varför inte försörjningsstöd

Klart att du ska söka försörjningsstöd, det har du rätt till som alla andra människor i det här landet! Vi är alla garanterade existensminimum och det är av en anledning. Sedan behöver du hjälp av Arbetsförmedlingen - det är det dom är till för - att hitta din egen inriktning. En långsiktig försörjningsmöjlighet. Du ska "skrika" på hjälp där! Man kan t.ex. få träffa en arbetspsykolog eller coach, göra tester som visar ens styrkor och svagheter, få hjälp med en praktikplats som är gratis för arbetsgivaren så att man kan pröva på en arbetsmiljö som man är intresserad av, och sådant.


Ja, här håller jag med. Det är så många som säger att "jag vill inte söka försörjningsstöd, det är bara sådana där LATA BIDRAGSTAGARE som har försörjningsstöd" (nu sa inte TS precis så, men jag läste in det i hans ovilja att söka bidraget), samtidigt som de tycker att det är helt OK att gå på A-kassa, sjukkassa, aktivitetsstöd eller någon annan typ av bidrag som är lika mycket skattepengar det, i åratal.

Rubrik förtydligad.

Mod.

Ja precis och precis som akassan så kräver soc att du aktiverar dig, genom att söka jobb eller går utbildning, arbetstränar eller liknande. Skillnaden och anledning till att akassan finns är att skydda inkomsten så att du inte förlorar hus och bil och liknande. Men har du inget sånt och en låg inkomst från början så gör inte akassan mycket skillnad mot försörjningsstöd.

Är kanske lite mer förnedrande att dom går genom din ekonomi och ställer kanske lite större krav men samtidigt tror jag du får mer hjälp.

Får du in någon typ av arbetsträning så är det fkassan som betalar.

Pappersarbetet för allt sånt här är nog överväldigande för dom flesta, hatar verkligen att få tag I alla arb givaravtal och lönespecer och skit.

Det låter som att du är tjej, men jag kan ha fel.

Som sagt försök ta kontakt med socialen. Det kan kännas skämmigt men är man tvungen så är man. Tänk bara att det är tills du är på fötterna igen så löser det sig.

Lycka till

Edit. Var själv i behov av soc strax efter jag gått ut gymnasiet och var I princip helt knäckt. Men de var väldigt trevliga och det är inget jag skäms över idag.

Jävligt korkad kommentar!
Han klarar ju jobb på kafé mm så det klarar han ju! Han säger bara att han inte är så bra på mera teoretiska jobb.

Nä - han har ju uppenbarligen svårt att få jobb och ännu svårare att faktiskt behålla jobben på grund av sina problem. Och hur mycket "teoretiskt" är det som krävs egentligen? "Stora svårigheter" dessutom.

Det låter ju som att han har någon form av diagnos som gör det svårt för honom att klara av det normala, i ett vanligt arbete.