Hur ska jag få det att gå runt ekonomiskt?

Jobb inom äldreomsorgen? Som timanställd kan du lätt jobba 110% i månaden och plocka ut 25 000:-. Ingen utbildning krävs.

Även LSS boenden på vissa ställen kan man få jobba på utan någon speciell utbildning. Det gäller att få in foten bara, vilken inte är det lättaste alltid, men kämpa på så kommer det säkert att ordna sig för TS.

Orkar inte googla, men tror det finns nåt som heter personligt ombud.[/B ]En person som hjälper folk som har svårt att söka hjälp, eftersom det kan kännas övermäktigt med byråkratin.

Orkar inte googla, men tror det finns nåt som heter personligt ombud.[/B ]En person som hjälper folk som har svårt att söka hjälp, eftersom det kan kännas övermäktigt med byråkratin.

Hej,

Jag har ingen kontakt med familj eller släkt. Jag är ensam och har alltid haft ett stort intresse för att arbeta, men det har nästan alltid varit svårt för mig att hitta jobb.

Ett av mina första riktiga jobb var på ett kafé. Innan dess hade jag haft uppdrag från kommunen och jobbat som värvare, men där kunde jag inte fortsätta eftersom jag inte lyckades få in tillräckligt många medlemmar.

Kaféet blev min första stabila arbetsplats, där jag stannade i nio månader. Jag blev uppskattad av både stamgäster, kollegor och teamledare. Jag var ofta den som hoppade in med kort varsel och tog över pass när andra ville sluta tidigare. Två av mina kollegor var rätt lata, så det var jag som ofta täckte upp. Det här jobbet blev en vändpunkt för mig – både ekonomiskt och för mitt självförtroende. Jag har alltid haft det svårt med pengar och började därför plocka pant. Det var inget jag ville göra, men det hjälpte mig att spara lite extra. Jag började med det redan innan jag fick jobbet på kaféet, men under tiden där ökade det och jag lade undan pengarna på ett sparkonto. Det kändes pinsamt, men blev ett nödvändigt extraknäck.

Efter nio månader tog jobbet slut eftersom jag bara var timanställd. Det tog sedan ungefär ett halvår innan jag fick ett jobb inom kundtjänst, där jag tjänade mer än jag någonsin gjort tidigare. Det var en heltidstjänst på provanställning. Även om jag inte fick fortsätta efter provanställningen fick jag ändå bekräftelse från min teamledare om att jag var uppskattad – precis som på kaféet. Jag insåg att jag är duktig på det sociala, även om det teoretiska ibland brister. Både kunder, kollegor och chefer tyckte om mig. Det var högre upp i organisationen, från ett annat kontor, som beslutet togs att inte förlänga min anställning.

Efter ungefär tre månader som arbetslös hittade jag ett rekryteringsföretag där jag fick ett jobb. Det är tänkt som extrajobb, men jag tog vad som fanns.

Jag skrev inte in mig hos Arbetsförmedlingen förrän i mars 2025. Det gjorde att Alfa-kassan tittade tolv månader bakåt från det datumet – alltså från mars 2024 till mars 2025. Jag saknade en enda månad för att kunna få ersättning. Jag började egentligen på kundtjänsten i slutet av januari 2024, men det spelar ingen roll enligt Alfa-kassan. De räknar bara exakt tolv månader bakåt från det datum man registrerar sig. Det konstiga är att ingen nämnde detta när jag först pratade med dem och lämnade in mina papper. Då sa de bara: "Vi kollar hur mycket du jobbat, och utgår från det för att se hur mycket pengar du kan få."

Om någon där ute vet om ett fel har begåtts, får ni gärna säga till.

Jag har stora svårigheter med det teoretiska och blir nästan utmattad av alla papper som ska samlas in. Det är mycket besvärligt för mig.

Jag vill helst inte söka försörjningsstöd. Jag har det väldigt tufft och hoppas att det finns någon form av hjälp att få.

Som tur var kunde jag betala hyran denna månad, tack vare kombinationen av lön och sparade pengar. Räkningarna är också betalda.

Men nu har jag bara runt en tusenlapp kvar.

Jag har i stort sett slutat plocka pant. Det tärde på mig mer och mer och blev till slut för mycket.

Snälla, jag behöver tips.

Jag har ingen att vända mig till för ekonomisk hjälp. Ingen familj, ingen släkt.

Tack på förhand.

Du skriver på ett sätt som om du vore en helt normal människa med högre intellekt än snittet. Det är iallafall intrycket jag får. Om jag skulle skriva en tråd som din så skulle jag inte kunna formulera mig lika väl och förklara lika bra, så du är uppenbarligen begåvad och smart. Det gjorde mig genast fundersam hur någon som du kan ha problem? Inte ens jag kan skriva så bra som du gör, tänka som du gör, men jag får flera tiotusentals kronor varje månad, efter skatt, från mitt arbete, och när jag druckit läsk så slänger jag burkarna och flaskorna i återvinningen istället för att panta. Varför har jag det så lätt medan du har det så ansträngt? För din hjärna är det ju inget fel på (medan det säkerligen är fel på min).

Du säger att du inte vill söka försörjningsstöd, samtidigt som du vill ha vår hjälp. Vår hjälp med vad? Hur du kan få mer pengar? Du kan väl söka försörjningsstöd? Eller panta burkar? Om båda dom alternativen inte fungerar, då får vi tänka vidare. Din hjärna verkar ju grym, kan du någonting om datorer? Kan du kanske erbjuda någon tjänst över internet? (där du har bokstavligen miljarder potentiella kunder)

Hur går man till väga? Måste man visa intyg?

Kostar det pengar?

Hej,

Jag har ingen kontakt med familj eller släkt. Jag är ensam och har alltid haft ett stort intresse för att arbeta, men det har nästan alltid varit svårt för mig att hitta jobb.

Ett av mina första riktiga jobb var på ett kafé. Innan dess hade jag haft uppdrag från kommunen och jobbat som värvare, men där kunde jag inte fortsätta eftersom jag inte lyckades få in tillräckligt många medlemmar.

Kaféet blev min första stabila arbetsplats, där jag stannade i nio månader. Jag blev uppskattad av både stamgäster, kollegor och teamledare. Jag var ofta den som hoppade in med kort varsel och tog över pass när andra ville sluta tidigare. Två av mina kollegor var rätt lata, så det var jag som ofta täckte upp. Det här jobbet blev en vändpunkt för mig – både ekonomiskt och för mitt självförtroende. Jag har alltid haft det svårt med pengar och började därför plocka pant. Det var inget jag ville göra, men det hjälpte mig att spara lite extra. Jag började med det redan innan jag fick jobbet på kaféet, men under tiden där ökade det och jag lade undan pengarna på ett sparkonto. Det kändes pinsamt, men blev ett nödvändigt extraknäck.

Efter nio månader tog jobbet slut eftersom jag bara var timanställd. Det tog sedan ungefär ett halvår innan jag fick ett jobb inom kundtjänst, där jag tjänade mer än jag någonsin gjort tidigare. Det var en heltidstjänst på provanställning. Även om jag inte fick fortsätta efter provanställningen fick jag ändå bekräftelse från min teamledare om att jag var uppskattad – precis som på kaféet. Jag insåg att jag är duktig på det sociala, även om det teoretiska ibland brister. Både kunder, kollegor och chefer tyckte om mig. Det var högre upp i organisationen, från ett annat kontor, som beslutet togs att inte förlänga min anställning.

Efter ungefär tre månader som arbetslös hittade jag ett rekryteringsföretag där jag fick ett jobb. Det är tänkt som extrajobb, men jag tog vad som fanns.

Jag skrev inte in mig hos Arbetsförmedlingen förrän i mars 2025. Det gjorde att Alfa-kassan tittade tolv månader bakåt från det datumet – alltså från mars 2024 till mars 2025. Jag saknade en enda månad för att kunna få ersättning. Jag började egentligen på kundtjänsten i slutet av januari 2024, men det spelar ingen roll enligt Alfa-kassan. De räknar bara exakt tolv månader bakåt från det datum man registrerar sig. Det konstiga är att ingen nämnde detta när jag först pratade med dem och lämnade in mina papper. Då sa de bara: "Vi kollar hur mycket du jobbat, och utgår från det för att se hur mycket pengar du kan få."

Om någon där ute vet om ett fel har begåtts, får ni gärna säga till.

Jag har stora svårigheter med det teoretiska och blir nästan utmattad av alla papper som ska samlas in. Det är mycket besvärligt för mig.

Jag vill helst inte söka försörjningsstöd. Jag har det väldigt tufft och hoppas att det finns någon form av hjälp att få.

Som tur var kunde jag betala hyran denna månad, tack vare kombinationen av lön och sparade pengar. Räkningarna är också betalda.

Men nu har jag bara runt en tusenlapp kvar.

Jag har i stort sett slutat plocka pant. Det tärde på mig mer och mer och blev till slut för mycket.

Snälla, jag behöver tips.

Jag har ingen att vända mig till för ekonomisk hjälp. Ingen familj, ingen släkt.

Tack på förhand.

Njet, inga pengar. https://personligtombud.se/

Kolla på sidan och kontakta ett personligt ombud och berätta precis vad du skrivit i tråden, så får du säkert hjälp. De är nog vana vid personer som har precis din problematik.

Tack! Jag söker och skrev till personlig ombud.

Just nu känner jag mig nästan utmattad, lite för att jag inte kan äta ordentligt.

Jag har bara mest kaffe i magen, kan man säga.

Jag hoppas inte att jag kommer till Samhall. Jag kan klara jobb, så som kafé och annat.

Jag har fått god feedback för min sociala del och försäljning + service.

Bra att du kollar upp personligt ombud. Den är en av de tre varianter jag föreslog.
Var öppen och ärlig med ditt mående och situation. De är kostnadsfritt och till för att hjälpa. De kommer nog önska att du har diagnos på papper men man kan också säga att man är totalt utmattad o behöver hjälp för att få rätsida på livet.
Den personen du sedan träffar kan hjälpa dig vidare med ansökningar, vare sig det gäller försörjningsstöd eller att komma till läkare ifall du behöver det.
Det enda är att du behöver göra ditt bästa att vara aktiv och visa att du verkligen vill detta och behöver hjälp. Det kostar energi i stunden att kämpa men det blir värt det i längden.