Vad är en alfaman?

Helt korrekt imho. ViIlket gör det till en ganska vanlig egenskap hos män.

Jo, men det här är ett vettigt svar. Båda bör behandla varandra på bästa sätt.

Jag tycker det är lite av en veckorevyfråga ändå? Det är inte ett livsstilsval.

Sen är det så att alla är inte alfa på samma sätt. Folk är olika.

Men jag tror att plikt och moral är viktiga egenskaper.

Man har ett protokoll man följer vilket gör att det finns rutiner i tänkandet kring vad som är rätt och fel sätt att göra saker på.

Jag menar, backstabbing och skitsnack är inte direkt vad man förknippar med alfa. Det är ganska omanliga grejer.

Helt fel.

En alfa är en man som är naturligt ledande, självsäker och trygg i sig själv. Det är en man som andra följer eller lyssnar på, utan att han behöver tvinga fram det.

Egenskaper såsom mod, disciplin, integritet, styrka och förmågan att ta hand som sig själv och andra.

Med andra ord inget som du besitter utifrån ditt inlägg.

You will rise to the occasion.

I själva verket ofta just "mamma". Dessutom.

Absolut bör båda behandla varandra på bästa sätt. Men frågan var om alfaman så fokuserade endast ur det manliga perspektivet.

Jag håller med om "alfaman" är något av en motsägelse i termer.

Om det fanns riktiga "alfamän" så skulle de dels inte se sig själv som "alfa", dels inte ens anse att termen är betydelsefull. Vilket göra att alla som anser sig vara "alfa", som försöker visa att man är "alfa" eller som aspirerar på att bli det inte är det, per definition. En "riktig alfa" behöver ju aldrig vara "alfa" .

Samma argument kan tillämpas på stora delar av de extremt töntiga "alfa"-diskussionerna som blossar upp med jämna mellanrum, för att inte tala om de löjliga alfa-profeter som också dyker upp ur jorden.

En annan anakronism i hela konceptet: alla kan ju inte vara "alfa", tvärtom måste det finnas mycket fler "betor" för att det ska kunna finnas "alfor". Ändå verkar alfa-idiotin på internet utgå från att alla ska sträva efter att bli "alfa".

Och på tal om att "sträva efter", så bygger en massa av alfa-tjafset på hur man ska bete sig så att man uppfattas som "alfa". Också det är förstås en motsägelse i termer, för enligt deras egen alfa-beskrivning så är en alfa-hanne nån som bara är. Att bete sig "alfa", eller att ens tänka i termerna, innebär (igen) per definition att man inte är det. Att gå omkring och tänka på hur man ska vara "alfa" är alltså enlogisk omöjlighet, och alla som gör det och "lyckas" har i så fall bara åstadkommit en fake alfa. Jättefantastiskt!!!

Är man någorlunda intelligent och besitter åtminstone en begränsad livserfarenhet så inser man förstås allt det här. Det innebär att hela alfa-stuket och intelligens helt enkelt är okompatibla egenskaper. Det går helt enkelt inte att vara "alfa" och "intelligent" samtidigt, för att kunna vara "alfa" måste man vara tillräckligt... ska vi säga "enkel". Då fixar man att vara en naturlig, moraliskt klar och redig ledargestalt som schysst tar hand om alla "betor" och kvinnor, utan att nånsin själv ens reflektera över det. Och det är inget fel i det, världen behöver minsann sådana människor, Men du hittar inte en enda av dem på forum om "alfa" på internet .

Det bästa till sist. Det finns en del kvinnor som omhuldar det manliga "alfa"-begreppet. Det är antingen för att de är hjärntvättade bimbosar som fått en sådan manlig roll inpräntad i sitt medvetande eller för att de är smarta. Betydligt smartare än manliga "alfor", både gentemot den äkta och fake-varianten. Och för att det ska vara klart så är alla patriarkaliska, konservativa män "alfor" i det första fallet, eftersom utgångspunkten är nån variant av en patriarkalisk, kosevativ könsrollsfördelning ("kvinnan tige i församlingen", typ).

Men det lustigaste av allt är för vissa smarta kvinnor är en manlig "alfahanne" den manliga motsvarigheten till den lydiga, sexiga, uppskattande hemmakvinna som ska stå vid spisen och föda ens barn. Dvs. en slags könsrollsbaserad service-funktion som är väldigt bekväm, för en själv. Det kostar inte så mycket att "beundra" sin "alfamans" ledarskap, att säga "ja älskling, du vet alltid bäst" och att med jämna mellanrum säga "oooh, så stora muskler du har!", om man den vägen får till en sån försörjare, försvarare och älskare man vill ha. Och förstås allt som kommer till per automatik, matkassebärare, soputförare, däcksbytare, rörmokare, gräsklippare, flyttkarl, musdödare... you name it (en "alfahanne" bemästrar ju allt).

Egentligen är själva "alfa"-begreppet alldeles för banalt för att vara vidare intressant. Det som däremot är litet intressant är de psykologiska drivkrafter som får en del män att köpa in sig i hela alfa-mindsetet. Och att de är faktiskt inte alla korkade heller, så det ska till rätt starka psykologiska drivkrafter för den nivå av självförblindelse som krävs...

Det är ingenting man är hela livet om man tittar på vad begreppet kommer ifrån.

Tvärtom är biologismer i det fallet en tvångströja för män.

För in tid i ekvationen. Jag är så j-vla tjatig jag borde gå och demensundersöka mig.

Det här vi förnimmer som kallas liv är en process vi genomgår i en livscykel som har en början och ett slut.

Vi stiger och faller som vågor på havet.

edit/rättning: det här är varför att lämna information vidare mellan generationerna som en stafettpinne är så viktigt för män. Har de ingen karta tar det väldigt lång tid att förstå processen.

En man som leder andra män.

Män som ägnar sig åt att prata om hur jävla alfa de är och hur beta andra män är är inte alfa-män.

Socialantropologi, etnologi och sociologi --> Manosfärer, maskulinism och mansrörelser
/Moderator

Enligt männen här är simps = bad boys och alfahannar