Måste man berätta allt i ett förhållande?

Det måste man väl inte. Det är väl mer så att det kan vara en varningsflagg om man känner ett behov av att dölja saker eller att man inte känner att man kan berätta allt gör sin partner. Kan du inte berätta allt om dig själv för din livspartner är denne inget bra livspartners-material.
Sedan är det också allmänt oschysst att dölja saker som du vet att din partner inte skulle tolerera. Då är det bättre att bara inse att ni inte är kompatibla.

Det man har bestämt sig för sedan länge för att inte berätta och oberoende av förhållanden, världsläget, vem som är president i Guatemala osv det ska du hålla för dig själv! I övrigt stämmer jag in med de övriga, var ärlig.

Min erfarenhet är att det ofta är till en fördel att inte dela med sig för mycket

Absolut inte, man kan gott vara lite hemlighetsfull, saker brukar ju komma fram och falla på plats förr eller senare ändå. Men nu är ju jag snubbe och inte kvinna kanske är värt att kommentera.

Tack för era svar. Som ni säger, det beror väl på vem partnern är. Jag har ofta gått ut hårt med vilken idiot jag är och om de stannar, då vet jag att vederbörande verkligen älskar mig. Eller älskar idioter i allmänhet, vad vet jag.

Jag vill absolut inte lura någon, utan vill kunna vara mig själv ihop med en annan idiot. Som ska kunna känna att man kan vara öppen med allt inför mig.

T ex, jag har som hobby att överdriva de flesta situationer eller fabulera, på skämt givetvis. Och det har jag varit öppen med. Men en tjej jag hade vände det till att jag öppet erkände att jag är en lögnare och hon trodde sedan att jag ljög om allt. Bör jag tona ned denna delen av min sjuka personlighet?

Ok, detta besvarade min senaste fråga. Tack.

Nu beror det ju visserligen på vad du skämtar om. Å vissa saker ska man inte skoja om. Handlingar säger ju mer än ord även. Så jag vet ju inte vad din senaste ansåg vad du ljög om å ansåg att du var en lögnare.

Men exempelvis vad jag skulle ta som en lögn.. Om nån jag träffa påstår att denne är intresserad av mig å vill fortsätta att träffa mig för att vi trivs ihop etc men visar sen i samtal att denne är likgiltig inför att förlora mig samt verkar vilja ses mer sällan än ofta så skulle jag iaf ta det som att personen ljuger. För handlingar säger mer än ord. Är du med i mitt tänk här?


Det är ju självklart att man ska kunna vara sig själv när man är med nån.

Jag har testat att bli pissad i ansiktet av en hora en gång och jag kommer nog inte berätta om den händelsen om jag träffar någon seriöst. Trotsat det ju är sådana grejer som verkligen definierar en. Man blir ju rätt automatiskt ’han som blir nedpissad av horor’’ om information som denna kommer ut.

Men jag anser mig vara mer än att definieras av den här enskilda lilla konstigheten. En enda dag liksom. Alla andra dagar klarade jag mig utan det.

Men det är iaf inte alla som skulle gå med på det där antar jag och jag är rätt säker på att hennes bild av mig kraftigt skulle förändras om hon visste om det. Det var ju ändå min idé. En isolerad dålig höstdag. Bara en enda timma utav en hel dag dessutom.

Så, nej. Ärlighet är något jag alltid har försökt undvika i mitt liv.

Så lite som möjligt från start..

Jag är med i ditt tänk. Så som i ditt exempel är ju rent hyckleri. Jag har mer ett mustigt språk och gillar att brodera ut scener då jag beskriver dem, för att allt ska låta mer spännande och roligt, som en krydda i livet. Men jag brukar alltid berätta att jag ljuger/ överdriver, och ibland tas det som att man inte kan lita på något jag säger överhuvudtaget. Jag har Asperger så jag vet att jag ofta missförstås/ och även missuppfattar andra.

Nu är ju det här flashback å finns ju en å annan lirare här. Så måste fråga..
Brodera ut scener? Vad menas med det? Menar du måhända att du planterar en scen/scener, tar kanske foto å skickar till vederbörande å som sen då tror att det är nåt som egentligen inte är?

Om det är typ det du menar.. Varför gör du så? För reaktion? För att sen bedyrar att det är övertänkande å hjärnspöken hos mottagaren när denne börjar få konstiga tankar i huvudet?

Om det är nåt sånt scenario så måste jag säga att det är ett väldigt märkligt sätt att skrämma bort en potentiell partner på å absolut ett sånt "skoj å skämt" man inte kan göra mot nån annan. Hade nån gjort ett sånt scenario mot mig så hade jag oxå trott att vederbörande ljög om/när personen i fråga bedyrade att jag såg fel på nån bild.

Undvika ärlighet. Bra att veta. 👍 Jag ska inte heller berätta för min nästkommande om när jag blev pissad i ansiktet. Det är ju rätt ointressant. Skulle dock inte döma henne om hennes erfarenheter. Jag har aldrig känt mig sexig så jag brukar ändå bara tänka på mina partners i situationer med andra.