Citat:
Jag känner personligen folk som resonerat så. Typ att de hade varit sambos en massa år, och var nöjda med det, och tyckte att äktenskap är något fis-borgerligt och förlegat. Men när de fick en påminnelse om hur fort det kan gå (t.ex. när den ena fick en hjärtattack eller stroke), så gifte de sig ändå för att säkra upp att kvinnan ska få bo kvar i huset om mannen dör först. Annars måste hon sälja huset för att lösa ut hans barn, om det inte finns tillräckligt med bankmedel för att täcka laglotten med.
Styvbarn får - som du väl vet - ut sitt arv direkt när deras biologiska förälder dör, detta går med enbart testamente att begränsa ner till laglotten. Men i ett äktenskap får frun först och främst behålla sin giftorätt, som är hälften av allting i boet, när maken dör. Detta gör enorm skillnad, eftersom sambos inte har någon arvsrätt (dock får de behålla några basbelopp under alla omständigheter, minns inte hur många nu). Och sedan kan man dessutom minska ner styvbarnens arv - som är den andra halvan - med ytterligare hälften, genom att skriva detta om laglotten i testamentet.
Onkel Bertil borde inte vara ett problem, för han har ingen laglott att kräva ut. Där räcker det med att testamentera stugan till sin sambo, vilket man har all rätt att göra.