Klarar inte sluta (dricka alkohol)

Väl.. Är fortfarande här och räknar med att bli här, lite långt nere for tiden, hur har man råd? (väl jobbat i oljan i Norge och försäkring över öronen) borde vara bra män behöver ju inte tänka pengar.... inte så bra när man hamnat i skiten har gått igenom vården med antabus och allt, måste sluta då jag bara supade mig igenom obehaget och allt. Vet inte helt vad jag ska göra. Men man måste väl vilja sluta och är där iallafall

Problemet med det är ju att det är saker som är jobbigt du nämner. Jag vet inget tråkigare tex än löpning bara för att. Det är så förbannat trist bara. Ska du ersätta ett beroende med ett annat måste det ju vara något som är kul eller som man åtminstone vill.

Om du inte klarar av att sluta dricka på egen hand så får du ta hjälp. Börja med att kontakta kommunens beroendeteam och lägg upp en plan. Sen in på avgiftningen. Du skriver att du redan testat Antabus tidigare så det låter som att du gjort denna resan tidigare.

Vill du vara mer drastisk så får du nyktra till tillräckligt så att du börjar bli abstinent och sedan söka akutpsyk, sedan därifrån lägga upp en plan framåt för varaktig nykterhet.

Har själv legat över dom mängderna men det tempot klarar jag inte av att hålla mer än 4-5 dagar innan kroppen säger ifrån och spyr upp allt jag dricker.

Det gäller då att ingen granne säljer hembränt…

Tyvärr hänvisar akutpsykiatrin till kommunens socialtjänst oftast. Det är de som har ansvar för missbruksenheten. Ett dilemma är att socialtjänsten anser att personen måste bli av med de psykiatriska besvären innan missbruksvården kan ta över. Den psykiatriska vården inom Landstinget anser att personen främst har missbruksproblem och hänvisar i sin tur till kommunal socialtjänst.

Så kan en person hamna mellan stolarna. Personen har både alkohol- och psykiska problem men ”vad är hönan och vad är ägget” sätter inte sällan käppar i hjulet.

Ja. Hjärnan behöver få samma dopaminkick som vid alkoholintaget, för att man ska vilja göra något annat än att dricka.

Tricket med att sluta är att inte ha något hemma. Det är alltså när man står där i systembolaget som man ska kämpa emot. Helst inte gå dit överhuvudtaget.

En liter sprit och 6 folköl varje dag under en lång period. Det kommer inte bli nådigt om han slutar, rent av livsfarligt. TS, måste ta sig till beroendeakuten.

Nedtrappning går men det är svårt om när man är fast i skiten.

Hade det varit så enkelt så hade alla blivit botade och levt lyckliga i alla sina dagar. Men visst, lita du på att mamma staten löser allt (hur har det gått hittills, bland högsta narkotikadödligheten i OECD?), existentiell ångest och ensamhet också.

Ja. Det är ett jävla aber det där. Mycket är jobbigt, och när man är deprimerad (alkohol hänger ju ofta ihop med depression och ångest) orkar man inte leta den skiten utan tar en enkel väg ut (sprit, mat, spel, mobil/tv, allt som ger snabbt stimuli). Har man pengar kan man ju lättare köpa hjälp med sådant där, men i Sverige är även det svårt (i USA finns t.ex. en marknad för personliga assistenter som kör runt en). Typ fallskärmshoppning och annat adrenalinskapande kanske?

Undrar varför det är så, och om det gäller andra länder än Sverige? Borde vara en no-brainer, iaf idag med all kunskap, att missbruk och psykisk ohälsa ofta(st) hänger ihop. Är det Sveriges långa "vana" av fylleri och alkoholrelaterade problem? Den lutherska moraliska synen på alkoholkonsumtion? Instanserna borde sammanlänkas, men är mycket annat från en svunnen tid som borde förändras idag. Verkar väldigt svårrörligt och svårförändrat.

Jag tror att problematiken till stor del beror på uppdelningen mellan kommun och landsting. De har ju två olika ekonomier och bollar missbrukarna mellan sig, för vem ska betala? Dessutom har Socialtjänsten blivit mer restriktiva med att bevilja behandlingshem för de som återfaller i sitt missbruk. Det gör ju tyvärr väldigt många. Det är en lång väg att vandra för att komma ur missbruket och ett par återfall på vägen, är mer regel än undantag.

På grund av kommunernas många gånger ansträngda ekonomi, kanske man beviljas behandling en eller ett par gånger. Förr kunde missbrukaren åka in och ut på behandling i princip hur många gånger som helst. De tiderna är förbi. Missar man sin chans, tar ett återfall, tvingas lämna behandlingshemmet pga det och ansöker hos Socialtjänsten om en chans till, är det som sagt inte säkert att man beviljas det.