Vad gör man när man hamnat i konflikt med chefen?

Blir väl marigt för arbetsgivaren om personal helt plötsligt ska vara ledig två veckor? Oavsett betald/obetald ledighet så behöv

En mycket tråkig utveckling på mitt jobb har inträffat. Mitt nya jobb flöt på helt okej i ett par månader, men när jag sade att jag ville ta en vilopaus på ett par veckor (har problem med magen och ångest) så blev det en helt annan dynamik. Inte bara så ville han göra avdrag på lönen för att jag tog ledigt (obetalt ledigt) på studs - hans tonläge har förändrats helt. Han tycker att jag är en svikare och att jag gjort ett dåligt jobb (vilket jag håller med om, jag har gjort ganska halvhjärtade insatser många av dagarna, vilket är skälet till varför jag sade OK till avdraget på lönen). Det verkar som att han mår dåligt och han har nämnt konkurshot en gång, så min gissning är att det är skälet till att han är ur balans.

Men - det finns ju en gräns, eller hur? Jag har väl fortfarande rättigheter, trots att hans värld skakar, och att jag gått på autopilot på jobbet? Och han har väl fortfarande skyldigheter? Inatt är det löning och jag har ingen aning om vad jag kommer att få för lön (han har inte skickat mig någon lönespecifikation, vilket han alltid gjort tidigare i god tid) så jag flyger i blindo här - det känns som att han spelar något skumt psykologiskt rävspel med mig.

Jag ifrågasatte löneavdraget (ca 5k) en gång och då sade han att jag skulle skämmas för att jag käftade emot. Så jag sade ingenting efter det, men det är konstigt hur han agerar nu (ignorerar sms, skickar inte lönespecifikation) - vem har rätt, vem har fel? Hur mycket överseende med en chef som är på dåligt humör ska man ha? Är det inte oprofessionellt agerande att inte skicka mig en lönespecifikation innan löningen så att jag kan se hur löneavdraget påverkar min lön?

Jag jobbar som chaufför, för övrigt (ett litet åkeri som "seglar under" ett stort företags flagg, det funkar som McDonalds dvs franchising). Det här är en bransch som folk bör undvika eftersom att inga kollektivavtal följs, så det är rena rama vilda västern. När jag kastade mig in i den här branschen så var jag helt säker på att det skulle finnas kollektivavtal med bra villkor, med facit i hand är kollektivavtal, grundlön etc något att bara se i stjärnorna efter, det finns inte i verkligheten.

En mycket tråkig utveckling på mitt jobb har inträffat. Mitt nya jobb flöt på helt okej i ett par månader, men när jag sade att jag ville ta en vilopaus på ett par veckor (har problem med magen och ångest) så blev det en helt annan dynamik. Inte bara så ville han göra avdrag på lönen för att jag tog ledigt (obetalt ledigt) på studs - hans tonläge har förändrats helt. Han tycker att jag är en svikare och att jag gjort ett dåligt jobb (vilket jag håller med om, jag har gjort ganska halvhjärtade insatser många av dagarna, vilket är skälet till varför jag sade OK till avdraget på lönen). Det verkar som att han mår dåligt och han har nämnt konkurshot en gång, så min gissning är att det är skälet till att han är ur balans.

Men - det finns ju en gräns, eller hur? Jag har väl fortfarande rättigheter, trots att hans värld skakar, och att jag gått på autopilot på jobbet? Och han har väl fortfarande skyldigheter? Inatt är det löning och jag har ingen aning om vad jag kommer att få för lön (han har inte skickat mig någon lönespecifikation, vilket han alltid gjort tidigare i god tid) så jag flyger i blindo här - det känns som att han spelar något skumt psykologiskt rävspel med mig.

Jag ifrågasatte löneavdraget (ca 5k) en gång och då sade han att jag skulle skämmas för att jag käftade emot. Så jag sade ingenting efter det, men det är konstigt hur han agerar nu (ignorerar sms, skickar inte lönespecifikation) - vem har rätt, vem har fel? Hur mycket överseende med en chef som är på dåligt humör ska man ha? Är det inte oprofessionellt agerande att inte skicka mig en lönespecifikation innan löningen så att jag kan se hur löneavdraget påverkar min lön?

Jag jobbar som chaufför, för övrigt (ett litet åkeri som "seglar under" ett stort företags flagg, det funkar som McDonalds dvs franchising). Det här är en bransch som folk bör undvika eftersom att inga kollektivavtal följs, så det är rena rama vilda västern. När jag kastade mig in i den här branschen så var jag helt säker på att det skulle finnas kollektivavtal med bra villkor, med facit i hand är kollektivavtal, grundlön etc något att bara se i stjärnorna efter, det finns inte i verkligheten.

Visst är det så, men det händer väl hela tiden på alla arbetsplatser speciellt med föräldrar som ska vabba direkt när ungen får ett skavsår? Dessutom får de betalt för kalaset.

Det som hänt är att han vill att jag ska betala en räkning som han betalade åt mig (en introduktionskurs för ett halvår sedan). Nu när jag tog paus så vill han som kompensation att jag ska betala den räkningen till honom retroaktivt.

När en anställd har rörlig lön, exempelvis provision eller ackordslön, finns inga regler i sjuklönelagen om hur sjuklön ska beräknas.

En mycket tråkig utveckling på mitt jobb har inträffat. Mitt nya jobb flöt på helt okej i ett par månader, men när jag sade att jag ville ta en vilopaus på ett par veckor (har problem med magen och ångest) så blev det en helt annan dynamik. Inte bara så ville han göra avdrag på lönen för att jag tog ledigt (obetalt ledigt) på studs - hans tonläge har förändrats helt. Han tycker att jag är en svikare och att jag gjort ett dåligt jobb (vilket jag håller med om, jag har gjort ganska halvhjärtade insatser många av dagarna, vilket är skälet till varför jag sade OK till avdraget på lönen). Det verkar som att han mår dåligt och han har nämnt konkurshot en gång, så min gissning är att det är skälet till att han är ur balans.

Men - det finns ju en gräns, eller hur? Jag har väl fortfarande rättigheter, trots att hans värld skakar, och att jag gått på autopilot på jobbet? Och han har väl fortfarande skyldigheter? Inatt är det löning och jag har ingen aning om vad jag kommer att få för lön (han har inte skickat mig någon lönespecifikation, vilket han alltid gjort tidigare i god tid) så jag flyger i blindo här - det känns som att han spelar något skumt psykologiskt rävspel med mig.

Jag ifrågasatte löneavdraget (ca 5k) en gång och då sade han att jag skulle skämmas för att jag käftade emot. Så jag sade ingenting efter det, men det är konstigt hur han agerar nu (ignorerar sms, skickar inte lönespecifikation) - vem har rätt, vem har fel? Hur mycket överseende med en chef som är på dåligt humör ska man ha? Är det inte oprofessionellt agerande att inte skicka mig en lönespecifikation innan löningen så att jag kan se hur löneavdraget påverkar min lön?

Jag jobbar som chaufför, för övrigt (ett litet åkeri som "seglar under" ett stort företags flagg, det funkar som McDonalds dvs franchising). Det här är en bransch som folk bör undvika eftersom att inga kollektivavtal följs, så det är rena rama vilda västern. När jag kastade mig in i den här branschen så var jag helt säker på att det skulle finnas kollektivavtal med bra villkor, med facit i hand är kollektivavtal, grundlön etc något att bara se i stjärnorna efter, det finns inte i verkligheten.

FK betalar vabb. Jag förstår ditt dilemma, men försök förstå att arbetsgivare har känsliga nerver, de får stressmage och eksem när någon helt plötsligt vill ta ledigt två veckor. Finns ett konkurshot är väl arbetsgivaren dessutom rejält pressad, reptilhjärnan kommer fram. Följ spelets regler; orkar du inte jobba pga magproblem och ångest så sök läkare. Man har ju för övrigt rätt vara hemma pga sjukdom en vecka utan läkarintyg.

En mycket tråkig utveckling på mitt jobb har inträffat. Mitt nya jobb flöt på helt okej i ett par månader, men när jag sade att jag ville ta en vilopaus på ett par veckor (har problem med magen och ångest) så blev det en helt annan dynamik. Inte bara så ville han göra avdrag på lönen för att jag tog ledigt (obetalt ledigt) på studs - hans tonläge har förändrats helt. Han tycker att jag är en svikare och att jag gjort ett dåligt jobb (vilket jag håller med om, jag har gjort ganska halvhjärtade insatser många av dagarna, vilket är skälet till varför jag sade OK till avdraget på lönen). Det verkar som att han mår dåligt och han har nämnt konkurshot en gång, så min gissning är att det är skälet till att han är ur balans.

Men - det finns ju en gräns, eller hur? Jag har väl fortfarande rättigheter, trots att hans värld skakar, och att jag gått på autopilot på jobbet? Och han har väl fortfarande skyldigheter? Inatt är det löning och jag har ingen aning om vad jag kommer att få för lön (han har inte skickat mig någon lönespecifikation, vilket han alltid gjort tidigare i god tid) så jag flyger i blindo här - det känns som att han spelar något skumt psykologiskt rävspel med mig.

Jag ifrågasatte löneavdraget (ca 5k) en gång och då sade han att jag skulle skämmas för att jag käftade emot. Så jag sade ingenting efter det, men det är konstigt hur han agerar nu (ignorerar sms, skickar inte lönespecifikation) - vem har rätt, vem har fel? Hur mycket överseende med en chef som är på dåligt humör ska man ha? Är det inte oprofessionellt agerande att inte skicka mig en lönespecifikation innan löningen så att jag kan se hur löneavdraget påverkar min lön?

Jag jobbar som chaufför, för övrigt (ett litet åkeri som "seglar under" ett stort företags flagg, det funkar som McDonalds dvs franchising). Det här är en bransch som folk bör undvika eftersom att inga kollektivavtal följs, så det är rena rama vilda västern. När jag kastade mig in i den här branschen så var jag helt säker på att det skulle finnas kollektivavtal med bra villkor, med facit i hand är kollektivavtal, grundlön etc något att bara se i stjärnorna efter, det finns inte i verkligheten.

Man säger inte till sin nya chef att man behöver ha lite ledigt för att man behöver vila lite.
Vad fan trodde du att du skulle göra på jobbet? Jag vet att jobb som chaufför kan vara rätt stressiga men att säga att man måste hem och vila några veckor funkar inte.

Mår man dåligt så får man i så fall sjukanmäla sig och vara hemma en vecka och kan man då inte få ett sjukintyg (de skriver sällan intyg för att man är trött och behöver vila) så får man gå tillbaka till jobbet.

Jag förstår din chef om han blir sur även om du ändå ska ha en lönespec.