En mycket tråkig utveckling på mitt jobb har inträffat. Mitt nya jobb flöt på helt okej i ett par månader, men när jag sade att jag ville ta en vilopaus på ett par veckor (har problem med magen och ångest) så blev det en helt annan dynamik. Inte bara så ville han göra avdrag på lönen för att jag tog ledigt (obetalt ledigt) på studs - hans tonläge har förändrats helt. Han tycker att jag är en svikare och att jag gjort ett dåligt jobb (vilket jag håller med om, jag har gjort ganska halvhjärtade insatser många av dagarna, vilket är skälet till varför jag sade OK till avdraget på lönen). Det verkar som att han mår dåligt och han har nämnt konkurshot en gång, så min gissning är att det är skälet till att han är ur balans.
Men - det finns ju en gräns, eller hur? Jag har väl fortfarande rättigheter, trots att hans värld skakar, och att jag gått på autopilot på jobbet? Och han har väl fortfarande skyldigheter? Inatt är det löning och jag har ingen aning om vad jag kommer att få för lön (han har inte skickat mig någon lönespecifikation, vilket han alltid gjort tidigare i god tid) så jag flyger i blindo här - det känns som att han spelar något skumt psykologiskt rävspel med mig.
Jag ifrågasatte löneavdraget (ca 5k) en gång och då sade han att jag skulle skämmas för att jag käftade emot. Så jag sade ingenting efter det, men det är konstigt hur han agerar nu (ignorerar sms, skickar inte lönespecifikation) - vem har rätt, vem har fel? Hur mycket överseende med en chef som är på dåligt humör ska man ha? Är det inte oprofessionellt agerande att inte skicka mig en lönespecifikation innan löningen så att jag kan se hur löneavdraget påverkar min lön?
Jag jobbar som chaufför, för övrigt (ett litet åkeri som "seglar under" ett stort företags flagg, det funkar som McDonalds dvs franchising). Det här är en bransch som folk bör undvika eftersom att inga kollektivavtal följs, så det är rena rama vilda västern. När jag kastade mig in i den här branschen så var jag helt säker på att det skulle finnas kollektivavtal med bra villkor, med facit i hand är kollektivavtal, grundlön etc något att bara se i stjärnorna efter, det finns inte i verkligheten.
Men - det finns ju en gräns, eller hur? Jag har väl fortfarande rättigheter, trots att hans värld skakar, och att jag gått på autopilot på jobbet? Och han har väl fortfarande skyldigheter? Inatt är det löning och jag har ingen aning om vad jag kommer att få för lön (han har inte skickat mig någon lönespecifikation, vilket han alltid gjort tidigare i god tid) så jag flyger i blindo här - det känns som att han spelar något skumt psykologiskt rävspel med mig.
Jag ifrågasatte löneavdraget (ca 5k) en gång och då sade han att jag skulle skämmas för att jag käftade emot. Så jag sade ingenting efter det, men det är konstigt hur han agerar nu (ignorerar sms, skickar inte lönespecifikation) - vem har rätt, vem har fel? Hur mycket överseende med en chef som är på dåligt humör ska man ha? Är det inte oprofessionellt agerande att inte skicka mig en lönespecifikation innan löningen så att jag kan se hur löneavdraget påverkar min lön?
Jag jobbar som chaufför, för övrigt (ett litet åkeri som "seglar under" ett stort företags flagg, det funkar som McDonalds dvs franchising). Det här är en bransch som folk bör undvika eftersom att inga kollektivavtal följs, så det är rena rama vilda västern. När jag kastade mig in i den här branschen så var jag helt säker på att det skulle finnas kollektivavtal med bra villkor, med facit i hand är kollektivavtal, grundlön etc något att bara se i stjärnorna efter, det finns inte i verkligheten.