Vad fick er att bli normala?

Vad fick er att bli normala?

Jag har alltid haft något fel i huvudet. Något är trasigt, skevt, felkopplat. Jag vet inte exakt vad det är kanske är det sömnparalysen, kanske är det sakerna jag ser ibland. Jag praktiserar en gammal religion från centralamerika pga detta.

Allt det här tillsammans gör att jag aldrig riktigt känner att jag passar in. Jag är en risktagare. Inte på det där Linkedin sättet, utan på det där livsfarliga, destruktiva sättet. Jag jagar känslan av kaos. Jag behöver storm för att känna att jag lever. Har aldrig riktigt behövt stå till svars för mina val heller. Inte på riktigt. Kanske en gång. Resten har jag glidit undan. Alltid lugnet före stormen, men sen… jag förstör alltid min egen ro. Blir uttråkad av trygghet. Äcklad av rutin.

Jag älskar att arbeta, men jag klarar inte av att göra samma sak för länge. Har haft fler jobb än jag kan minnas. Samma sak med kvinnor. Jag ville bara ha en. En enda. En som räcker. Men hur fan ska det gå till i den här världen? Allt tar ju slut. Alltid. Några månader, kanske ett år om man har tur, sen är man där igen, ensam, bärs i handen, eller bara tom. Jag har varit kär hundra gånger. Och varje gång trodde jag att det var på riktigt. Det är ett jävla skämt nu.

Politik? Jo, jag var där också. Trodde på idéer. På förändring. På rättvisa. Tills jag såg vad det var, ett jävla skådespel, en cirkus av psykopater och narcissister som pissar på oss från sina jävla piedestaler. Det är ett maktspel. Inget annat.

Och sen har vi gangstrarna. Dom där som spelar tuffa, poserar som bröder men säljer varandra för några tusenlappar. Ormar. Insekter. De kanske är de värsta av oss alla. Smutsiga lögner i mänsklig form. Avskum är vad dom är.

Så jag undrar: Hur fan pallar ni?
Hur blev ni normala?
Hur lärde ni er att spela spelet utan att kräkas?

Hur gör ni?

Jag är mest nyfiken på varför du kände ett behov av att börja praktisera en gammal religion från Centralamerika på grund av sömnparalyser? Uppenbarade sig solguden bredvid din säng?

Normal är inte detsamma som psykisk frisk. Normaltillståndet är en psykisk störning eller omognad. Stunder av upplevd lycka bygger på förväntan som är beroende av naivitet. När man förstår det så finns inget att säga eftersom man inte orkar upprepa sig. Man vet varför alla är som de är och gör vad de gör.
Man kommer till insikt att det inte är värt försök att ändra eller övertyga. Vad skulle poängen vara att bli naiv efter ackumulerad kunskap, erfarenhet och förståelse. Alla måste vandra i egna skor eller barfota om de så vill.

Vi tar ADHD medicin. Det borde du också göra.

En stoisk hållning i kombination med daglig meditation/mindfulness är riktigt skönt. Har själv slarvat länge nu men när jag höll på med det dagligen var jag riktigt harmonisk inombords. Ingenting retade upp mina känslor utan jag var bara sådär härligt nöjd utan att älta det förgångna eller oroa mig för framtiden. Politik, pengar eller andra människors begär är man i det tillståndet helt likgiltig inför.

Försöker hitta tillbaka dit själv nu!

Det dagar när jag inte övertänker eller direkt bryr mig om något alls, då mår jag som bäst. Vissa skulle kanske kalla detta att leva i nuet eller vara stoisk. Båda stämmer nog rätt bra in på vad jag menar. När man är ute i skog och mark och bara sitter och stirrar så infinner sig ett sådant tillstånd. Det är så jag tror vi människor egentligen ska vara mentalt, men den moderna människan har sällan den "lyxen".

Istället lever vi i en värld med ett konstant informationsflöde som stressar och pressar oss, samt en kultur där du aldrig kan vara nöjd med dig själv, utan måste ständigt köpa eller göra saker för att "förbättra" dig så du blir "nöjd" med dig själv. Vi är så stressad över massa skit som är artificiella och tillverkade av reklammakare/media. "Köp den här tröjan så blir du cool och snygg" eller "gör den här skönhetsoperationen så kommer alla gilla dig" och så vidare .

På det fysiska planet när det kommer till trygghet, bekvämlighet, mat på bordet, sjukvård och så vidare så har de nog aldrig varit enklare att vara människa än vad det är idag och i den moderna västvärlden.

Men jag tror mentalt/andligen och själsligt eller vad man ska säga, så har det antagligen aldrig varit svårare. Jag tror känslan av meningslöshet är enorm bland dagens moderna människor.

You Can't Always Get What You Want som Jagger formulerade det.

Ska jag vara grymt ärlig skräck/hat inför psykiatrin. Sedan en vilja att bli duktig och välanpassad igen. (Men jag var bara konstig en ganska kort tid... någon månad). Jag hade för mycket att förlora, bland annat vänner som ställde upp för mig - alla sjukdomar är väl unika - inte minst "själsliga"... om dom ens existerar. Jag ville ha relationer. Men jag skämdes flera år efteråt.

"Alltid lugnet före stormen, men sen… jag förstör alltid min egen ro."

Det känner jag igen - kanske står du ut med för mycket - tills det kokar över. Det är som att spela att allt är under kontroll. Jag skulle tro att du gillar att ta risker... men det kommer säkert ordna sig längre fram.

Politik i dagens regering består av rasism. Du äcklar dig redan? Svennarna vinner aldrig kampen mot svenskarna.

Kommunister röstar på socialism. Nazism bättre? Få nazister röstar på nazism.

Politik är skojigare än musik.

Alkohol är skön upplevelse.

Politik är styrka, uthållighet och kompetens.

Vem skulle orka vara politiker? Ditt tidigare inlägg begriper jag inte kontexten av.

TS, du har problem med ditt dopamin och antagligen något annat med tanke på.sömnparalyser då de inte ingår i det normaöa överhuvudtaget.

Motivation bygger man upp. Man får den inte i present.

Motivation som present hade annars varit smidigt 😅 Den perfekta genvägen för latmaskar som mig.

Hur fixar du din motivation?