Citat:
Ursprungligen postat av
Knivur-273
Sant, varför i helvetet skulle livet på jorden emanerat i världrymden, det vore ju befängt med våra mycket kända goda förutsättningar för livets uppkomst.
Jag anar en ironi men även om du tänker jorden, som snabbt sköljdes över av vatten från "the great bombardment", så lär det inte varit unikt i universum begränsat som det är av att "bara vara ett enda".
Det har troligt skett en massa gånger, att en stenplanet som skapades nära solen sedan drunknade i vattenasterioder pga en större planet aningen längre ut. Det är ju, trots allt, så vi ser andra stjärnsystem - de stora planeterna är längre ut. Räknat på ena handens fingrar, alltså, inte på alla ca biljoner planeter som finns här hos oss.
Men återigen flyttar det bara problemet åt sidan. Lite som hur samhall städar, eller google hanterar attacker. Man tar inte i frågan man säger det är "nån annans problem". Och det funkar inte i vetenskapen.
Så med våra troligen "normala" förutsättningar (eftersom vi inte har nån anledning att tro nåt annat) - varför uppstod liv här? Eller är frågan så simpel som att det int gjorde utan nån annanstans men det är ju ffs inget svar! Hur uppstod det DÄR?
Och eftersom vi troligen e normala på det stora hela, och inget liv kan anses trilla ner för vi e speciellt goda, eller varit här speciellt länge (det har vi inte), så är nästa sak att fundera på om det helt enkelt är så att chans spelat roll. Ok vi hade en del fördelar med krocken som skapade månen, så jordens innersta fick en redig spark i arslet - till den grad att den till denna dag skapar ett magnetfält som i varje punkt kanske e pytte men på det stora hela är enormt.
Det gav oss också en yta som tack vare late heavy bombardment svalnade oväntat snabbt, ett par kilometer sten ovanpå en kokande jord (och månen, glöm inte det, som var extremt nära då och via nästan milshöga tidvattensvågor medverkade till att skapa en relativt kall utsida av jorden).
Det ÄR faktiskt en märklig massa företeelser, när man tänker efter, som medgett jorden som vi ser den.