Oense om bilkostnad med partnern

Idiot. Jag är gift.

Man har dina och mina pengar i början av ett förhållande, eftersom man inte vet hur relationen kommer utveckla sig. Eller låter du en ny tjej köpa in sig i ditt boende första veckan, för att sen sitta hos advokat och försöka återta ditt eget boende om relationen spricker vecka 2? Idiot.

Varefter relationen utvecklar sig delar man tillgångar och skulder. I det här fallet har killen i 6 år fått nyttja en tillgång som tjejen äger. Nu tycker hon att det är dags att han tar ett likvärdigt ansvar som henne. Och du tycker att det är för mycket begärt?

En man tar ansvar och åker inte snålskjuts (pun intended) på en kvinna. Det är så jävla omanligt så det finns inte.

Är det bara jag som tycker att trådstarten luktar lite skoluppgift på gymnasiet?

Hur som haver så kan det faktiskt vara sanning också. Folk är dummare än man vanligtvis tror. Finns säkert snåriga juridiska taktiker man kan ta till för att reda ut detta, men här kommer den som får fatt i den halaste juristen att vinna. Kostar dock sin slant och lär inte vara värt besväret för någon.

Jag levt i några förhållanden genom livet och bilen jag tagit med mig har partnern givetvis varit fri att disponera, allt annat är rent löjligt. Lite som om hon har massa fräck köksutrustning som hon för in i boet, ska jag betala hälften då? Skulle inte tro det.

Givetvis har man separerade ekonomier i ett tidigt stadium i en relation, sen brukar det, för normala människor, successivt vävas ihop. Jag skulle aldrig någonsin kunna leva ihop med någon som hela tiden ska ha millimeterrättvisa, så osexigt och om inte annat omständligt.

Nu har jag förvisso varit gift i + 15 år men vi har aldrig någonsin tjafsat om sånt här. Vi har idag givetvis gemensam ekonomi men varsitt konto, vi båda tycker det är enklast så. Sen står jag för det mesta då jag har mer betalt och dessutom jobbar heltid, frugan jobbar halvtid och tar hand om det mesta i hemmet och det är en lösning vi båda är nöjda med, trots att vi inte har några barn. En del bekanta tycker det är en konstig lösning men det skiter ju vi i.

I början så betalade ibland jag och ibland hon.

Vi känner ett par som varit ihop i 20 år och de håller hela tiden på att dela på allt - exakt. Fy satan vad tråkigt!

Min dom i TS fall:
Vi utgår från att allt i TS text är sant. Här anser jag att mannen har rätt. Det går liksom inte att lösa detta med en sex år gammal bil på ett vettigt sätt, hon ville ju dessutom inte ha med honom i köpet från början. Han har dessutom stått för en del omkostnader, och det kan nog också vara svårt att reda ut. Om man ska hålla på och trassla så här så får man dela inköpet och sen skriva körjournal och räkna ut exakt vad som ska betalas per mil. Löjligt, barnsligt, tramsigt.

Man vet att relationen är stabil när man söker något som liknar juridiska möjligheter att få extra kompensation av ens partner för ett aktivt val som hände för 6 år sen pga "man vet ju inte om förhållandet håller".

Ännu ett fall av att vilja äta kakan men ändå behålla den. Hon fick säkerheten att ha bilen 100% i sin egen ägo när det kändes osäkert så det är ganska lågt att vilja ha mer kompensation (än vad han redan gjort med underhåll dessutom) nu långt senare. Även om det finns lagstöd så är det rejäla röda flaggor för förhållandets stabilitet om det yrkas på det. Man får skilja på vad som är rimligt och vad som man har rätt till.

och då frågar jag då , igen, erbjöd sig inte mannen att köpa in sig i bilen vid inköpstillfället, samt att mannen sålde av sin bil pga begränsat antal parkeringsplatser. Missade du det?

Mannen har gjort det man skulle kunna förvänta sig av honom, men kvinnan ville vid inköpstillfället inte ge mannen den upside i affären hon satt på. Nu har snålfittan skrumpnat och vill ha pengar av mannen.

Röda flaggor, han borde dra fortare än fan.

Pengarna för bilen som mannen sålde av behöll han väl själv? Så han har i 6 år haft vinning av att få bruka en bil som sin egen utan att ha haft nåt billån eller lagt ut kontanter. Skön sits, och så länge som det är ok med tjejen så kan han luta sig tillbaka. Men om hon med tiden blir obekväm med att ekonomiskt serva honom med bil så är det bara för honom att ta ansvar. Eller är han en vuxen bebis?

Man omförhandlar ständigt i ett förhållande, det hade du vetat om du hade haft ett långvarigt förhållande. Att komma dragandes med ”Men för sex år sen sa du…” håller inte. Det man är bekväm med i början gäller kanske inte några år senare. Saker händer dessutom. Någon blir sjuk, har inte längre samma ekonomi osv.

Det är rimligt att båda två står för dyra kapitalvaror i ett förhållande och en bil är en extremt dyr kapitalvara. Enbart en sojapojke skulle vilja att hans fru/sambo höll honom med bil.

Tillägg: om hon ska ha nån respekt kvar för honom kan han inte sjappa från ansvaret. Man up.

Mannen har rätt och kvinnan har fel.

Bilen är hennes och när den säljs så är det hennes pengar. Det rättvisa vore tvärtom att hon i så fall betalade tillbaka reparationskostnader och dylikt till dig eftersom du betalade underhåll för en bil som du inte äger. Går att jämföra med att betala ränta på en lägenhet som du nyttjar men inte äger - katastrof. Har den betalats med lån så har hon under tiden dessutom åtnjutit en skattereduktion som du inte heller har fått erfara som måste in i beräkningen.

Hade ni delat på det från början så hade det varit en sak. Nu ville kvinnan inte det och mannen ska inte behöva lida av ett klantigt beslut han inte har tagit.

Man the fuck up och köp en egen bil, köra runt med sin bruds bil fyfan vad svenskt/gay.

Rimligt är att ett par har en diskussion om en tillgång som båda har nyttjat i 6 år, men endast den ena har haft kapitalkostnader för.

Det var smart att inte dela ägandet i början av förhållandet, det tjänade bägge på. Det hade blivit trassligt om det hade tagit slut, och varken hon eller han kunde veta hur det skulle bli.

Sex år in i förhållandet är det dags att utvärdera om någon av dem står som vinnare och någon som förlorare på deras ursprungliga uppgörelse. Det är inte smart att ha vinnare och förlorare i ett förhållande, det försämrar stämningen. Om man ser till den långsiktiga lyckan och stämningen i förhållandet ser man till att jämna ut.

Så alla ekonomiska "delningar", eller vad du nu vill kalla detta, bör har obegränsad tidsfrist så länge det, enligt dig, jämnar ut känslan av vinnare och förlorare i förhållandet?
Då hoppas jag hon köper in sig delvis i (vi säger) hans TV apparat som dom nyttjat i 6 år, som han köpt själv. Annars står han som förlorare för en gemensam produkt som inte håller för alltid.
Han bör även köpa in sig delvis till (vi säger) soffan som hon kan ha köpt själv också, den har dom nyttjat tillsammans i 6 år. En soffa slits och förlorar värde men ska vi vara utan ekonomiska vinnare/förlorare så bör han lägga fram slantarna där också enligt din princip.

Sen ska vi inte glömma att han/hon skulle kunna dagen efter han betalar sin andel göra slut och behålla bilen till sig själv då hon står som ensam ägare med kvitto och allt. Troligen görs bara ett muntligt avtal angående hans andel. Bilar ingår INTE i delningen enligt sambolagen.

Det var du själv som förde in rimligt i diskussionen. En tv eller soffa har inte ett jämförbart värde som en bil. Om killen har stått för alla möbelinköp och alla tekniska prylar/maskiner då kan han föra fram det givetvis. Då är det rimligt att hon betalar bilen.

I ett förhållande måste man vara beredd på att omförhandla. Det som känns ok från början kan börja skava. Det gäller bägge parter. Det handlar inte om vad nån sa för sex år sen. Det handlar om vad som är rimligt och rättvist under deras förhållande. Tycker han att det är rimligt och rättvist att hon ensam har stått för kapitalkostnader och värdeminskningen för bilen givet att de bägge har nyttjat den under sex år? Givet vad i övrigt de har köpt till bostaden, vem som har betalat för semestrar osv?

Om killen genuint tycker att han har stått för lika mycket som kapitalkostnaderna för bilen och värdeminskningen uppgår till, då ska han föra fram det. Det är rimliga argument. Vad som sas för sex år sen är ointressant.

Omförhandlingar kan gälla allt från arbetsfördelning i hemmet, barnledigheter, vem som betalar vad, bostadsorter etc etc etc. Om din partner säger att den inte trivs på orten ni bor och skulle vilja flytta - är ditt argument då ”Men du sa för 10 år sen att du ville bo här så nu får du bo här!”? Eller är dina argument att du inte vill slita upp barnen ur skolan o dylika argument?

Min subjektiva syn på saken (Långt jävla svar)

När bilen köptes för 6 år sedan hade kvinnan några olika val. Hon kunde...

1) delat på inköpskostnaden och samägt bilen med mannen.

2) köpt bilen, sålt den direkt och gissningsvis gjort en vinst på den och sedan köpt en annan bill tillsammans med mannen.

3) köpt bilen helt själv.

Det är som många andra saker här i livet; man gör olika val och de flesta val har både för- och nackdelar. Olika val medför olika sorters risker i varierande grad. Man kan välja att inte teckna en hemförsäkring. Fördelen är att man sparar pengar. Nackdelen är att om något händer så kan det kosta betydligt mer än vad man sparade. Man kan köpa en Trisslott. Nackdelen är att den kostar pengar. Fördelen är att man kan vinna väldigt mycket pengar. Som sagt; livet består av en massa val men alla val har det gemensamt att man inte kan göra sina val ogjorda. Man kan bara göra nya val.

Köp en Trisslott. Skrapa den direkt. Inse att det är en nitlott. Säg sedan att man ångrar köpet och vill ha pengarna tillbaka. Hur troligt är det att man skulle få det? Naturligtvis inte mycket. Det här är lite samma sak. Ångra ett val som gjorts eller som det också heter; äta kakan och ha den kvar. Kvinnan verkar vilja just få det bästa av 2 världar dvs dels ha haft alla fördelar det innebar att ha ägt bilen helt själv i 6 år och dels fördelen det skulle ha inneburit att ha delat på inköpskostnaden för 6 år sedan. För mig signalerar detta girighet mer än något annat samt en frånvaro av förståelse runt ekonomi.

Begreppet "vinst" betyder att man fått in mer pengar än man gett lite förenklat. Det betyder att om man köper en bil så kan man inte därmed ha gjort en vinst. Man har visserligen fått en bil som kanske värderas till mer än vad man gav men det blir ingen vinst för det. Det hade kunnat bli en vinst om man köpt en bil för säg 100 tkr och sedan sålt den direkt för säg 150 tkr. 150 tkr in, 100 tkr ut blir en vinst på 50 tkr. Att inte ha koll på detta grundläggande indikerar för mig att det finns stora luckor i grundläggande förståelse för ekonomi.

Beslutet som kvinnan tog för 6 år sedan att neka mannen att betala hälften av bilen baserades på girighet. Hon kände uppenbarligen att det var en bra affär vilket det med största sannolikhet av och ville inte dela med sig av den fina affären. Det är bara det att det fortfarande är en bra affär. Det är bara det att värdeminskningen på bilen under de här 6 åren gjort att värdet nu är lägre än inköpspriset och därför känns det som en förlust. Att en bil minskar i värde över tid är inget konstigt utan tvärtom det absolut vanligaste och många gånger är värdeminskningen den största kostnaden vid bilägandet.

Mannen erbjöd sig att lägga hälften av inköpspriset för gemensamt ägande. Kvinnan valde att neka. Nekandet baserades på en egen ekonomisk "analys" att det skulle vara till hennes ekonomiska fördel att erlägga hela inköpspriset själv. Idag kan ett nytt val göras om så önskas. Mannen kan köpa in sig på halva bilen. Kom överens om vad bilen är värd idag och så betalar mannen hälften till kvinnan. Skriv något slags kontrakt och så äger de hälften var. Det handlar om ett köp för mannens del. Ett köp av halva bilen och när man köper en sak så köper man det till dagens värdering, inte till gårdagens värdering.

-"Hej, jag var inne hos er och tittade på en guldklocka för 20 år sedan. Jag valde att inte köpa den då men nu är jag redo. 20.000?? Nej, nej. Jag vill inte betala det ni säljer den för idag. Jag vill bara betala 4.000 för det var det ni sålde den för då för 20 år sedan. Du förstår... jag ångrar att jag inte köpte den då".

Jag förstår hur kvinnan tänker men hon behöver förstå att den här situationen uppstod pga hennes eget val för 6 år sedan och alla gör ibland mindre smarta val. För 2 månader sedan köpte jag aktier i Tesla. Nej, det var inget smart val av mig men vad ska jag göra? Be att få tillbaka pengarna för att jag ångrar mitt val? Världen funkar inte så. Man kan inte ångra ett val utan man kan bara lära sig av sina misstag och sedan göra nya val men varje val görs utifrån för stunden gällande premisser.

Jag vänder mig till kvinnan nu...
Tänk dig följande scenario. Du är singel och bor i en hyreslägenhet. Fastighetsägaren erbjuder dig att köpa lägenheten då den görs om till en bostadsrätt. Du avböjer med motiveringen att det skulle kosta mycket pengar där och då. Under 6 år bor du kvar i lägenheten. Du betalar hyra varje månad. Hyran går delvis till reparationer och underhåll samt löpande kostnader. Du sover där varje natt. Kort sagt så använder du lägenheten på precis samma sätt som dina grannar som köpte loss sina lägenheter. Efter 6 år inser du att värdet på lägenheten ökat rätt mycket. Äsch då. Du kanske borde ha köpt lägenheten då för 6 år sedan? Du ångrar ditt val så du ringer till den som äger lägenheten och säger att du vill köpa lägenheten för det pris du blev erbjuden då för 6 år sedan. Tror du att du skulle få det? Naturligtvis inte.

Ja, bilen har alltså i praktiken fungerat som en gemensam resurs men kvinnan har under alla dessa 6 år haft 100% beslutsrätt vad gäller bilen och det var inte bara kvinnans val att neka mannen att köpa in sig på halva bilen då för 6 år sedan utan det har även hela tiden varit kvinnans val att bilen har kunnat, i praktiken, användas som en gemensam resurs. Kvinnan har hela tiden haft möjligheten att kunna sälja bilen men hela tiden valt att inte göra det. Ett ägande medför rättigheter och dessa rättigheter har mannen aldrig haft vad gäller bilen eftersom ägandet till 100% varit kvinnans. Pga detta ägande har kvinnan haft en massa möjligheter som ensamägare av bilen men hela tiden valt att inte agera. Mannen hade sin egen bil men gjorde ett annat val. Att han valde att sälja sin bil var ju helt och hållet hans val för det var hans bil och ingen annans. Det är ju så det fungerar. Om du är ägare har du möjligheter. Annars inte.

Jag förstår att man gärna skulle vilja äta kakan och ha den kvar eller bara få fördelar utan att få nackdelarna men så fungerar inte världen. Jag anser alltså (om det nu inte redan framgått med all önskvärd tydlighet) att mannen är den som har rätt i den här historien.

Rent juridiskt har mannen helt rätt. Kvinnan kan inte komma och kräva att han ska betala. Hon köpte bilen och hon lånade ut den. Det var hennes beslut. Hon kan idag ändra sig vad gäller utlånandet om hon inte är nöjd med det.

Moraliskt, dvs vad som är schysst eller inte samt rättvist eller inte, även där anser jag att mannen har rätt. Kvinnan tog beslutet mot mannens vilja att han inte skulle få köpa in sig. Kvinnan tog beslutet att bilen skulle nyttjas av dem båda i deras gemensamma hushåll. Mannen t.o.m. sålde sin bil för att hon skulle få en P-plats för sin bil. Han offrade således sin transportmöjlighet för kvinnans skull. Mannen har även löpande hjälpt till att sköta om bilen. Mannen har delat driftkostnaderna och därmed gjort rätt för sig för det som han kunde påverka, dvs de rörliga kostnaderna. Ägandet av bilen kunde han inte påverka och därmed är det kvinnans beslut och kvinnans konsekvens.

Kvinnans argument att hon inte ville att han skulle få ta del av ett kompispris var snålt och gnidet. Idag får hon betala för den snålheten (genom bilens värdeminskning). Argumentet håller dessutom inte då hon kunde ha låtit honom betala och vid en separation ersatt honom med beloppet minus värdeminskning. Dvs det hade kunnat gå att ordna men kvinnan ville inte pga sin snålhet och gnidenhet.

Jag hade aldrig gått med på att betala. Däremot hade jag ifrågasatt hela relationen och den kvinna jag är tillsammans med om hon tagit upp detta med mig. Jag anser inte att mannen är snål som inte betalar. Det är kvinnan som är snål och gniden som vill att han gör det.

// CC