Jag mår dåligt över beklagliga fiskare som tappar drag

Jag fattar att det är naturlig del av människans instinkter och jag tror när man undersöker vilka grupper som mår bäst på jorden med minst psykisk ohälsa är det alltid samlarjägarfolk. Men jag kan ha fel, har inga forskningsunderlag. Men det låter rimligt för våra instinkter utvecklades under den här perioden innan lagar, statsskick och diverse moderniteter.

Men jag känner enorm oro över vårdslösheten som fiskare, liksom många andra människor har när det kommer till mycket i livet. Visst jag kan snacka med en fiskare och efter att jag hört erfarenheten han besitter och fått en känsla av människan när jag följer med på fisket för sinnets ro, då kan jag vara lugn med just den personen. Men Jag kan omöjligen hålla kåll på alla andra dårar i landet. Fiske var en gång i tiden en nödvändighet och man fiskade nästan uteslutande med rötbara nät, som blir väck med sig själv utifall att man tappade några nät i sjön, då också i liten skala. För våra förfäder var vandring och att vara nära intill vatten, ett vardagsbestyr som gav tillgång till ett av våra viktigaste näringsfång. Men nuförtiden kan vilken pantade dåre som helst med eka ta sig ut på sjönn och tappa hundratals drag över sin livstid, skada åtskilliga fiskar som får uthärda en långsam och ömklig död med fasthakade vobblers i käften.

Gott fiskefolk, jag ber er, kan ni ge mig lite sinnesro på något vis, jag är en stadsbo men har fiskat en del i mitt egna liv, men jag är inte hycklare. Efter jag tappade min första gädda med en uttjänad gammal dålig lina har jag inte rått på att fiska igen för den gäddan fick kola av på en plågsamt och ohumant sätt, och jag beklagar att jag varit så dåraktig och inte gått några fiskekurser eller liknande utan förlitade mig på enbart farsans kunskap, som nu i efterhand visade sig vara undermålig. Jag kommer förmodligen inte kunna fiska med drag och lina igen, men nät kanske jag kan lära mig, om det visar sig medföra mindre onödiga risker till fisken.

Jag hoppas bara att andra kommer till samma slutsats om ni vid upprepade tillfällen tappar drag och till råga på allt inte väljer att utbilda er eller tar andra åtgärder för att undvika onödigt lidande för djur. Jag får också enorm avsmak när folk gör "catch and release", det är enligt mig att leka med bytet, som en katt eller dylikt. Det ger mig stor misstro för fiskefolk överlag, det smittar liksom av sig på alla er andra även då jag vet att alla inte är så. Men helt lagligt som jag förstår det i alla länder med catch and release, fy!

Det som bör diskuteras. Far jag med osanning här? Eller är fiskare tillräckligt humana av sig, och skadar exempelvis trädgårdsodlare djur lika mycket när stackars maskar far illa när de välter jorden för sina grödor? Borde alla ha rätt till fiske utan någon som helst utbildning för att hantera djuren? Borde invandrade folkslag från framförallt tredje världen, med sitt suspekta och unkna förhållningssätt till vårt djurliv, ha samma fiskerätt i våra vatten när det inte ens går att hålla koll på våra egna när vi inte har några lagstadgade fiskeutbildningar? Trots att vi idag inte har samma behov av mat från dessa vatten, eftersom fisken i butiken är med störst sannolikhet fångad av trålare och inte hobbyfiskare? Bör vi införa fiskekort likt körkort för att säkerställa att inga fiskar lider eller far illa i onödan? Bör dragfiske tillåtas överhuvudtaget för kreti och pleti? Eller bara tillåta nätfiske för utbildade eller rent av yrkesfiskare i alla våra vatten. Kommer människan må sämre av alla dessa moderna förbud, eftersom våra förfäder har utveckltt instinkter som säger åt oss att hitta föda som är förklaringen till att vi tycker om djur och natur.

Jo, men vänta lite nu – här måste vi nog nysta lite mer.

Först och främst: Catch & Release är inte att “leka med maten” i någon sadistisk katt-och-mus-scen. Det är ett praktiskt, vetenskapligt, och i många fall miljömässigt nödvändigt sätt att sportfiska utan att decimera bestånd. Det är dessutom oftast ett krav i känsliga vatten – och rätt utfört (utan hullingar, med våta händer, minimalt luftkontakt) innebär det inte mer lidande än det livet fisken ändå lever i en värld full av rovfiskar, säl och skarv.

Och ärligt: om det är plågsamt att krokas i käften i nån minut, lyftas upp och sen släppas tillbaka i samma vatten – då är det ju en ren massaker att ta upp den, slå den i huvudet och rensa ur den med en slö mora-kniv.

Men det som verkligen förbryllar mig är detta:

“Fiske var en gång i tiden en nödvändighet…”

Javisst. Men det är ju inte längre en nödvändighet – och det är exakt därför Catch & Release finns. För om varje fiskare tog upp varje fisk, då hade vi ju inga kvar.

Och sen, ursäkta, men:

“Fy!”

…för Catch & Release alltså? Inte för att folk grillar lax från norsk kasseodling i färdigmarinad? Inte för bottentrålning i Östersjön? Inte för torskens totala kollaps? Utan för att någon släpper tillbaka en 2-kilosgädda i Mälaren?

Här någonstans blir det lite snett, va.

Och sen måste vi bara säga det rakt ut: vem fan vill ta upp en gädda som matfisk? Alltså på riktigt. Det är som att gå på picknick och plocka med sig en skabbräv hem “för att det är så naturnära”.

De flesta sportfiskare jag känner – mig själv inkluderat – släpper tillbaka gäddan direkt, inte av snällhet, utan för att man inte är galen. Gädda är slemmig, benig och smakar sump – och ändå är det ett av våra viktigaste rovdjur i ekosystemet.

Så istället för att se C&R som nån psykopatlek – se det som ett ansvarsfullt, medvetet sätt att utöva ett intresse utan att fucka upp miljön mer än nödvändigt.

Och jo – fiskekort, regler, minimimått, maxmått och tillstånd för nätfiske finns redan. I de allra flesta vatten. Det är inte något 2025-trams. Det har funnits sedan du var tvungen att spela blockflöjt för länsman för att få hålla i ett kastspö.

Så ja. Jag förstår din oro. Jag delar din kärlek till naturen. Men här tycker jag att vi riktar blicken åt fel håll. Det är inte Catch & Release som är problemet.

Det är att folk fortfarande envisas med att tro att gädda är en matfisk.

Skönt svar låt mig svara : )
Hur är det miljömässigt nödvändigt att du fiskar i onödan? Du har redan gott med tillgång till mat. Enda anledningen jag ser att man bör fiska är om man har eget vatten och har dålig ekonomi och inte har råd med fisken i butiken.

Om ett rådjur slits ihjäl av ett pack vargar, bör vi människor följa det fruktansvärda exemplet när vi jagar? Vore det inte vansinne att anpassa oss efter djuren, istället för att använda sunt förnuft som vilken funtat människa som helst.

Är du säker på alla lyckas göra det på minut? jag litar inte på det påståendet. Och det finns inga regler för hur många krokar eller om det är hullingsfritt som bara gäller. Allt mellan himmel och jord förekommer, så bara för att du lyckas vara en fiskesavvant lär inte vara normen, kom ihåg också vissa människor har ingen skam i kroppen och har fångsten ur vattnet betydligt längre bara för att fiskar inte skriker. Om fiskar skrek hade vi redan haft mer reglerat fiske, men fiskar gör ju inte det, så då är det väl okej att kroka ett stackars djur så du kan göra inlägg på fiske forum om dina bjässar du lyckats kroka.
Utöver det jag har aldrig hört att det är tillåtet att fånga djur i skogen med krok så man kan plåta stackarn innan man släpper den, den drabbas ju redan så hårt av sina omständigheter så den tar inte mer skada om jag också gör det?

Det är egentligen en annan fråga du kan ta upp i annan tråd, jag kan säga det ena utesluter inte det andra. Bara för att trålning är misskött av maktfolket i vårt land och övriga världen, betyder inte att sportfiske är en mindre ondska. Sportfiske är rent för att tillfredsställa en kvarstående instinkt från förr som du inte får utspel för längre i det moderna samhället, jag förstår anledningen bakom, men jag tycker det är beklagligt att det inte har något större syfte. Trålning mättar åtminstone miljontals människors behov för kvalitativ mat i hela Europa. Länder som inte har egna fiskevatten importerar enorma mängder och fiskar själva i internationella vatten. Det onda det gör kan förstås regleras till rimliga nivåer. Liksom sportfiskare som gör onödig skada utan att ens återvända med någon fångst överhuvudtaget.

Där har du nog rätt men jag kan inte bekräfta, bara ätit gädda två gånger förr, men aborre... det kan du ge dig på , och jag tror att man kan få all fisk att smaka gott i soppor och dylikt, så det säger kanske mer om er vana att tillaga den. Kolla det franska köket, där anses det vara en delikatess om jag inte misstar mig.

Ja, fattar. vi har olika syn på detta. Känns oansvarigt att hitta på skit som skadar djur i onödan.

Det är betryggande, jag får väl läsa på mera, men jag fick alldrig uppfattningen att det var mycket mer än att bara betala ett fiskekort men det är inga krav på att du har fiskekunskap. Och varenda toke med överdrivet självförtroende kommer ju tro att de bannemig inte behöver gå några kurser och dylikt för jag är en man och jag kan tillräckligt som det är. Tyvärr befarar jag att alldeles för många fiskehobbyister har detta uppblåsta förtroende till sina egna färdigheter.

Jag beffarar att det ändå är det.

Tack för långt och välvilligt svar iallafall! Du beskriver dina synpunkter ganska väl. Såg liknande formuleringar när jag har besökt fiskeforum tidigare, men är fortfarande inte övertygad och inget visar på att fiskares inställning till detta är något annat är oansvarigt och vårdslöst. Så om du ska traska dit för att jävlas med fiskarna, för din egen njutnings skull, får du också kånka på storfångsten tillbaks vägen du kom och lära dig att laga gäddan, så larvig det låter när man klagar på lite fiskeben. Jag tror inte 1920-talister klagade på sånnt.

Om man inte förstår varför folk fiskar utan att ta hem fisken så har man nog inte satt sig in i vad sportfiske faktiskt är.

Catch & Release är inte något konstigt, det är standard bland seriösa fiskare. Det handlar inte om att skada för nöjes skull, det handlar om respekt. Man följer regler, håller koll på mått, fiskekort, områden – och man släpper tillbaka. Det är inte någon exotisk nisch, det är norm.

Och ska vi prata om “ondska”: Sportfiske är inte problemet. Det är inte sportfiskarna som tömt Östersjön på torsk, lax och strömming – det är storskaligt överfiske, trålning, politik.

Dessutom: om alla sportfiskare tog upp och åt all fisk de fångade – då hade det inte funnits en filé kvar i vattnet. Men folk fiskar inte för att fylla frysen, de fiskar för upplevelsen. För att komma nära naturen.

Jag är vegetarian sedan 25 år. Jag fiskar inte för att döda – jag fiskar för att känna något. Så om man inte kan skilja på det, då är det nog inte sportfisket som är problemet.

…men nej, jag är inte fundamentalist. 😉

Catch and release är väl humant om något? man krokar av fisken och låter den leva istället för att döda den. Visst blir en del skadade, jag räknar att jag dödar ca 2-4 procent av fiskarna beroende på art, jag fångar under en säsong då jag anser de är alltför skadade för att släppas tillbaka, dåligt samvete har jag dock varje gång jag vrider nacken av en aborre eller knivar en gädda i hjärnan.

Tappar drag gör man, en del via linbrott vid napp men det är faktiskt så att fiskarna inte nödvändigtvis lider av att vara krokade , utom när dragen hindrar ätande vill säga. Fiskar gör oftast en sidorörelse med huvudet när de hugger vilket gör att dragen oftast hamnar i mungipan eller sidan av munnen där de inte nödvändigtvis hindrar fortsatt ätande, jag har tex på sensommaren fångat fullt välmående gäddor med relativt stora pirkar hängande i munnen som bör suttit där minst 4-5 månader utan att hindra fisken. Fiskar med drag i munnen är sällsynta men förekommer, oftast är det så att jag fått tillbaka ett tappat drag genom att samma fisk hugger igen efter några veckors tid, inte en enda gång har jag sett att fisken varit utmärglad eller tycks ha lidit av krokandet utifrån vad jag kan se fysiskt. Jag inser givetvis att vissa kanske dör och därför aldrig syns mer med drag i munnen. Jag brukar fiska efter gädda i några vikar där stugägare ofta har nät i närheten och för att par år sedan kom en och snackade med mig och meddelade att han fått ett par gäddor med drag som jag identifierade som mina i munnen, saken var dock den att gäddorna var i högsta grad välmående trots att det hade gått flera veckor mellan att de slitit av linan och att de fångats i nätet.

Chockade vet jag inte heller om de blir av att krokas, har oräkneliga gången haft samma fisk på flera kast i rad då de nappat för att släppa under fighten och sedan nappa igen nästa kast, och nästa. Ett par ggr har gäddor slitit av linan för mig efter en fight på några minuter bara för att nappa igen inom några kast eller rent av nästa kast fortfarande med draget kvar i käften

Det är också så att krokar ofta lossnar från fisken om linan går av, antingen genom att linan slaknar och att trycket på kroken mot fiskens mun därigenom släpper vilket gör att kroken lossnar i de fall där den inte trängt långt in i käken eller eller om kroken sitter fast ett tag så bildas en ny vävnad i munnen som sedan stöter bort kroken.

Sedan använder ju fiskare i allt större utsträckning flätlina numera vilka är betydligt mer hållfasta än de tidigare mer använda nylonlinorna, tror faktiskt inte en enda fisk har dragit av en flätlina för mig under de år jag använt dem som standard för gäddfiske.

Angående catch och release metoden så tycks den fungera bra då många fiskar som släpps tillbaka faktiskt nappar igen, och igen, och igen.....så särskilt skadligt för fisken tycks det inte vara. Tror inte heller fiskar har särskilt starka smärt receptorer i munnen då det skulle hindra dem från att äta vassa saker och dessutom kämpar dom ju faktiskt emot när man drar dem i munnen vilket de instinktivt nog inte skulle göra om smärtan var stor. Jag har t ex fångat en och samma gädda på samma ställer 3 ggr fördelat över två sommrar, första nappet slet den av linan för att sedan nappa igen knappt tre veckor senare, fortfarande med draget kvar i munnen och magen full av byten, nästa sommar fick jag sedan samma fisk igen på samma ställe, lätt identifierbar då det var en starkt mönstrad gädda på 4,5-5 kilo som saknade halva gällocket på ena sidan.

Jag är snarare upprörd över människor som sportfiskar och inte släpper tillbaka fångsten, blir alltid såväl ledsen som arg när jag kommer till stränder och ser ett gäng gäddor som ligger och ruttnar på stranden, visst, jag vet inte hur skicket på dem var när de lämnades där men utifrån antalet jag anser mig tvingas döda för att bespara dem lidande är det lite väl många döda fiskar jag hittat. Dels är det onödigt att som sportfiskare döda något om det inte är absolut nödvändigt annat än för mat då och dels hindras andra från att fiska efter samma fiskar.

Lite lustigt att det är dragfiske du oroas över när det är trålfiske, nätfiske och diverse varianter av fällor som står för en enorm majoritet av fångade, dödade, skadade fiskar i våra vatten. Det har gjorts undersökningar och uppskattningar om fångstmetoder som visat att fiske med fasta redskap står för över 95% (kommer ej ihåg exakta siffran) av den fångade fisken inom de arter som sportfiskas i vårt land. Sedan måste kommas ihåg att nätfiskare och trålfiskare ofta slänger tillbaka oönskade arter t ex mört i nät oavsett deras skadeläge som oftast är betydligt värre än efter en krokning av en sporfiskare.

Jag tror du kan andas ut angående sporfiskets påverkan på fiskar lidande.

ja jag förstod första gången, du säger samma sak igen som innan utan att behandla mina frågor, bara massa svepskäl, så ypperligt tillfälle att besvara på riktigt. Kanske någon annan mer seriös fiskare kan svara. Om du vill höra seriöst. Att skaffa jägarexamen på högvilt är seriöst. Då krävs det åtminstone att du vet lite om djuren som du tänks jaga och om skytte. Fiskare går ju inga kurser, det är ju befängt va, vilken stolle som helst kan ju fiska, men jag litar inte på att folk kan göra det på ett sunt sätt.

Jakt på vilt fyller ett faktiskt syfte då vi har brist på rovdjur, och människor gör jobbet betydligt humanare med sina älgstudsare än att kroka djuren, trötta ut djuren, skada mun och tunga och potentiellt mer, och sen släppa för att "vara nära naturen" eller värre än, att djuret sliter sig loss från linan med krokarna fortfarande kvar i munnen. Det är ju just det fiskare kommer undan med varje dag, och ni tänker inte att det är sjukt? Låter som lek för mig iallafall. Jag blir inte övertygad med tjat om att annat som banne är värre än sportfiske, eller hur det är normalt och därför är det okej, jag köper det inte. Jag ser helt enkelt för många problem i vad som man kommer undan med som fiskare, oansvariga människor helt enkelt som sportfiskar.

Det bör förstås krävas utbildning, och fisket ska enbart ske för föda. Det finns mycket ni fiskare gör som är beklagligt. Koka kräftor levande vill jag inte ens börja med, hemskt.

Problemet, som TS lyfter fram, är att det skapar onödigt lidande för fisken. Att direkt döda fisken du har fångat skapar inte samma utdragna lidande.

Jag tycker TS har en poäng här. Jag äter gärna djur, har fiskat en del, men catch and release påminner mycket om Crocodile Hunter i South Park (https://www.youtube.com/watch?v=fynWOio9jBo). När jag fiskade med min familj som liten i norra Sverige var syftet att "hämta middag", vi la ut ett nät eller metade tills vi hade tillräckligt. Var det för mycket fisk i nätet så släppte man tillbaka de små, men det var undantag snarare än regel. Om man tycker att man måste fånga fiskar bara för att visa att man är smartare än dem så undrar jag vad man har för tro på sin intelligens... Jag har aldrig stött på nån jägare som efterfrågat möjligheten att fånga djur levande och släppa dem igen.

Toppen, det känns ju betryggande men det borde vara lagstadgat att man måste använda sådana linor, och all annan övrig utrustning av bästa kvalité som går att tillgå för den delen också.

Och jag är glad att du också förstår urvalsfel som kan hända när man bara lägger på minnet det man fångar, uppenbarligen kan fiskar överleva med drag i mungipan. Men alla andra har fått uthärda ett dystert öde och lär ju inte nappa. Jag blir alltid påmind om bomflygsöverlevarproblemet när det gäller sånt här.

det dära med att de känner mindre smärta är som varje bra myt delvis sant, de kanske känner mindre smärta på sina ställen, men om det är livshotande om kroken sätter sig djupt i munnen och du behöver vrida loss krokarna var för en med spetstång blir det bara grymmt på så många sätt.

Fiskar kanske sprattlar för att om de inte gör det har de ingen chans överhuvudtaget att överleva, du har ju tagit de ut vattnet, det bådar inte gott så de har givetvis utvecklat en instinkt att kämpa trots smärta när de bara försöker överleva.

Fiskenät och burar gör mer skada menar du. Det är kanske sant det också, finns fler problem än vad jag är själv är medveten om. Därför hade det varit skönt om man betalat specialister att lösa de här problemen, det hade gett mig ro.

Tack för bra svar!

Dragen?

https://hsr.se/artiklar/fakta-om-forlorade-fiskeredskap

Det är väl ändå ett minimalt problem i fisket.

Hahah fan så sjukt han jävlas ju och muckar gräl med krokodilerna Southpark är bra på att driva med sjuka idéer till det yttersta bara för att påvisa och göra det tydligt hur snedställt det kan vara ibland.

Jag syftar mest på små insjöar när jag pratar om det här, för det är min upplevelse. Men trålning, nät och drivande nät i större vatten och hav är ju ett betydande problem som man inte löser på bara en handvändning så där iallafall. hur ändrar man på lagstiftning egentligen? Jag som vanlig hederliga människa har ju inget att säga till om här i världen. Jag kan bara se problem och störa mig på i tidernas eviga gryning.