Svenska regeringars pinsamma kvalifikationer

Sverige har minst lika stora problem eller brinnande frågor som andra länder, vare sig de är små ankdammar eller inte. Just den biten tror jag inte på som förklaring. Däremot det andra du skriver.

I Sverige är det politiska systemet väldigt slutet. Ytterst sällsynt med färskt blod i form av partier eller människor utan parti- eller partikläggsbakgrund. Med tiden anrikas organisationerna med ungdomsförbundare som känner varandra och sen växer upp tillsammans och som dessutom aldrig varken har anledning eller chans att göra något annat än att jobba inom partiets maktsfär. Nu är vi på andra/tredje generationen dessutom (familjen Landerholm är på gång och den här Anna Karin Hatts dotter har varit ordförande för centerns ungdomsförbund - finns oändliga exempel på att det bildas en sorts de facto maktadel).

Fan vet hur man kollar det här komparativt dock. Vad i det svenska systemet gör det så oerhört slutet? Jämfört med andra länder. Blir ett väldigt snokande i valsystem och annat för att se om man kan hitta någon "smoking gun".

Man kanske borde fundera på hur man kan göra något åt det hela. Problemet med de flesta tänkbara förbättringar är förstås att det måste godkännas av samma apskaft vars makt och positioner skall beskäras.

T ex kunde man enkelt skära ned antalet riksdagsledamöter till 99 och tredubbla lönen. Då blev det mer exklusivt och mer pengar och mer attraktivt för mer dugliga människor. Men inte fan kommer en massa bänknötare att rösta för sin egen arbetslöshet.

Man skulle kunna ha direkval i enmansvalkretsar istället för partibestämda listor. Kandidaterna tvingas ut och kampanja i sitt närområde och måste vinna över andra kandidater om de vill bli valda. Skulle premiera de med lite mer styrfart. Men inte fan kommer politiker som sitter bekvämt på valbar plats att rösta för något sånt.

Sverige har minst lika stora problem eller brinnande frågor som andra länder, vare sig de är små ankdammar eller inte. Just den biten tror jag inte på som förklaring. Däremot det andra du skriver.

I Sverige är det politiska systemet väldigt slutet. Ytterst sällsynt med färskt blod i form av partier eller människor utan parti- eller partikläggsbakgrund. Med tiden anrikas organisationerna med ungdomsförbundare som känner varandra och sen växer upp tillsammans och som dessutom aldrig varken har anledning eller chans att göra något annat än att jobba inom partiets maktsfär. Nu är vi på andra/tredje generationen dessutom (familjen Landerholm är på gång och den här Anna Karin Hatts dotter har varit ordförande för centerns ungdomsförbund - finns oändliga exempel på att det bildas en sorts de facto maktadel).

Fan vet hur man kollar det här komparativt dock. Vad i det svenska systemet gör det så oerhört slutet? Jämfört med andra länder. Blir ett väldigt snokande i valsystem och annat för att se om man kan hitta någon "smoking gun".

Man kanske borde fundera på hur man kan göra något åt det hela. Problemet med de flesta tänkbara förbättringar är förstås att det måste godkännas av samma apskaft vars makt och positioner skall beskäras.

T ex kunde man enkelt skära ned antalet riksdagsledamöter till 99 och tredubbla lönen. Då blev det mer exklusivt och mer pengar och mer attraktivt för mer dugliga människor. Men inte fan kommer en massa bänknötare att rösta för sin egen arbetslöshet.

Man skulle kunna ha direkval i enmansvalkretsar istället för partibestämda listor. Kandidaterna tvingas ut och kampanja i sitt närområde och måste vinna över andra kandidater om de vill bli valda. Skulle premiera de med lite mer styrfart. Men inte fan kommer politiker som sitter bekvämt på valbar plats att rösta för något sånt.

Som sagt inte nog med att vi har den mest odugliga inkompetenta jäkla regeringen sedan. Tidernas begynnelse utan till och med. Har alla här inne på Flashback, stora hjälte, Jimmie Åkesson. Lyckas med bedriften att ha den högsta frånvaron. Trots sin miljon årslön.

Jimmie Åkesson är partiledaren med högst frånvaro i riksdagen
Uppdaterad 18 oktober 2024Publicerad 18 oktober 2024
Jimmie Åkesson är den partiledare som har högst frånvaro i riksdagen. Sedan valet 2022 har Åkesson varit närvarande på 6 voteringar – och frånvarande på 74.

Jimmie Åkesson är inte bara den partiledare som enligt mätningar är viktigast för sina egna väljare – även internt är SD mycket måna om sitt vallokomotiv. Till skillnad från andra partiledare är Jimmie Åkesson därför mer fri att välja var, när och hur han vill arbeta.

Källa: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/jimmie-akesson-ar-partiledaren-med-hogst-franvaro-i-riksdagen

Inte nog med att den dumme fan inte klarar det av att avlägga en vanlig examen i Lund utan. Han klarar inte ens av att sköta sitt arbete och ändå får han lön och samtidigt ska han tvinga ut arbetslösa sjuka.

Är inte det lite en paradox? Alla skall jobba och dra sitt strå till stacken, men inte politikerna och i synnerhet inte SD s egen husgud Åkesson.

Men allihopa verket tycker det känns helt okej att tvinga arbetslösa att flytta från till exempel Skåne lugnt upp till nollans helvetet för att bygga fejk batterier.
Annars ingen Akassa... som Åkesson var med och rasera.

Men ni håller ännu på honom?

Lägg ner det där med Jimmie. Han är på väg ut. Har varit partiledare i 20 år och suttit i riksdagen i 15 samt tagit ett av världens mest stigmatiserade parti in regeringen och är det största partiet bland män. Tredje bland kvinnor. Vem bryr sig om han har minst närvaro idag. Mig veterligen finns A-kassan fortfarande kvar. Den diskussionen är mest av en badanka.

Du tycker att det är en badanka?
Att Sveriges mest mygglande partiledare tillsammans med sin exambo har de högsta frånvaron och allihopa och ändå har de kvitterat ut massvis med pengar från våra skattepengar samtidigt som han är mer att beskära i a-kassan a-kassan finns kvar men den är kraftigt förändrad.

Du tycker inte att det känns som ett jävla fult sätt samtidigt som man själv har hög frånvaro?

Han har själv aldrig haft ett arbete i hela sitt liv och hans Akademiska bakgrund är ju mer eller mindre inget alls.

Jag förstår och jag vet redan dina tidigare inlägg att du älskar att försvara honom men jag är ledsen om vi ska sitta här och kritisera de andra partiledarna så ska vi även kritisera din idol vare sig du vill det eller inte.

Vi har ett stort problem i Sverige som har så pass odugliga partiledare och för att inte tala om regering.
Det här måste vi våga tala om att lyfta upp till ytan!

Men man menar väl att någon som Slaug eller Maria Wetterstrand aldrig skulle stå ut idag med de människor som finns kvar. Just för att partiet nu mer endast består av de omogna människorna med en svartvit världsbild. De som var lite eljest i skolan.

Jag har inte förnekat att Sverige har problem eller att det finns frågor att ta an. Men det är inte existentiella frågor i stil med "Jag ska fånga upp minoriteten X frågor i dagordningen" "Jag ska se till att min etniska folkgrupp inte hamnar i skottgluggen" "Jag ska se till att presidenten inte gör om grundlagen för att stärka sin position vid makten" "Jag ska se till så att islamisterna inte tar över de sekulära institutionerna". I Sverige är frågor mer i stilen "Ska skatten sänkas eller höjas med 1 procent" "Ska vi bygga den här bron" "Ska vi ha ROT/RUT-avdrag" "Ska strandskyddet avskaffas". Saker som invandringspolitiken eller problemet med kriminalitet är inget man kan göra en one man show utav. Det är frågor som oavsett löses med tiden av andra krafter. Så istället för att gå in i politiken och göra bort sig med förhoppningen att påverka några skitfrågor, så kan man lika gärna rösta på någon av åttaklövern var fjärde år.

Problemet om något är väll det motsatta, att akademiker har fått fatta alleles för många beslut i Sverige.

Som du kan se här: https://www.gu.se/sites/default/files/2021-10/2021%2014%20%20Partival%20bland%20låg-%20och%20högutbildade%202018.pdf så är MP och V överrepresenterat bland högutbildade röstare, vill du verkligen ha fler V/MP-sympatisörer i svensk riksdag?

De flesta partier går igenom en sorts professionalisering där de utsprungliga eldsjälarna - som av naturen inte precis är konformister - byts ut mot mer strömlinjeformade personer. Man byter ut utforskare och nybyggare mot bönder så att säga. Samma fenomen finns inom näringslivet.

Att etablerade partier, företag och organisationer tas över av en sorts tjänstemannaklass är dock inte unikt för Sverige och fungerar inte för att förklara förkärleken för lågduglingar i politikens topplager.

Notera att bristen inte bara gäller högre utbildning utan även bristen på meriter i övrigt.

Vad gäller högre utbildades politiska uppfattningar så tror jag bristen på STEM inom politiken spelar stor roll. Där är övervikten till "vänster" inte alls lika stor.

Om vi tvunget skall ha vänsterfolk i riksdagen så föredrar jag om de är kunniga och dådkraftiga framför okunniga och odugliga. Just nu får vi ju tredjesorteringen även där.

Som enda kriterie är det förstås inte nog. Men som en indikator på intellektuell förmåga är en akademisk examen inte meningslös, särskilt inte inom något tyngre som STEM eller minst masternivå inom icke-STEM. Extra bra indikator är det det om det är en attraktiv utbildning som är svår att komma in på eftersom det kräver höga betyg eller HP och det är åtminstone lite svårt för dumskallar att få. Håller med om att en lärarexamen från Örebro eller något sånt inte är mycket att lita på.

Finns förstås andra sätt att se om någon är duglig och har huvudet på skaft. Till exempel om de varit framgångsrika inom något yrke eller inom företagande och annat. Men svenska ledande politiker har sällan mycket att visa upp där, heller. Den typiske svenske toppolitikern är en partibroiler som aldrig gjort något annat än från unga år att klägga sig upp i ett visst partis maktsfär. Som Bildt, Persson, Kristersson, Reinfeldt och de andra.