Svenska regeringars pinsamma kvalifikationer

Ni är inne på samma sak. Men varför skulle dugliga människor i just Sverige inte vilja vara med och konkurrera om makt och fina titlar? Det vill ju många i andra länder och politiken är ganska dåligt betalt i de flesta länder - jämfört med vad dugliga människor kan tjäna på annat - så det kan ju inte vara pengarna i sig.

En rent spekulativ tanke utan grund är att det hela helt enkelt är en sorts ond slump. Sverige är ett extremt land i vissa avseenden och särskilt när det gäller värderingar som sekulär/rationell och individuellt självförverkligande. Kanske är på något sätt en följd av det att vår politikerkårs ledande skikt har kompetens som ledningsgruppen på ett kinesiskt sophämtningsföretag skulle skämmas för. Men hur kausaliteten skulle se ut har jag ingen aning om.

https://www.iffs.se/en/news/sweden-the-extreme-country/

Skitsnack, beskrev just deras utbildning inte betyder något, detaljerat varför, hur pass stor korruption, du bara ignorerade det idiotiskt. Att ha "tunga meriter utanför politiken" betyder inte kompetens i statligt ledarskap. Om idioten Trumps förra, flera av Trumps förra ministrar var extremt okunniga om de områden de ansvarade för (t.ex. Ben Carson på HUD, Betsy DeVos på utbildning). Många avgick i skam, blev föremål för utredningar eller sparkades. Det var kaotiskt och präglat av nepotism. Denna är också skit, spelar ingen roll att det är fler högutbildade.

Poängen är att USA:s politiska elit är korrumperad och inkompetent oavsett parti och att Trump är lika full av skit, korrumperad och det hjälper honom inte att han har högutbildade. Högutbildade? Ja. Kloka, dugliga, hederliga? Definitivt inte. Jämförelsen med Kristerssons regering är inte löjlig, båda är fulla av korruption och inkompetens, utbildning har inget med saken att göra, förklarade detaljerat USAs katastrofala system.

Det är just på grund av imbeciller som dig som jag är glad att Sverige och många västländer har lågt födelsetal vad gäller västerlänningar, men stora födslar av muslimer, ni förtjänar allt ont tack och lov så händer det.

Skulle nog tro att det har att göra med att verkligt duktiga och skickliga människor inser att det finns så mycket mer att hämta i exempelvis finansbranschen, där man också slipper strålkastarna som det politiska livet innebär.

Makt och fina titlar stämmer inte. Den verkliga makten finns bland de som drar i trådarna och som vanligt folk inte känner till. Politikerna är bara bakbundna skådespelare.

Som enda kriterie är det förstås inte nog. Men som en indikator på intellektuell förmåga är en akademisk examen inte meningslös, särskilt inte inom något tyngre som STEM eller minst masternivå inom icke-STEM. Extra bra indikator är det det om det är en attraktiv utbildning som är svår att komma in på eftersom det kräver höga betyg eller HP och det är åtminstone lite svårt för dumskallar att få. Håller med om att en lärarexamen från Örebro eller något sånt inte är mycket att lita på.

Finns förstås andra sätt att se om någon är duglig och har huvudet på skaft. Till exempel om de varit framgångsrika inom något yrke eller inom företagande och annat. Men svenska ledande politiker har sällan mycket att visa upp där, heller. Den typiske svenske toppolitikern är en partibroiler som aldrig gjort något annat än från unga år att klägga sig upp i ett visst partis maktsfär. Som Bildt, Persson, Kristersson, Reinfeldt och de andra.

Den här meningen liksom det mesta du skriver är språkligt obegripligt. Om formulerar dig begripligt skall jag gärna svara. Åtminstone om det är topic och har bäring på den pinsamma nivån på svenska ministrar och vad man eventuellt kan göra åt det.

Påtagligt många inom den nuvarande amerikanska ministären har absolut visat sig vara dugliga. Där finns professorer från Ivy League, self made dollarmiljardärer, företagsledare, hög officerare och mycket annat. Kan inte komma på någon nuvarande svensk minister som faktiskt gjort sig ett namn i kraft av större insatser och framgångar utanför politiken.

Klokhet och hederlighet tror jag inte man realistiskt kan hoppas på från politiker i allmänhet.
Ja, den dag västerlandet styrs lika kompetent som ett genomsnittligt muslimskt land ser vi förstås fram emot. De är ju kända för sin höga levnadsstandard, sin låga korruption och hur fint det i allmänhet är i deras länder. Att befolkningen flyr till väst såfort de får en chans är tills vidare ett mysterium...

Jo men det förklarar inte diskrepansen för just Sverige. Dugligt folk på elitnivå inom de flesta områden tjänar ju bättre utanför politiken i de flesta länder. Skillnaden är att i andra länder finns det en massa dugliga människor som faktiskt skippar den icke-politiska karriären och går in i politiken. Det ser man inte mycket, om alls något, av i Sverige. Ian&Bert var väl exempel på sitt sätt men även där lämnar månne jämförelsen med dugligt folk i andra länder visst övrigt att önska. Lite annan kaliber på Scott Bessent jämtfört med Bert Karlsson, om vi säger så.

Nu är inte jag nån expert, va det inte hårfrissan, den rödvinsberusade nollan Strandhäll du tänker på här?

Det finns många bottnar i den frågeställningen. Främmande makt har ett grepp om vårt politiska system, MSM (Bonnier/Schibsted), rättsväsende (Hilda och Ruben nästverket) etc. Frankfurtskolans kulturmarxism har genom 68-rörelsen fått extremt starkt inflytande och skydd.
Politiker, journalister, jurister/domare/åklagare åker till WEF, Bilderberg osv och får order där. Hemma har du EXPO där många av tidigare politiker, journalister, jurister sitter och driver aktivism som sedan samhällsapparaten hänvisar till som fakta.

För S visade det sig att den tidigare halvkommunisten Juholt inte dansade i takt utan snarare hade fått upp ögonen. Han sablades ner offentligt efter några månader. Sahlin och Anna Kind Batra visade sig vara för svaga. Kvotera kvinnor visade just hur värdelöst det var. Fanns det ens någon reell motkandidat till Batra eller hade man bara en att rösta på? Kristersson har genom sitt tidigare liv visat sig vara den där korrupte globalisten som man så gärna vill ha. Löfven var en tvättäkta korkad nickedocka som genom lite beröm och uppmuntran fick äntra de vuxnas rum, we are not drunk yet. Göran Persson hade powerty complex, född fattig, malaj osv men var kanske inte fullt så korrupt som de senare. I dokumentären med Erik Fichtelius så sa han sanningar men han framstod också som en fåfäng psykopat. Bo Lundgren uppfattade jag som äkta, kanske därför han slaktades i MSM och inom M.

Något extremt omvälvande hände runt 1970-1990 inom svensk politik. Kanske fick Mossad grepp genom hot och mutor om svenska politiker då? Mångkultur drevs igenom, nyckelpersoner mördades, Palme, Lindh, Algernon, SÄPO-chefen, chefen för KSI (svensk spionverksamhet), Reinfeldts säkerhetsvakt på Sagerska osv osv. Samtidigt så slaktades svenska försvarsmakten på officerare, värnpliktiga, regementen, industri, know how osv osv. Hade 48.000 unga svenska killar gjort värnplikten varje år från 1990 till 2025 så inte ens chans att Sverige hade sett ut så här. Hade det kommit in en misshandlad kamrat på regementet så hade plutonen/kompaniet gett sig ut efter hämnd. Vill minnas att sådant hände i slutet på 70-talet att raggare hade gett sig på en värnpliktig på stan och sedan hade plutonen gett sig ut och gett dem stryk.

Professor emeritus i etnologi Karl-Olof Arnstberg och juristen/civilekonomen Magnus Stenlund har diskuterat dessa frågor om inteliigens, IQ, ålder, lämplighet osv. En hyperintelligent 24 åring är inte lika meriterad som en mer normalbegåvad 60-årig eftersom erfarenhet och mognad gör 60-åringen mer lämpad. 24-åringen kan komma att bli mer lämpad än 60-åringen när denne blir äldre. Det är såklart inte så enkelt att ålder är avgörande faktor men att brodera ut ett flertal timmes långa samtal/diskussioner låter sig inte göras här. I grupperna med IQ över 115, 130, 140 behöver vi hämta våra ledare, både inom politik men även näringsliv och myndigheter. Kvoteras dessa bort faller samhället, vilket är precis det som hänt. Livstids fängelse/landsförvisning/avrättning bör finnas på straffskalan för de som är ansvariga.



Inte en rad om detta i svensk MSM.





Högre utbildning ska nog snarare ses som ett grundkrav, ungefär som anständigt uppförande att man inte går runt och spottar på golvet inomhus eller inte har tribal-tatueringar i ansiktet etc. Bara för att man idag har examen från högskolan så betyder inte det att man är välutbildad eller ens intelligent. Med alla utbildningsprogram i genus/feminism/klimat osv så betyder inte att du läst på högskolan något utan vad du läst. De klassiska utbildningarna blir då strecket i sanden så får man ta kandidater därifrån och fortsätta utvärdera.

För att vi i Sverige inte har lika stora problem eller brinnande frågor som gör att människor vill in i politiken. Dessutom missgynnar vårt politiska system att en person bara kan komma utifrån och försöka påverka politiken. När röstade Sverige senast in ett nytt parti i riksdagen? SD 2010 och innan dess Ny Demokrati i 1991. Ny Demokrati åkte ju i konken och SD har börjat få inflytande förrän nu 15 år senare. Och då har de behövt göra avkall på mycket av sin kärnpolitik. Då återstår alternativet att försöka påverka inifrån i ett av de etablerade partierna. Och det är nog bara det en omöjlighet. Systemet i Sverige och all dess byråkrati är med andra ord trögrörligt. I ett annat land kan en kändis starta ett parti och komma in relativt enkelt för att man tilltalar en viss grupp. Och sedan helt plötsligt sitta med i regeringsförhandlingar. I Sverige vet folket bara att det finns 8 partier. Och när den åttonde partiet är på väg ur så räddas dom av stödröster.

Vi måste ha i åtanke att vi lever i en representativ demokrati.

Vem skulle i så fall representera dumskallarna om vi inte skulle ha någon dumskalle i Regeringen?
Vem skulle i så fall representera alkisarna om vi inte hade någon alkis som minister?

Det är inte alltid så enkelt detta med att "Alla ska med". Det får inte bli tomma slagord till intet förpliktigande.

Du skriver precis det jag tänkte skriva, tack för inlägget! Tänket i Sverige går fortfarande ut på att du ska fångas upp inom det redan etablerade föreningslivet. Inga andra vägar är "tillåtna" eller ännu mindre önskvärda. Första kammaren hade en valbarhetsålder på 35 år ända fram till 1953. Det fanns i botten en sund tanke bakom det hela.

Sverige har minst lika stora problem eller brinnande frågor som andra länder, vare sig de är små ankdammar eller inte. Just den biten tror jag inte på som förklaring. Däremot det andra du skriver.

I Sverige är det politiska systemet väldigt slutet. Ytterst sällsynt med färskt blod i form av partier eller människor utan parti- eller partikläggsbakgrund. Med tiden anrikas organisationerna med ungdomsförbundare som känner varandra och sen växer upp tillsammans och som dessutom aldrig varken har anledning eller chans att göra något annat än att jobba inom partiets maktsfär. Nu är vi på andra/tredje generationen dessutom (familjen Landerholm är på gång och den här Anna Karin Hatts dotter har varit ordförande för centerns ungdomsförbund - finns oändliga exempel på att det bildas en sorts de facto maktadel).

Fan vet hur man kollar det här komparativt dock. Vad i det svenska systemet gör det så oerhört slutet? Jämfört med andra länder. Blir ett väldigt snokande i valsystem och annat för att se om man kan hitta någon "smoking gun".

Man kanske borde fundera på hur man kan göra något åt det hela. Problemet med de flesta tänkbara förbättringar är förstås att det måste godkännas av samma apskaft vars makt och positioner skall beskäras.

T ex kunde man enkelt skära ned antalet riksdagsledamöter till 99 och tredubbla lönen. Då blev det mer exklusivt och mer pengar och mer attraktivt för mer dugliga människor. Men inte fan kommer en massa bänknötare att rösta för sin egen arbetslöshet.

Man skulle kunna ha direkval i enmansvalkretsar istället för partibestämda listor. Kandidaterna tvingas ut och kampanja i sitt närområde och måste vinna över andra kandidater om de vill bli valda. Skulle premiera de med lite mer styrfart. Men inte fan kommer politiker som sitter bekvämt på valbar plats att rösta för något sånt.