Epistemologi

"Epistemologi is the branch of philosophy that studies the nature and scope of knowledge."

Inom denna gren finns det två teorier som jag funderar över, den ena är Kants, den andra är Ayn Rands.

"Kant believed that we cannot have certain knowledge about the true nature of reality ("things-in themselves"), but only of the manner in which we perceive reality. For example, we can know for certain that we are unable to conceive of an object which is not extended, but it does not follow that no object which is not extended can exist."

"Rand believed that if an object has an effect upon the senses, then that effect upon the senses gives us knowledge about the object itself. At the most basic level, it informs us that that object is of a particular character such that when it interacts with one's sense organs it causes a particular sensation; and, that is knowledge about a quality of the object itself. It is not in fact clear that Kant would have disagreed with such a weak formulation of realism. In Rand's view, Kant's dichotomy severed rationality and reason from the real world — a betrayal of the very nature of man."

Med enkla ord kan man väl säga att Kant inte tror på sann kunskap om världen, och Rand tvärtom tror på sann kunskap om världen runtomkring.

Någon som skulle vilja spilla lite ljus över detta? Vilken idé, eller inriktning tror ni själva på? Varför? Jag har inte bestämt mig ännu, och är inte säker på att jag måste...

Rand menar att sinnesintryck säger oss något om världen-i-sig, medan Kant menar att vi inte kan veta huruvida det är så eller inte, då våra sinnesintryck bearbetas innan vi har tillgång till dem.

There is no spoon - jag är på Kants sida i frågan.

Håller på och läser Kants Prologmena just nu, den är ganska intressant.
Såhär tolkar jag honom:
Kant menar att vi kan ha vissa idéer om ett objekts kroppsliga form, dess förhållande till rummsbegreppet, och dess förhållande till tidsbegreppet, men vi kan inte veta orsaken till dessa 3 begrepp som Kant kallar transcendentalbegrepp, och därigenom kan vi inte veta orsaken till objekten i sig, deras natur om du så vill. Kallas transcendental idealism, vi kan ha idéer om objekten, men vi kan inte veta hur det verkligen förhåller sig med deras natur.
Däremot finns det enligt Kant sann kunskap. Han använder två olika indelningar av begreppet kunskap, a priori ( oberoende av sinnesintryck ) och a posteori ( kunskap beroende av sinnesintryck). Exempel på a priori omdömen som är sanna är t.ex. matematikens diskursiva omdömen. Som jag uppfattar det anser han även att man kan veta att objekten har en viss natur, men inte ha någon kunskap om den naturen. A posteori omdömen som är sanna är t.ex. " Jag ser en blå ruta framför mig". Sålänge du ser en blå ruta framför dig är det här sant, obeorende av om det verkligen existerar en blå ruta framför dig, rent objektivt. Man kan helt enkelt bara ha kunskap om sina förnimmelser av objekten, inte om objekten i sig.

Överlag är han ganska vettig, det kanske låter flummigt i början dock.

Ska försöka läsa Kritik av det rena förnuftet om några år, den verkar ganska svårläst.

Jag skriver lite mer ikväll, har några punkter då han utvecklar sin filosofi där jag inte håller med honom, kanske får bättre förståelse för vad han menar med lite hjälp.

Skepparkrans: menade inte Kant att tid, rum och orsak-verkan är "former för vårt medvetande"? De finns där, och vi kan ha kunskap om dem tack vare just detta, men de säger inget om den riktiga världen-i-sig och existerar inte i den med nödvändighet. Har jag fått det om bakfoten?

Nej, det är typ som jag uppfattar det med, dock ansåg han vad jag förstår att en förändring i sinnevärlden med nödvändighet hade en bakomliggande orsak, men vi kan som sagt inte ha kunskap till den orsaken. Dock så har jag lite problem med hans syn på orsaksambandet, tycker han motsäger sig själv lite.

Fast nu måste jag sova, hinner inte med att skriva det jag inte förstod med orsakssambandet, får posta imorgon istället. Det här är ett oerhört intressant ämne, så det vore tråkigt om tråden dog ut.

Det hela börjar klarna nu med orsaksambandet. Citat ur förordet:


Men senare skriver han i sitt kapitel den rena naturkunskapen att objektiva erfarenhetsomdömen existerar:


Här gör han ju förutsättningar om andra människors natur, iom att han dels antar att de existerar, dels också han antar att du uppfattar det de menar korrekt. T.ex. kan det ju vara så att så fort du delar med dig av ett varseblivningsomdöme menar du något helt annat men det ligger i min natur att tolka om din utsaga så den stämmer med min egen erfarenhet.

Alltså precis som tidigare i Kants resonemang, min subjektivitet förhindrar mig att få kunskap om objektets natur, i det här fallet din, därigenom kan jag inte heller ha kunskap om ditt varseblivningsomdöme.

Jag tycker helt enkelt han går ifrån sina tidigare resonemang i det stycket.

Jag aktualiserar den här tråden lite, för jag skulle vilja förstå begreppet Epistemologi mer.

Parantetiskt vill jag inledningsvis säga följande: Utifrån trådskaparen inlägg känner man sig direkt som en Kantanhängare och man undrar genast om det är någon som kan tipsa om något bra verk av Kant?

Om jag försått inledningsinlägget rätt beskriver Kant det Epistemologiska tvivel som blir uppenbart när man tänker sig att kunskapen är relativ.

En förlängning av detta blir då att man kan inte få kontakt med någon yttersta verklighet och kuskapsmetoderna är intimt invävda med det svar de förväntas ge. Om man använder en naturvetenskaplig metod där man jämför två hypoteser, förutsätter man att svaret skall hamna i någon av dessa kategorier och följdaktligen idéer om hur svaret ska se ut. Det är alltså ingen förutsättningsfri forskning man använder.

Ungefär så mycket har jag förstått. Någon som kan förklara begreppet mer?

Menar du Prolegomena till varje framtida metafysik som skulle kunna uppträda som enskild vetenskap? Hur som helst - en bra bok och för att vara Kant väldigt lättsmält.

Din slutsats är, i korta ord, korrekt. Själv är jag knappast någon kantian utan objektivist. Ayn Rands epistemologiska filosofi ser jag som mer eller mindre felfri. Dikotomin mellan Kant och Rand finns dock främst i metafysiken, i de rötter genom vilka träder står eller faller. Enligt Kant vet vi inget om vare sig rötterna eller trädet

Rand - har aldrig hört hennes namn nämnas i professionella filosofikretsar.

Börja med att läsa nån grundbok i kunskapsteori, t ex vad man läser på nån kurs i kunskapsteori på A/B-kursen i teoretisk filosofi.

Har du något bra tips på litteratur? Måste man läsa en hel bok om kunskapsteori för att lära sig det? Jag tänkte jag skulle gå en genväg genom den här tråden.

Ayn Rand stötte jag för övrigt på i andra sammanhang som en föresträdare för en konsekvent råkapitalism (tydligen från början bitter flykting från sovjet om jag inte missminner mig). Skrev en massa böcker där hon försvarade individualism, t.ex. Fountainhead och We. Men det kanske inte är samma Rand här?

Det är för att hon inte hör hemma där. Hon är en romanförfattare som fick inflytande inom den amerikanska högern.

Jag tycker Rand = skit.

//Mvh, M