Citat:
Ursprungligen postat av
Caimen
Jag håller med i stort i hur du resonerar kring hur hovrätten motiverar sig, men det är väl egentligen aldrig rädslan som är konkret i fokus, utan det hot som man utsätts för. Rädslan är effekten, hotet är rekvisitet.
Men det jag inte riktigt tycker hovrätten gör tydligt är hur man ser på dessa fem dagar. Hur menar man att man "åtminstone den 5 september och ytterligare någon eller några dagar" kunde förvara vapnet för att avvärja ett förestående angrepp? När är angreppet inte förestående längre?
Det hade varit mer logiskt om man hade kortat resonemanget för den tiden till mer eller mindre så snart som de kriminella personerna avlägsnat sig såpass långt att den som hotats fritt kunde disponera vapnen utan upptäckt, och att man i den stunden övergår till resonemanget om att tillgodoräkna ett "skäligt rådrum att agera innan gärningen blev brottslig".
Hovrätten svävar lite på målet, definierar bara vissa delar av resonemanget som gör det svårt att få ihop som en praxis.
Det finns tidigare praxis från HD om sk rådrum.
Att man skall ha tid att bestämma sig.
Dvs att man kan vara rädd, förvirrad, osäker mm och att det är rimligt att man inte kan bestämma sig direkt.
Då har det handlat om några dagar men ingen fast gräns.
Den akuta faran är över. Men det är rimligt att man tar lite tid att samlar sig efter en sådan händelse.
Jag håller med att det är märkligt att HR verkar sätta en fast gräns på detta till 5 dagar då det är rimligare att bedöma det individuellt och för de faktiska omständigheterna, något som också HD konstaterar gällande rådrum.
Men jag håller med HR att det gått för lång tid. Tillåter man 45dagar kan man lika gärna låta någon hänvisa till hot för evigt.