Citat:
Ursprungligen postat av
ConvoPost
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/...holm-skandalen
Så. Anna Andersson har begått artikel. Hon återger allt som är skoj med Landerholmaffären.
Förutom att Landerholm är åtalad och utöver att det kan röra sig om spioneri vilket Andersson inte nämner så återger hon vad man får förmoda är löst prat på redaktionen.
Men det är ju inte kul.
Varför är det inte kul? Förklara.
Artikeln är inte kul för att hon anstränger sig att vara rolig. Händelsen är inte kul heller. Om det varit en fars hade den inte varit rolig. Då hade det varit billig situationskomik.
Jag fattar inte vad hon vill ha sagt. Hon kanske varken har ångest eller tycker det är roligt. Hon citerar överstelöjtnant David Bergmans just utkomna bok ”Vem blir du när kriget kommer?”. Han skriver att man får skratta åt allt och att humor är viktigt. Men att det helst ska kombineras med ”kunskap, perspektiv, självreflektion och fingertoppskänsla”. Vet inte med det andra men fingertoppskänsla finns inte Anna Anderssons artikel. Den landar i att hon bagatelliserar. Så - nä, jag tror inte hon har ångest. Och inte att hon tycker det är kul.
Citat:
Bo Baldersons satiriska deckare om Statsrådet. Man kunde ju bara önska att Landerholm också hade en adjunkt Persson.
Att allt det här utspelar sig i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sen andra världskriget är förstås väldigt, ja allvarligt. Men vi måste faktiskt få skratta också, för David Bergman har rätt: ångesten sjunker, åtminstone en smula.