Europa är allt annat än svagt, men på vissa områden (utrikespolitiskt och militärt) är Europa ofokuserat och på andra områden navelskådande. Det som ofta anförs som en svaghet, att Europa består av många demokratiska länder som alla har en egen vilja, är också en enorm styrka. Det är egentligen en form av meta-demokrati, där våra nationellt valda demokratiska representanter demokratiskt kommer överens med andra nationella representanter.
De formella svagheter som finns var man tvungen att lägga in för att få de självständiga europeiska länderna med ombord. Den värsta av dem är den ensidiga veto-rätten inom EU. Det är självklart att det ska finnas en option för ett självständigt land att dra sig ur något som man upplever som ett konkret nationellt hot, men den rätten borde inte vara utsträckt till en möjlighet att stoppa alla andra medlemsländer för vad de vill göra gemensamt. Men det är den båt man satte sig i när EU bildades, och det ser ut som att den enda vägen ut ur den låsningen är en "ombildning" av EU.
Två andra beslut som påverkar det kollektiva Europa var att EU inte ska föra en gemensam utrikespolitik (den ville länderna behålla själva, då när det begav sig) och inte heller gemensamt engagera sig militärt (där hade de ursprungliga EU-länderna ju NATO istället).
Alla de här besluten, som går långt tillbaka i tiden, är gjorda utan någon plan för att EU skulle växa och förstås helt utan insikt att världsläget skulle ändras så radikalt som det nu gjort.
Men den viktigaste orsaken till att Europa är så "ofokuserat" (svagt stämmer alltså inte) är faktiskt vi. Väljarna. Det är vi som i val efter val efter val lagt våra röster på partier som förespråkar ekonomisk tillväxt, sjukvård, skola, polis, osv. osv. Och inte minst på nationalistiska partier, vars huvudbudskap alltid har varit att "vi ska bry oss om oss själva och skita i resten av världen". Om man röstar på sådana partier så blir det förstås inget starkt gemensamt Europa. Och för att ingen ska känna sig utpekad så är alla svenska partier idag sådana partier. När senast var "europeisk utrikespolitik", "tätare europeiskt samarbete" och "militär upprustning" högt uppe på något svenskt partis valmanifest, i ett ett svensk riksdagsval. Och samma är det i alla lugna och etablerade europeiska länder.
Det här kontinuerliga navelskådandet och medvetna ointresset för global och militär makt har fått andra länder, inte minst USA och Ryssland, att bedöma Europa som "svagt". Det är en helt skrattretande korkad slutsats, där man blandat ihop aktuellt fokus med kapacitet. Ingen annan världsdel och ingen av de nuvarande stormakterna kommer ens i närheten av den globala och militära makt som Europa projicerat, med start redan före Kristi födelse. Att vi i Europa sedan WW2 levt i stabila, ekonomiskt växande samhällen där (bevisligen) alla fått det bättre över tid och att vi väljer att fokusera på sådana globalt betydande häppenings som Finnkampen, hockey-VM, skid-VM och Mello säger absolut ingenting om vår kapacitet, bara om vårt fokus.
Men nu blir det andra bullar av. Många har missat att det som egentligen händer i "fredsförhandlingarna" (för Ukraina-kriget) är att Ukraina nobbade USAs ursprungliga förslag, fick enhetligt stöd från Europa (förutom ryss-Orban), fick hjälp av Frankrike och Storbritannien med ett vettigare förslag, dels genom att många länder ställde sig bakom det, dels att det lades fram (eller hände det egentligen, det var extremt skickligt spelat av Frankrike & Storbritannien

) så det kunde "inte accepteras" av Ryssland och dels genom att det blev utgångspunkten för gårdagens förhandlingar mellan Ukraina och USA. Där USA fick komma in med ett sista tillägg, och öka på det föreslagna luft & hav-vapenstilleståndet med att det skulle gälla all krigföring.
För några veckor sedan signalerade Ryssland till USA att de var intresserade av ett vapenstillestånd. Nåt som i stort sett alla experter ansåg vara till fördel för Ryssland och nackdel för Ukraina, eftersom det skulle ge Ryssland tid att både befästa sina positioner och förstärka sina styrkor.
För elva dagar sedan urartade mötet i Vita Huset efter Zelensky (klokt nog) vägrade gå med på det utan säkerhetsgarantier.
Det satte fart på "svaga Europa" och nu är läget, uttryckligen pga. av Europa, i stort sett det motsatta. Ett vapenstillestånd är nu plötsligt en nackdel för Ryssland, eftersom det blir Ukraina som med i stort sett enhetlig europeisk hjälp kan förstärka sitt läge. Från att Ukraina inte ens fick vara med satt de nu ensamma med USA, och Ryssland fick inte vara med. Zelensky är nu välkommen tillbaka i Vita Huset, och framstår som den part som faktiskt vill ha fred. Ryssland är igen isolerat, och oberoende av hur vänligt inställd Trump är till Putin så har han nu inget annat val än att ställa Putin mot väggen. Med ett förslag som är "USAs", men som egentligen är Ukrainas och Europas.
Man behöver inte känna till alla detaljer eller vara supersmart för att se tillbaka på de senaste två veckorna och inse att den part som nu drivit fram dessa vändningar och förändringar är "Europa". Och ett Europa som ÄR ofokuserat och navelskådande, och som knappt ens har vaknat från sin slummer.
Det finns mycket man kan säga om Europa och EU, men "svagt" är nog helt fel ordval.