Archimedes Penta utombordare 60 hk 70-talare, hålla sig borta?

Särskilt de slangar som är vakuumslangar är mycket viktiga att de är helt täta. Plus att de är av vakuumkvalitet, annars så trycks slangen ihop av lufttrycket.
Rätt slags slangklämmor som klämmer åt jämnt är också viktiga.


Javisst, timmarna rusar fort iväg, ska man betala arbetstimmar så blir det fort pengar.
Att göra rent tanken och bränslesilen är förstås viktigt.


Bytt olja på en del utbordare i växelhuset. Gammal och seg som sirap. Doppade ner en bit av riggen i hett vatten, så gick det lättare. Den fick sedan stå ett par dagar i solvärmen, och rinna ut.
Sedan i med ny olja.

Vet ej hur elstarten är uppbyggd, men tex kolborstarna får man titta till att de inte slitits ner, och att de löper fritt. Bendixdrevet om det finns ett sådant så behövs det och axeln smörjas, i synnerhet så att fjäderna orkar dra tillbaka drevet till utgångsläget.

Jodå, det går alldeles utmärkt att göra.

Har gjort det själv flera gånger, men bara på gamla en-stånkor.

Motorer som varvar 15000rpm är ju en helt annan femma med ringar som är bara 0,8mm tjocka tillsammans med gjutjärnsfoder.

Vill inte smitta Hegamons tråd om den flytande renoveringen, men en liten länk som tips inför nattsömnen.

https://www.maskinisten.net/viewtopic.php?t=278283

Jag tycker att det svenska begreppet "gjutjärn" ska vara reserverat för just det, på engelska "cast iron" eller "pig iron", dvs järn med så hög kolhalt att man faktiskt kan se enskilda kristaller av grafit visserligen med mikroskop men ändå.

Det är snarare mera likt stål i kolvringar än att det skulle vara gjutjärn.

Läser man noga så är det inte "gjutjärn" i vanliga kolvringar, tex här:
https://www.atracparts.com/blog/ever...ltimate-guide/



Uttrycket "fine-grained alloy cast iron" är i sig motsägelsefullt för vanligt gjutjärn är ingen alloy dvs en legering. Nej, det stämmer att det är viss förvirring inom ämnesområdet och kanske att "cast iron" har börjat användas för slarvigt, vad vet jag ?

Att den är fine-grained är motsatsen till vanligt gjutjärn, dvs det gjutjärnet i en vanlig stekpanna är "coarse grained".

Det är helt riktigt att man gärna svarvar kolvringar för att de ska vara lite större än cylinderdiametern plus att de ska fjädra bra.

Men man har gjort kolvringar förr i tiden med att valsa en vanlig fyrkantstång till en rund form.
Kanske inget att rekommendera, men nöden har ingen lag.
Förekom väl mest i krigsproduktion kan jag tänka mig.
För att minska på spillet alltså.
Där livslängden på motorerna knappast var det viktigaste ändå ?

Gjutjärnsfoder är också en sådan slarvig användning av begrepp. Det runda stålet till fodret kan mycket väl ha gjutits eller rentav ha valsats fram.

Valsningen bidrar till att stålet blir fine-grained, i de flesta fall en önskvärd egenskap.
Att man slänger in ordet "cast iron" lite hur som helst kommer nog från amerikaniseringen
av språket inom stålindustrin.


Hehe, ja det finns mycket som är läsvärt inom området.

Tänk förr så fanns det en yrkesskicklighet inom motorrenoveringsgebitet, tex att de svetsade på material på nedslitna kamaxlar, och sedan slipade upp dem till rätt form ändå ?
Men det var på den tiden då timpenningen inte var så hög heller.

Man kan ju faktiskt göra så, eftersom kamaxlarna knappt överför något vridmoment, så de flesta är överdimensionerade för sin funktion.

Ja, vi får hålla tummarna för Hegamons lyxrenovering av det nya flytetyget.

Att tillverka kolvringar av gjutjärn, anses vara något för experten. De kan ej vara tillverkade av smidesjärn eller stål, för då skär de i cylindern.

Du måste börja med ett ämnesrör av rätt kvalitét av gjutjärn och bearbeta delarna med ganska komplicerade metoder.

Att jag själv håller på med egengjorda kolvringar är nog bara en ren terapi och ganska rogivande.
Vi får hoppas att TS ger oss en uppdatering om Pentamotorn och dess funktion nu när värmen smyger in.

Ja, jag ser att en del av det jag skrev var avsett för inombordare inte utombordare, så det blev lite feltänk det där.
Reed-ventiler är väl vanliga på tvåtaktare men inte på fyrtaktare.
Eftersom det är vakuumet i vevhuset under insugningsfasen på en tvåtaktare som aktiverar de ventilerna.

Benämningen "butterfly valves" är dubbeltydigt, eftersom den kan dels avse Reed-valves, men kan också avse de gasspjällen som är runda eller fyrkantiga och vrids till öppet läge vid gaspådraget.
Dessa "fjärilsventiler" kan också avse choke-spjällen.

Att byta tändstift, tändhattar, tändkablar, tändspole plus brytare brukar hjälpa på alla båtmotorer.
Tja, alla bensinare, ej dieslar förstås.

De utsätts ju för mycket fukt som kryper in överallt. Särskilt om det är salt i vattnet och ännu mera om
det är glykol någonstans.
Glykolen håller automatiskt kvar fukten och saltet.
Och glykolhaltigt vatten "kryper" gärna i sprickor, tex i dåliga slangar,
ärgade kylvattenrör mm.
Den som har smakat på glykol vet att det smakar sött, och i många fall så beter sig glykolhaltigt vatten som en slags sockerlag. Man skulle rentav kunna kalla glykol för en enkel "kolhydrat".
Genom sin summaformel, C2H6O2.

Fastän den inte är det, i verkligheten alltså.

Glykolens förmåga att sitta kvar som en "film", gjorde att man gärna använde stark syra för att etsa gamla kylarelement rena in på bara metallen.
Innan man lagade dem med tex lödning.


Gjutjärn och "cast iron" är ett tecken på en nymodig förflackning av språkbruket inom den tekniska jargongen.
Att tex USA i synnerhet har fastnat för "cast iron" för att det låter häftigt.
Men det stämmer dock inte i verkligheten.
Man säger tex gjutjärnsspisar om de gamla amerikanska V8-orna, trots att det är en slags gjutstål som de är gjutna av. Inte riktigt gjutjärn, dvs cast iron. Utan gjutet stål.

Och definitionsmässigt är gjutjärn inte tex en "alloy" dvs legering.
Utan gjutjärn är gjutjärn och inte legerat med något annat.
Legerat = sammansmält av olika metaller.

Man kan enkelt se det med ett bra mikroskop att man inte ser enstaka grafitkristaller i stålet som man kan göra i riktigt gjutjärn. Svarva kolvringar är förstås en bra terapi, kan ge bra timlön också om man har tillgång till billigt råmaterial, dvs skrotbitar man kan köpa av skrothandlare för skrotpriset per kilo.
Det svåra är väl att få dem sålda, att det inte finns tillräckligt med kunder helt enkelt ?

Ja, det får vi verkligen hoppas att det kommer uppdateringar om detta spännande projekt ?.

Enligt min erfarenhet med motorer av denna storlek och årsmodell är att det kan vara
otroligt svårt att få isär saker som behöver fixas och repareras.
Du kan knacka och dra dej blå utan att dom rör sej en millimeter.