Om Sveriges vägnät på 1800-talet

Kanske, fast det vore livsfarligt
Bilskolan hade bubbla och det var i Stockholm så max någonstans var 70, ändå blev det vingligt p g a att bubblan var mycket vindkänslig.

Kanske du förväxlar med Sveriges första motell? Skrea Motell strax sydöst om Falkenberg ska åtminstone ha varit ett av de allra första. Det låg utmed den gamla-gamla Europavägen här: https://maps.app.goo.gl/e81hYMJm1NDSqqCp7

Motorvägen genom Halland färdigställdes i mitten av 90-talet.

https://www.youtube.com/watch?v=KchM771hP58

Den filmen kan du kika lite grand på.

Ok Malmö var först. Men jag vet att någon sträcka i halland också byggdes på 50-talet och motorburen ungdom vallfärdade dit. Men visst det kan ha varit mitt Göteborgsperspektiv.

JA, hur djävla sent det var innan halland fick hel motorväg minns jag. Den sista sträckan slöinge körde jag själv.

Googlade lite och den tycks ha toppat runt 120-130km/h. Jag körde aldrig den bilen men åkte med då och då. Körde nog bara på 90-vägar då så fick aldrig vara med i toppfart😄

Fick å fick Efter att landsvägar, normalt inte nära några poliser, hade asfalterats, gick min Opel Record coupe (Sport?) från ca 1962-65 180km/h. Kanske glädjemätare. Officiellt max 167. Till skillnad från bubblor klarade den att köras fort.

Det var mycket bra att du tog upp detta:
Sveriges vägnät var i förfall sedan medeltiden. Under 1700-talet visste inte "politikerna"/kungarna varken ut eller in. Stockholm-Göteborg hade typ en vecka för att få posten fram, ett "vändande brev" tog två veckor. -Dansken var "inte snäll", även ryssen samma sak..

Göta Kanal blev svaret på Sveriges problem!
Men när Göta Kanal var färdig, hade "ny teknik" redan tagit över. Alltså järnvägen, telegrafin etc. "Nortvolt" på sin tid var Göta Kanal! (Eller Stålverk-80, det blev bara en grop i Lule typ, kostade jättemycket, men vi fick bara en grop som skattebetalare..)
https://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6ta_kanal

-Funkade den på 1800-talet menar du?

Min anekdot om förfadern var från tiden innan indelningstiden. Han levde ca 1590-1660. Personen figurerar en hel del som både misstänkt gärningsperson och "offer" vid höst- och vårtingen i flera decennier men slutar ändå som nämndeman på gamla dar.

I tingsböcker från hans härad från samma tid har jag läst om flera stycken som var vid tinget för att de hade flytt undan utskrivning till kriget i Tyskland.

I området jag själv har växt upp i några härad bort från min förfäders, där har jag läst att nästan alla betalde skatt i natura med främst smör och oxar under samma tid.

JAg vet inte om Sveriges vägnät var i så värst mycket förfall.
Det tycks iaf inte vara så det beskrivs när man läser om det från de som reste längst den, då på sin tid.

Men, om det är själva konstruktionen du tänker på så ... men att vägarna dög att rida och åka vagn på det var iaf helt klart så.
Och systemet med regelbundet utplacerade "vägstationer för inbyte av hästar mot nya skulle finnas på högst två mils avstånd från varandra. Tydligen så var det också så det såg ut - iaf i den södra delen av landet.
Dvs inte så mycket kanske där uppe i den norra delen, men även där fanns det vägstationer, hållplatser.
Vägkrogar fanns också utplacerade på lämpliga avstånd och på tillräckligt väl trafikerade sträckor. Där kunde man bli både utspisad liksom få nattlogi.
På den tiden gick värdshusvärdarna själva ut och ställde sig vid vägen så snart de hörde att något kom gnisslande och åbäkande mot sig.
Det tror jag inte händer så ofta idag.
Faktiskt.

Annars så var man måhända mera rädda om sina hästar än om vågarnas skick, för om någon herreman kom förbi och struntade i att stanna till och byta häst vid den där 2-milsrasten så blev det inga muntra miner, alls. Inte heller om hästen lämnades in svettig och löddrig.

---

Kanalbygget började helt riktigt, redan i god tid före den tekniska utvecklingen tagit fart ordentligt.
Därför blev det också bara ett litet bygge där i första början.
Men när de satte igång på allvar så skulle ju den stackars kanalen ändå bli utkonkurrerad av järnvägen tämligen omgående (inte bara i Sverige utan överallt egentligen).

Det är, som jag skrivit tidigare, ganska intressant och tänkvärt tycker jag med så tidsmässigt långa byggprojekt (som tex järnvägsbygget eller kanalbygget osv) med tanke på hur tekniken utvecklades samtidigt med den.
När man började bygga den svenska järnvägen tex, så var det bokstavligt talat ett hantverksarbete. Allt gjordes med musklerna, med händer och armar och spadar, hästar och spett osv.
Men, när järnvägsbygget avslutades, 100 år senare, då hade det hunnit bli en högteknologisk byggarbetsplats. Fullt elektrifierad och allt, med grävskopor och lastbilar, elsvetsar och pneumatiska burrar. Kylskåpet garanterade dessutom att rallarbasens dagliga pilsner skulle serveras väl kyld.
Jag kan inte låta bli att imponeras av den utvecklingen.
Man bar bokstavligt talat skopor grus i hinkar då, när man började bygga. Men i slutet var det grävskopor som ed stora lass lossade ett stort stycke i en självtippande järnvägsvagn eller lastbilsflak.
Ingen slog järnborrar med slägga ner i urberget för att fylla med svartkrut längre, utan det var hydrauliska tryckluftsmaskiner som fixade det, och fyllde med senaste sprängämnet.

Jag undrar om de som började bygga ens kunde föreställa sig att den svenska järnvägen bara 60 år framåt i tiden inte längre bara skulle följa geografins naturliga konturer och vika av från sjöar och berg - utan plöja rakt genom höga berg och susa över de bredaste älvarna, osv. Som om det inte fanns något hinder längre - alls.
Visst kunde de väl fantisera om en lättare framtid ... men fullt SÅ effektivt och ekkelt som det snart skulle bli, det tror jag inte de kunde drömma om ens.