Om Sveriges vägnät på 1800-talet

Finns det några experter på det här ämnet? Finns det kartor på hur vägnätet såg ut runt 1840 eller så? Fanns det något Trafikverket som underhöll vägarna? Hur klassificerade man vägarna? Fanns det någon motsvarighet till E4? Finns några gamla landsvägar bevarade?

På kartbild.com hittar du en del gamla kartor. Övriga frågor kan jag tyvärr inte svara på, men delar ditt intresse för gamla vägar!

Det ålåg sockenbönderna att sköta vägar och milstenar inom socken. Det var en form av skatt som betalades i natura.

Det är väl ungefär det jag kommer på på rak arm.

Man måste se denna form av skatt i ljuset av indelnings-systemet.

Behövde kungen(staten) transport var bönderna i socken tvungen att möta denna transport vid sockengränsen och transportera den till andra sidan socken där grannbönderna tog över (möjligen endast låna ut utvilade hästar, har ingen superkoll).

Men för allt detta fanns en bygemenskap vi inte förstår idag.

vet att det ännu på 50 talet var fri fart på många vägar Helt galet, grusvägar med stora grop och bilarna kunde ändå komma upp i 70-80

Våra bilar gick inte så fort cv2, saab och folkan hade inte så många hästar som man tror. Volvo b16 (in på 60-talet) hade 60.

Min pappa har berättat när han som 12-åring första gången åkte i 100 och hur fort det uppfattades. Det var en USA bil förståss.

Det var fri fart för man kunde ändå inte köra fort.

1945 började man bygga en motorväg med gatsten mellan borås och göteborg. När de var färdiga kom asfalten och gjorde vägen föråldrad.

Här är ett exempel på ett blad av generalstabskartan från 1859 för Västmanland: https://historiskakartor.lantmaterie...ralstabskartan

På lantmäteriet kan du hitta fler blad, för andra delar av Sverige från 1800-talet: https://historiskakartor.lantmateriet.se/

Gamla milstenar an du ju se efter vägarna ofta med årtal när de restes. Där de finns fanns också en väg. De började användas i mitten av 1600-talet när gästgiverierna skulle hålla med utvilade hästar.

Låter rätt osannolikt med tanke på att folk på den tiden t. ex Drottning Kristina och längre tillbaka tog sig till Rom för egen maskin. Att de skulle behöva eskorteras från en socken till en annan inom Sverige känns inte så troligt.

I slutet femtiotalet fick tidningsutkörarna Chryslerbilar med över 300 hästar, så nog gick det att köra fort. Fri fart försvann väl med högeromläggningen 1967.

Sverige hade faktiskt hastighetsbegränsningar fram till 1930-talet, men dessa togs bort när man tyckte att vägnätet höll tillräckligt hög standard.

Man ska inte lita blint på sina känslor...
https://www.so-rummet.se/content/det...skjutsvasendet
https://popularhistoria.se/teknik/tr...ige-hjultrafik

På historiska kartor på Lantmäteriets hemsida, som någon annan länkat till, finns vägar utmärkta. Jag har ibland i text som funnits till (kan dock vara rätt lång och lite svår att leta i) kunnat läsa hur vägarna inom en viss socken har varit, tex hur bred vägen var. Ett tips om du vill börja leta efter gamla vägar inom ett visst område.

Överlag kan man säga att raka vägar är ett sent påfund, främst efter att biltrafiken kom. Denna sortens väg skär rakt igenom landskapet. Vägar som följer åkrar etc, och kan upplevas lite kantiga, är från tiden runt eller efter laga skifte, då la man vägar utefter hur åkrarna delades upp. Slingriga vägar är oftast de äldsta. Från början små stigar, som tog hänsyn till landskapet, vad som var upp och ner tex. Kunde vara lättare att ta sig runt en kulle, även om det var längre, för det var jobbigare att ta sig upp och nedför den (jämför med idag när man skär rakt igenom kullen). Gamla vägar tog också hänsyn till byar och gårdar, och gick förbi dem, varför de blev slingrigare.