Varför säljer folk sina fungerande bilar? Dolda fel? Nybesiktigad?

Det låter intressant. Hur ser din kalkyl ut i runda slängar?

Säg att du köper en bil för 200K. Du säljer den för 150K. Sen köper du en ny igen för 200K och så rullar det på. Du gör en liten förlust men får istället en ny bil vart tredje år för "bara" 50K.

Att man inte gör affärer med babbeluringar är regel nummer 1 så Hassan behöver vi inte blanda in.

Med bilhandlare menar jag t.ex från Volvo.

Ärligt talat har jag ingen aning.

Nu är det kanske svårt att hitta en bra ny bil för de summorna du nämner, men vi håller oss till dessa.

Jag ”förlorar” isåfall, ska vi säga 2000:-, per månad. Det är mindre än vad folk betalar för privatleasing (som ändå rövknullar om man råkar ha en fläck på solskyddet), eller service-/reparationskostnader då bilen börjar få några år på nacken. Alla garantier kanske heller inte finns kvar etc.

Ja, lite så det är. Man har koll på när det behövs service och begär att verkstaden kollar bilen. Men väldigt många orkar inte med det utan säljer hellre bilen och köper en ny bil igen.

Det är så självklart för dig och mig att man kan underhålla bilen och den är helt problemfri i minst 15 år.

Sedan, det är inte så speciellt snyggt att hålla på med personhopp. Det är du som gör dig till en dumskalle i andras ögon och det är väldigt många som läser i tråden.

Jag brukar byta bil ungefär vart annat år.
Köper en 4-5 år gammal bil och kör den tills den har gått nästan 20.000 mil.
Efter det fixar jag till alla småfel som jag vet om och börjar med att leta upp en ny bil.
Om inte ägaren till nya bilen vill byta så säljer jag den gamla bilen privat.
På detta vis så har jag ganska fräscha bilar utan att det kostar så mycket pengar.

Är det inte svårt att hitta nån som vill göra ett sånt byte?

Jo, oftast kan man få ner priset rejält om man köper bilen och sedan säljer sin egen privat.

För mig så är det så att bilen är en sak som alltid ska fungera och ta mig från A till B. Min förra bil köpte jag helt ny, den jag har nu köpte jag knappt året gammal, den hade varit demobil innan. Jag brukar väl ha mina bilar i runt sex år. Kör 1500-2000 mil om året nu mer så det har minskat.

Mina två sista bilar har varit Toyota Yaris och de är grymma, funkar alltid och det enda som behövs bytas är normala slitdetaljer, som bromsbelägg, torkarblad och lampor. Givetvis servas de årligen. Jag tycker det är rätt trist att hålla på att skruva med bilar och det har jag gjort min beskärda del i min ungdom. Så om det är något som behöver fixas så får verkstaden fixa det. Torkarblad och lampor och dylikt fixar jag själv.

Smartaste bilägandet är att köpa en 3-åring och byta den där den är 6 år.

Då har den gjort sitt första stora värdetapp och hinner inte bli så gammal att ålderkrämporna börjar uppstå.

Och en 6-åring är fortfarande attraktiv på begmarknaden.

Alltså gör man ett planerat bilbyte även om bilen är bra.

Ett annat alternativ som jag påstår är det mest ekonomiska är att köpa en 1 eller 2-åring och sedan nöta ut den till den är skrot efter kanske 20 år.
Vårdar man den väl blir de det billigaste bilägandet över tid.

Många nojjar över att den snart ska börja krångla och annonser med listade fel är svårare att få sålda än felfria...

I dag klarar inte de flesta att sköta bilen utan de lämnar in den, då blir det dyrt å den fruktansvärda värdeminskningen blundar många för.

Ja, det var bara fiktiva summor. Men tack för svar!